Upprop vecka 5

Då kommer här mitt upprop, min berättelse för veckan. Allt för att visa att det inte är enskilda ärenden. Du har fått minst ett i veckan sedan vecka 41 och kan inte längre säga att det är enskilda ärenden. Jag har gjort det och gör det för att jag vill att du skall reagera och agera och se till att det blir en ändring. Jag skriver till dig personligen och förväntar mig ett svar ifrån dig personligen runt vad du och ditt parti gör åt situationen.

Fick i veckan ett meddelande ifrån en familjehem mamma. Hjälp skrev hon. Vad gör jag?

Hon berättade om tre barn som kom till Sverige med sin mamma 2008. Hon kom hit pg.av s.k. anhörig invandring, då hennes man bodde här.
Vart pappan finns vet jag inte.

Redan 2009 tar man barnen med ett LVU på grund av omsorgssvikt. Den äldsta flickan är multihandikappad. Hon placeras på ett korttidsboende för vuxna. Först nu får hon sin första rullstol. De små placeras i ett och samma familjehem.
Socialförvaltningen får efter ett tag kritik för att de placerat ett barn (den stora) på en vuxenenhet och då kommer hon till familjehemmet som kontaktar mig. Det var 2010 och där har hon bott sedan dess.

Barnen har hela tiden haft ett utvisningshot över sig och det skulle verkställas 2013 med de båda familjehemmen kämpade för barnen och lyckades vinna och alla tre fick uppehållstillstånd.

Nu trodde man att allt runt barnen skulle lugna ner sig men nej så blev det inte. Flickan har nu bott i fyra år i sitt familjehem och de små, fem år i sitt familjehem och alla önskar en vårdnadsöverflytt med hänvisning till tre årsregeln.
Familjehemmet till de små lyfte först frågan och då inget hände kontaktade de ordförande i socialnämnden. Det skulle de inte ha gjort. Hen drev på och ställde frågor och ville att man skulle snabba på men nu straffar man dem och i slutändan barnen genom dra ut på det. Det är inte ens inlämnat till rätten trots att det har gått över ett år.

Nu kommer det en ny socialchef hen vill att man skall arbeta mer i hemmen och beordrar att man i största möjliga mån skall jobba hem så många barn som möjligt. Det innebär att man plötsligt skall öka umgängena för de två små. Även de skall plötsligt hem. Den minsta är idag 5 år och har hela sin anknytning hos familjehemmet och den stora vill inte ens träffa sin mamma, hon är nio år och kan tala för sig och skall enligt lag höras men även hon körs över. Mamman bor inte ens i en egen lägenhet utan tillsammans med en annan kvinna hon inte känner i ett asyl boende. Mamman har överklagat sin utvisning och skall få besked i augusti, förlorar hon skall hon utvisas.

Då det gäller den äldre flickan som är multihandikappad har den nya socialchefen sagt att hon inte tror på vårdnadsöverflyttningar. Men det handlar ju om att följa lagen vare sig om hon tror på den eller inte. Hon har nu begärt en kostnadsoffert på en start av en mini institution. Där vill hon att man skall placera flickan tillsammans med en annan flicka som hon inte känner. Man skall alltså omplacera henne, ta henne ifrån ett väl fungerande hem där hon har sin anknytning, där hon trivs och utvecklas så mycket hon utifrån sin situation kan. Ett hem som älskar henne och vill ha henne. Som man enligt lag borde utreda för en vårdnadsöverflytt och som vill ha en vårdnadsöverflytt vilket innebär att de skulle bli av med hela kostnaden. Varför gör man såhär? Jo för att man kan hävdar jag.

Sedan skall barn bara i nödfall bo på institution. Hur kan man ens fundera på att ta henne ifrån det hem hon ser som sitt och placera henne på en institution?

Hon har dessutom egentligen rätt till LSS stöd men för det krävs vårdnadshavarens underskrift och mamman vägrar att skriva på så de får inget stöd. Hur kan det vara möjligt att hon som misskött dem så att hon förlorat vårdnaden skall kunna fortsätta att förstöra för dem? har man inte förverkat sin rätt till föräldraskap då?

Vad händer om de jobbar hem barnen till mamman och hon inte får stanna? Skall de utvisas med henne eller skall de till ett nytt familjehem? De är svenska medborgare så de borde få stanna men det innebär flera uppbrott som man kan undvika, borde undvika.
Hur kan man ens försöka jobba hem barn till en som inte ens har eget boende? Som inte ens vet om hon får stanna i Sverige?
Som misskött barnen så att hon inte får behålla dem? Som barnen inte har någon anknytning till och de inte vill träffa?

Och barnperspektivet då? barn kan man inte kunna flytta på såhär efter 5 år utan väldigt starka skäl och de finns inte. Man har inget gjort om vårdplanen, inte heller genomförande plan. Man har inte gjort någon utredning om en hemflyttning är möjligt. Man följer alltså inte ens lagen men familjehemmet anses bli en belastning då de påpekar det och riskerar istället att förlora barnen.

Och barnen och deras bästa hamnar långt ner på prioritets listan, dem struntar man i.

Hur kan detta vara möjligt i Sverige? Vart är barnperspektivet? Som fostermamman sa : varje barn som placeras enligt LVU borde få en god man istället för sin vårdnadshavare som ser till barnet och barnets bästa. Som är fri ifrån socialen och fri ifrån biologiska föräldrar och familjehem. En som kan föra barnets talan och ser till barnets bästa. Ingen dum ide alls. Hur kan man tillåta att bio föräldrar skall kunna fortsätta förstöra för sina barn trots att de misskött dem så de förlorat vårdnaden om dem? Som även fortsätter att förstöra efter att de förlorat dem. Men efter 5 år borde det vara familjehemmet som älskar dem som sina som får den uppgiften. Som god man eller ny vårdnadshavare, vem känner barnen bättre?

Är det så här vi skall behandla utsatta barn? som vi skall behandla familjehem? Förstår ni varför det är så svårt att rekrytera familjehem? Ingen vill jobba under de här villkoren.

Och lagen som inte följs, treårs regeln följs inte, kraven på vårdplan och genomförande plan följs inte, att göra utredning trots att man skall det struntar man också i.
Jo visst kan de anmäla men vad innebär det? Om IVO granskar så kritiserar de bara formalia inget annat och förmodligen omplacerar de barnen under tiden för att straffa dem.

Varför har vi lagar som inte behöver följas? Jo visst säger du de måste följas, men det blir ju inga konsekvenser om man inte följer den så blir kontentan att den inte behöver följas.

Hur kan vi tillåta att enskilda tjänstemän gör fel, grova fel utan att göra något för att förhindra det?

Vem är lagarna till för att skydda? de utsatta barnen eller tjänstemännen som gör fel?

Jag känner mig maktlös och trött och ledsen. Ärende efter ärende där barn far illa. Vecka efter vecka utan slut under överskådlig tid. Jag kan inget göra förutom att lyssna och ge goda råd men vad gör du som bestämmer? Vill du verkligen att det skall se ut så här? Om inte vad gör du för att ändra det?

Begär som sagt svar på vad gör du och ditt parti åt dessa frågor?

MVH Eva fostermamman i Mark ärendet