Brev v 7

Talade med ett familjehem som jobbat i 22 år och har därmed mycket erfarenhet. De har lyckats med ett stort antal av de barn, ja faktiskt de allra flesta som bott hos dem. De är återanpassade i samhället som det så fint heter.

Det var ett LVU. Barnen, ett syskon par, en pojke och en flicka i nedre skolåldern hade bott på institution över ett halvt år innan de kom.
En helg ringer handläggaren och säger att ni skall nog inte gå ut i helgen. Varför då undrar de? Jo han är igång får de till svar. Vem då? Jo pappan. Är han farlig? Jo det kan han nog vara? Har han vapen? Ja det är möjligt.

Det kan vara familjehemmens vardag. Skall vi inte ha rätt att veta, skall vi inte ha rätt att bestämma vad vi vill utsätta vår familj för? Våra biologiska barn som inte valt detta?

Alltför ofta får vi inte veta det vi behöver runt en placering med hänvisning till sekretess.
Men hur skall vi då kunna ge bästa vården? Utan att veta vad behoven är?
Min åsikt är att vi undanhålls för att de är så rädda att vi skall säga nej.

Ingen kom den gången men jag har själv varit med och krupit ihop på andra våningen i väntan på polis med en man utanför med bössa . Det var då jag var liten och mina föräldrar var familjehem. Inget verkar ha ändrat sig på den punkten. Det är inget som några barn skall behöva uppleva.

Det går ett halv år. Barnen har umgängen med sina föräldrar. De är övervakade. Det är familjehemmet som ansvarar både för umgänge och övervakningen.
De sköts sällan av biologiska föräldrar utan ställs oftast in.

Sedan kommer det en ny handläggare. Hon gör en ny bedömning, utan utredning.
Nu skall barnen plötsligt hem. De skall börja med ett oövervakat umgänge över natt. Barnen har inte sovit hemma på över ett år och har bara träffats sporadiskt. Alla umgänge har varit övervakade men plötsligt verkar allt ha ändrats.  Efter helgen då familjehemmet skall ge sig iväg för att hämta hem barnen blir de uppringda av handläggaren, de behöver inte åka. Det har gått så bra anser hon (på en övernattning) att barnen skall få stanna kvar hemma. De sägs upp i nästa andetag och barnen är borta.

Då familjehemmet ifrågasätter den snabba hem flytten hänvisar man nu till samarbetssvårigheter. Det visar sig senare att det kommit in en anonym anmälan mot dem, förmodligen ifrån mamman.

Barnperspektivet? Finns inte. Barns röst och barn som skall höras finns inte.
Planering och förutsägbarhet, existerar inte.
Familjehemmens rätt finns inte heller hur familjehemmen behandlas behöver vi inte ens diskutera.

Ett LVU sätts i rätt men det kan hävas när som helst av en handläggare.

Är det så här ni vill att det skall vara? Skall vi ha familjehem skall vi väl behandla dem bättre. Just det familjehemmet kommer inte att ta fler barn, 22 års erfarenhet borta.

Jag blir trött, ledsen, arg och mörkrädd över alla dessa ärenden. Det är Sverige vi lever i som skall vara så fint och så bra att bo och leva i. Som har ett så tydligt barnperspektiv i alla ärenden gällande barn. Ett Sverige där det skall vara så tryggt och säkert att leva. Men hur är det i verkligheten? Jag vet inte hur din verklighet ser ut men jag har vecka efter vecka beskrivit vår.

Brist av barnperspektiv, problem utifrån det borttagna handläggaransvaret, lagar som inte behöver följas, som utgår ifrån att en person, bara för att de jobbar inom en myndighet alltid gör rätt. Dem det drabbar är de som man är satt att skydda.
Barnen som redan är utsatta, vars föräldrar inte klarat upp situationen men ändå gång på gång förstör. Skall en olämplig vårdnadshavare få fortsätta bestämma och ha talan trots att de t är så uppenbart fel?

Utbildningen till handläggare som saknar så stora delar.

Där man bara blir duktig på att skriva vetenskapliga uppsatser men som saknar stora delar vad gäller det man skall jobba med.... barn.

Där man inte ens behöver vara närvarande efter som det inte är krav på obligatorisk närvaro.

Jag orkar inte skriva ner fler fel men jag tror heller inte jag behöver, du förstår själva. Så här kan det bara inte få vara men vad gör du åt det?

Vecka efter vecka har jag lyft ärenden efter ärende. Ställt samma fråga vecka efter ecka Vad gör du och vad gör ditt parti?

Frågar igen och vill verkligen ha ett svar.

O.s.v. MVH Eva fostermamman i Markärendet