Barn härmar

Att barn är barn, underbara,  bråkiga, jobbiga, krävande ljuvliga, vet de flesta. fick en lite rolig berättelse:

Oscar ber sin dagisfröken hjälpa honom att ta på sig stövlarna innan han skall gå ut. De är jättebesvärliga att ta på och fröken måste verkligen ta i för att få på stövlarna.

När de väl är på plats säger Oscar:

- De sitter på fel fot.

Fröken tror inte sina ögon när hon konstaterar att det är som Oscar säger, stövlarna sitter faktiskt fel.

Hon drar som en dåre i 3 minuter för att ta av dem och börjar sen om för att få dem på rätt fot. Till slut är de på plats....

Då säger Oscar:

- Det är inte mina stövlar...

Fröken andas djupt och lägger locket på känslorna för att inte skada lilla Oscar som tittar på henne med fiskblick.

- Ok, säger hon, vi tar väl av dem då.

Och så sätter hon igång med samma träning som tidigare.

- Varför sa du inte det tidigare? frågar hon när hon är klar.

Oscar svarar:

- Det är inte mina stövlar, det är brorsans, men mamma vill att jag skall ha dem.

Fröken börjar storgråta men bestämmer att hon ska hjälpa Oscar på med stövlarna för en tredje gång. Sedan lyfter hon upp Oscar, sätter på honom jacka, mössa och halsduk och frågar:

- Var är dina vantar?

- Jag la dom i stövlarna...

 

Visst känner de flesta igen sig som har med barn att göra. Det är precis så det skulle kunna vara. som det står fröken fick hålla sig varför ju för barn lär sig genom att se på oss hur vi hanterar olika situationer. Kolla länken och filmen som gömmer sig bakom så får du se vad jag menar.

http://www.youtube.com/watch?v=_zmCH8it4cA

Men vi kan också påverka, göra skilland se nästa klipp

Om man ger lite kärlek så kommer den sjufalt igen. Låt oss börja ge kärlek