En omplacering till

Igår fick jag ett nytt ärende.

En fostermamma hörde av sig. De har haft två små barn ett år. Barnen var vad jag förstod omplacerade en gång tidigare, de kom inte direkt hemifrån. De skulle inte hem igen det var det ingen som trodde att det skulle gå. Båda föräldrarna var svagbegåvade och förmågan att ta hand om barnen fanns inte. Det var en s.k. uppväxt placering vilket inte finns enligt lagen men i praktiken.
Ändå hade man lagt umgänge en gång i månaden.
Barnen mådde jättedåligt. Den ena vaknade varje natt i en veckas tid efter umgänge. de visade på alla sätt att de mådde dåligt. Familjen har begärt hjälp och stöd i detta men hade nu fått veta att banren skall omplaceras till någon som hade lättare att samarbeta. Man trodde alltså att felet låg hos familjehemmet. banren har redan flyttat tillräckligt i sina små liv och det vore väl bättre att sätta in stöd vilket de faktiskt begärt.

Jag blir så trött.  Hur länge skall de få pågå? Varför skall det vara så svårt att utgå ifrån barnen? Varför gör man inte en utredning om varför barnen mår dåligt? Varför är det s svårt att sätta barnen i centrum? Lyssna på dem. De talar om på olika sätt t.o.m utan ord och familjehemmet som lever närmast varför lyssnar man inte till oss.
Barnperspektivet blir bara ett fint ord på pappret inget mer.