Bara för rubriker

Förra veckan var det en reporter som tyckte att mamman i "vårt" ärenden inte kommit till tals. Det är fel hon har uttalat sig i flera tidningar. hon var dessutom först med att vända sig till uppdrag granskning men de backade ur då de läst alla papper. Sedan då de gjorde program utifrån barnens synvinkel erbjöds hon att vara med men vägrade.
Jag har medvetet valt att inte ta upp programmen eftersom jag inte vill sprida men det är så fullt av felaktigheter så jag tänkte kommentera.  Men jag behöver inte. Fick en länk som beskriver det så bra, som tar upp alla felaktigheter:
Jag skulle vilja kopiera hela men jag vill hellre att den får många klick så följ länken. http://blogg.gp.se/ledarbloggen/
Den avslutas med orden:

Efter att jag lyssnat på fredagens radioreportage ifrågasatte jag därför på Twitter P4 Sjuhärads publicering. Jag fick då svar från nyhetschefen Mattias Johansson som menar att de inte tar ställning i sakfrågan. De bara ”går in på” hur mammans romska ursprung påverkat hanteringen av ärendet. Att ”gå in på” något sådant förutsätter ju dock rimligtvis en övertygelse om att påverkan skett. Själva grundpoängen blir också, att utan denna diskriminering – inget omhändertagande.

Jag tycker helt ärligt att den reporter som ligger bakom reportagen borde ta sig en funderare. Jag tvivlar på att hon följt fallet särskilt ingående genom åren. Då skulle hon inte köpt biomamman och hennes advokats slirande sanningar. Samma ”sanningar” som de drivit sedan dag ett. Hon skulle inte heller påstått att mamman aldrig fått berätta sin version. Det har hon. Däremot inte på detta sätt, helt utan relevanta följdfrågor. Det som nu blivit resultatet är ett stycke riktigt dålig journalistik.

Framförallt gynnar det knappast den romska minoriteten att man försöker använda den allvarliga diskriminering gruppen utsätts för för att skyla över hur en intellektuellt handikappad kriminell mamma vanvårdat sina barn grovt. Att Sveriges radio låter sig användas som ett verktyg för dem som ägnar sig åt denna verklighetsförfalskning är bara sorgligt.

(2005, det år som barnen omhändertogs, gjorde för övrigt Socialstyrelsen en översyn av omhändertagandet av romska barn. Detta efter att Regeringens råd för romska frågor fört fram en oro över att allt för många av minoritetens barn omhändertogs enligt Lagen om särskilda bestämmelser för vård av unga, LVU. Vara kommun, och därmed fallet Rasmus och Fanny och deras syskon, stod för en del av underlaget. Myndigheten kom fram till att det inte fanns något fog för denna oro. Kommunerna påpekade tvärtom att de ofta i det längsta undvek att tvångsplacera barn med romskt ursprung.)
 

Radioinslagen har som sagt så många fel. Det finns länkar till dem i ledaren om någon är nyfiken.
Man tog inte barnen för att Vara eller handläggaren där var rasister vilket tydligt lyfts i ledaren.
Sedan var det inte handläggarens ord eller uppfattning utan det var minnesanteckningar ifrån samtal med polis och en skyddsavdelning på gryning vård samt en romsk kvinna som jobbade med skyddsfrågor. Skall man anklaga skall man i så fall anklaga rätt person.
Att det var en negativ kultur betydde att de inte drar sig för att lura varandra. Annars brukar man hålla ihop utåt men det gjorde inte denna familjen.

Pojken som bodde hos oss var döpt efter en släkting som är kriminell. Vi fick veta att de brukar döpa sina barn till romska namn men flickan plötsligt var den enda i hela Sverige med sitt namn. Det är väl inte konstigt att man undrade om det var för att hon skulle vara lättare att hitta.
Skall man inte kunna tala sanning bara för att det är ett annat folkslag? Det handlade inte om att de var romer utan det handlade om en familj och vilken situation de levde i samt hur på på vilket sätt det skulle kunna påverka barnen.

Vi bytte inte namn på dem för att vi eller Vara är rasister utan för att det fanns en hotbild, för att mamman letade reda på det första familjehemmet till de stora och de plötsligt hade bilar stående utanför som åkte då de kom ut. De fick hotfulla telefonsamtal, samtal där man sa att de skulle lämna ifrån sig barnen annars skulle otäcka saker hända med deras hund, och man visste precis vilken ras och färg den hade. De backade ur och pojkarna tvingades till en onödig extra flytt.
Då mamman drog kniven i sin "nye" man (pappan till de tre minsta) så både  polis och ambulans var kallade och sedan togs i en bil full med stöldgods och om jag minns det rätt även vapen så blev det en skyddsplacering och vi bytte tilltals namn. Barnen fick inte vara med i skolkataloger eller på offentliga bilder.
Det är nio år sedan och det fanns inga rutiner för hur det skulle hanteras. Det var de yngsta skyddsplacerade barnen i Sverige och det fanns inga riktlinjer.

Pappan har inte haft regelbundna umgängen. Han har träffat barnen 2 gånger på 8 år. Mamman har sagt att han var död och har t.o.m tagit ifrån dem hans efternamn.  De stora har han träffat tror det är en gång till sedan Mark tog över.

Det är tragiskt när man gör inslag bara för att få rubriker. Att mamman väljer att göra det nu beror nog enbart på att de skall upp i rätt inom några veckor ang vårdnadsöverflyttning av den minsta  kan hon väcka tvivel om att omhändertagandet berodde på annat än vanvård och att familjehemmet är rasister eftersom de bytt namn på honom så kan hon ju vinna och pojken förlorar allt han ser som sitt trots att ett tydligt barnperspektiv skall vara rådande i alla ärenden gällande barn....