Upprop v 8

Vecka efter vecka har jag skickat ärende efter ärende. Många av er läser dem och jag har fått en del svar. Men det känns som om så många jag haft kontakt med på något sätt överväldigas av en maktlöshets känsla. Man nöjer sig med att konstatera att det är fruktansvärt. Det är inte som det skall men det är så mycket, så illa, så hemskt att man inte vet vart man skall börja eller med vad.

Ändå är det så att jag varje vecka ger förslag på vad som skall göras. Vad som behöver åtgärdas, påpekar vad som är fel. Jag pekar på saker i lagen som behöver ändras.

Den här veckan får ni också två ärenden.

Det ena är en hemflytt av ett fosterhemsplacerad pojke. Man kan tycka att det alltid är positivt då barn flyttas hem men är det det? Han var ett år då han först placerats i ett familjehem. Ifrån det hemmet omplacerades han redan efter ett år. Han är nu två år.

I det hemmet han nu kom till får han stanna. Bio föräldrarna levde inte ihop men hade umgängen var tredje vecka. Familjehemmet har efter tre år väckt frågan om vårdnadsöverflytt men socialen anser att det inte är för barnets bästa så man gör inte ens en utredning. Ändå kom lagen till för att säkerställa att barn som bott länge inte skall ryckas upp. När pojken är 6 år begär plötsligt pappan hem honom. Den biologiska mamman vill att han skall stanna likaså pojken själv. Pappan får nu plötsligt utökat umgängen. Efter ett umgänge kommer pojken inte tillbaka hem. Han har bott i samma familjehem i fyra år från han var två tills han var sex, det är dem han ser som sina föräldrar, det är deras hem han ser som sitt hem. De får först efter tre månader göra ett ”avslut” dvs säga adjö övervakat under en timme . De får inte ens vara hemma utan skall ta farväl i en offentlig lokal.

 

Det andra ärendet handlar om ett familjehem som haft två barn. Två pojkar som de först var stöd familj till och sedan blev familjehem åt. De har totalt bott i samma hem 7 år. Pojkarna får en ny handläggare. Plötsligt får familjehemmet höra att de inte uppfyller pojkarnas behov. De frågar vilka behov det skulle kunna vara eftersom de tydligen uppfyllt dem i 7 år, ingen har iallafall sagt något annat. De ber om stöd för att i så fall göra det men får ingen respons. De begär skriftligen att få besked på vilka behov de inte uppfyller och får då ett brev med brister hos barnen. Brister de själva uppmärksammat och påtalat och begärt och fått hjälp med. Familjehemmet får veta att pojkarna skall omplaceras men pojkarna får inget veta. Det skulle handläggaren själv tala om men det sker aldrig. Sportlovs resa var inboka och pojkarna skulle få följa med, de får löfte om att låta semester resan bli ett avslut. Familjehemmet planerar att själva berätta för pojkarna om omplaceringen på resan om inte handläggarna gjort det innan. Två dagar innan avfärd ringer handläggarna upp. De har ändrat sig. Pojkarna skall flyttas med omedelbar verkan. De hämtas av den nya familjehems pappa som de inte ens träffat tidigare. Pojkarna är inte förvarnade alls. Man kan undra varför ingen utredning gjordes? Man kan också undra varför de plötsligt inte inte uppfyller pojkarnas behov om de gjort det i 7 år och om det nu att de inte gjort det varför har låtit barnen stanna där i 7 år? Varför fick de inte stöd och hjälp i så fall att göra det?

 

Är det så det skall vara? Är det så barn och vuxna skall behandlas? I myndigheternas vård? är det inte så att man stjälper istället för hjälper om man gör såhär? Jag har berättat om ni har fått 17 ärenden med omplaceringar utan grund. Trots det säger socialen i “sammanbrottsutredningen runt barn mellan 0-10 år” att det är vi som säger upp. Inget av familjehemmen i de ärenden jag beskrivit har sagt upp ändå står det så i de flestas akter, trots att det är en ren lögn. Varför sker det då? Bara för att man kan? Därför att lagar runt barn bara är rekommendationer som man utgår ifrån att de följs bara för att det är myndighets personer som skall följa dem? Tror ni att man är/blir laglydig bara för att man får jobb på en myndighet? Att man alltid gör sitt bästa bara för att man jobbar på en myndighet? För där har man ju alla resurser, där blir man aldrig trött eller överväldigad av jobb och utbildningen innehåller väl allt man behöver kunna eller? Nej så är det ju inte. Det är människor med brister och fel, som kan drabbas av prestige trots att det gäller andra människor, som tar felaktiga beslut både på grund av stress men även av misstag. Handläggare som tar felaktiga beslut men vägrar ändra på sig för att de inte behöver, ingen kräver det men det är barn som skall leva med besluten som andra tar. Är det mänskligt? Är det förenligt med barn konventionen? Nej inte ens i närheten.

Borde inte utbildningen ses över och innehålla de delar som behövs? Borde det inte vara obligatorisk närvaro plikt? Borde man inte ha ansvar för de beslut man tar om det drabbar andra människor? Skall vi som familjehem hanteras så här? Borde vi inte vara någon typ av part? Ha något att säga till om? Borde det inte krävas något typ utredning eller annat innan man gör en omplacering? Skall den kunna göras på de grunder jag beskrivit? Varför kan ingen får ingen gå in i enskilda ärenden? Varför kritiserar granskningsmyndigheter bara dokumentation och formalia? Varför krävs inte rättelse även i ärenden som kritiseras? Varför är lagar inte kopplade till konsekvenser dvs om de inte följs blir åtals bara? Hur kan föräldra perspektivet väga tyngre än barn perspektivet och barnens rätt till en trygg uppväxt? Hur kan man låta lagar krocka på bekostnad av barns bästa?

Nöj er inte med att konstatera hur hemskt det är utan bestäm er för att göra något åt det. Fundera över vad du och ditt parti kan göra. Jag står gärna till förfogande med förslag och talar gärna om vilka brister jag hittat och vad jag anser att man kan /bör göra åt dem.

Jag har vecka efter vecka bett om svar och det gör jag nu också. Jag har fått ett par svar ifrån social departementen och ett ifrån socialutskottets fyra grupp ledare. Men samtliga brev handlar om hur det är tänkt trots att jag varje vecka talar om att det inte fungerar, inte blev som det var tänkt. Om inte ni i ledande position kan eller vill vem kan eller skall då ändra på förhållandena? MVH Eva fostermamman i Mark ärendet