Upprop vecka 4

Då har ni fått 15 brev från mig, 23 brev totalt med 24 berättelse. Denna veckan tar jag också tre berättelser.

De är aktuella och beskriver vardagen för barn idag just nu 2014.

Den första är en biologisk familj där föräldrarna går isär. Mamman får ensam vårdnad eftersom pappan har förgripit sig på flickan, men han har trots det umgängen. Under ett umgänge tar han flickan och försvinner till Norge. Det tar ett bra tag innan mamman hittar dem. Hon ger sig av med domstolsbeslutet och hittar flickan på ett dagis i Norge men dagis personalen vägrar att lämna ut flickan. De smugglar ut henne bakvägen. Trots att mamman har med domstols pappren. Hon åker dit igen och tar med sig tror det var en från socialen här i Sverige men återigen vägrar de att lämna ut flickan. Hon har anmält till pils och andra instanser med de verkar inte kunna eller vilja göra något. så trots att hon har vårdnaden, trots att pappan stuckit med flickan och hon vet vart de är får hon vare sig träffa sig flicka eller få hem henne. Mamman har nu inte sett flickan alls på ett par år och får ingen kontakt med henne eller pappan. Skall inte vi som land skydda våra medborgare? skall vi lämna barn hos sina förövare bara för att de passerar gränsen?  

Det andra ärendet är också en biologisk mamma som lämnat pappan tillsammans med deras gemensamma pojke. pappan har utsatt pojken för övergrepp (inte sexuella men andra) mamman tvingas då in på en institution och fråntas dator och telefon. Man tar ifrån henne pojken och håller dem separerade. De gör en utredning ock kommer fram till en sak men talar med pappan och går sedan in och ändrar i utredningen till en annan utifrån saker han säger.

Chefen på institutionen bestämmer att pojken ändå skall träffa sin pappa, han vägrar. Det är också mot mammans vilja. Han hoppar ut genom ett fönster från tredje våning för att slippa, vid ett annat tillfälle sliter han sig och springer ifrån personalen upp på en motorväg för att bli överkörd för att slippa ifrån alltihop. De får tag i honom och tre av personalen sitter på honom och när han gråter och säger att han inte vill, ber om att få slippa säger de att han inbillar sig, att pappan är snäll att det är han som inbillar sig. Det är inte som han påstår.

Nu är det äntligen rättegång och mamman vinner i rätt och får ensam vårdnad.

Ändå fortsätter socialen att tro pappan. Det börjar komma en massa anmälningar mot mamman. Alla utom soc förstår att det är pappan men de startar för varje anmälan en ny utredning. Hon har tvingats till utredning efter utredning, på hem efter hem. De kräver att pojken skall komma dit för samtal utan mamman och han missar massor i skolan. Det börjar komma saker som hon inte beställt, som kostar massor av pengar. Vad hon förstår kan anmälningarna inte komma ifrån någon annan än pappan.

Varje gång hon flyttar blir det tyst ett tag men så fort hon haft kontakt med soc börjar det igen. Hon drar slutsatserna att det är socialkontoret som läcker uppgifter om hennes vistelse ort till pappan. Pappan överklagar allt och advokatkostnaderna är kännbara eftersom hon är ensam. Hon är nu sjukskriven och går på knäna ekonomiskt. Ingen hjälp får hon. Hon har flyttat ett antal gånger men vill inte lämna kommunen på grund av sonen och hon vill inte tvinga pojken att byta skola och lämna sina kompisar.  

Hon har ensam vårdnad och pappan har gjort fel och pojken är 13 och kan tala för sig. Han vill inte träffa pappan och han skall enligt lag höras men vad hjälper det? och mamman vad hjälper det att hon har rättigheter om hon inte får hjälp att de följs? Hur kan soc starta utredning efter utredning utan grund? Barnperspektivet i båda ärendena saknas. Handläggare gör precis som de vill.  

 

Sedan är det ännu ett familjehem som hört av sig. Jag har just lagt på luren då jag talat med dem så det händer just nu. De har haft två pojkar som var syskon. ram tills för ett år sedan hade de inte haft några umgängen på ett år. På en vecka från beslut till att det verkställdes bestämdes plötsligt att den äldsta skulle hem.

Han flyttades bara några dagar innan jul. Det har inte gått så bra. han vägrade göra något annan än att sitta vid datorn och mamman får honom inte att göra något utan att bära honom eller ta med honom på cykel. Oftast skyller han på att han är sjuk för att slippa gå ut. Mamman har ytterligare ett barn. En flicka och den flickan har pappan anmält oro för då mamman inte tar hand om henne heller.

Lillebror har stannat, en pojke på 4 år som bott hos dem sedan han var bara 9 månader. Treårs regeln har alltså sedan länge passerats. Plötsligt påbörjades umgängena med mamman men pojken mådde så dåligt av dessa att man fick begränsa dem till 1-2 timmar var fjärde vecka eftersom pojken mådde så dåligt både innan och efter. Han sover knappt och är orolig. Vill inte sova själv. Han går inte att lämna på dagis. Efter är han så han kryper inpå skinnet på familjehemsmamman. Han vägrar släppa familjen ur sikte. Vägrar att kliva ur bilen då de åker någonstans av rädsla för att de skall lämna honom där. De var på hundtävling tre dagar han vägrade kliva ur bilen. Hemma får ingen gå ur rummet utan att han reagerar, inte ens hund eller katt. Ändå bestämmer socialen plötsligt att även han skall skolas hem genom övernattningar. Pojken rasar ihop. Dagis och BVC slår larm och en barnläkare konstaterar att pojken på 4 år har fått magkatarr med början till magsår. Ändå skall övernattningarna fortsätta och de skall ökas.  

Fostermamman hörde av sig för någon vecka sedan och jag gav så många goda råd jag kunde, hörde av mig till henne idag igen för att kolla hur det gått. Hon har bett läkaren, BVC och dagis att anmäla samt spelat in pojken vad han själva säger. Barn skall ju höras. BVC och barnläkaren har anmält och skickat intyg till soc. De arbetar genom en organisation och hon har hört av sig till dem och de har protesterat. Hon vägrar att medverka till fler övernattningar med risk att de hämtar pojken och omplacerar honom. Nu får de veta att man skall göra en utredning om en hemflytt är möjlig den skall man ju göra innan. Till dess har man dragit ner på umgängena till 1-2 timmar var fjärde vecka igen tills utredningen är klar. Ok då fungerar det ju kanske du säger men det var under mer eller mindre hot från familjehemmet. Är det så här barn i Sverige skall behandlas. Är det så här det skall vara? Är det så man skall kunna tolka lagarna? är det så här vi vill att familjehemmen skall behandlas? Vad gör du åt det du som sitter i ledande position. Du som sitter i den ställningen att du faktiskt kan påverka och göra något men gör du det? och vad? jag har vecka efter vecka krävt svar. Jag har lyft ärende efter ärende men ingen särskild respons utom några lama svar runt vad ni tänkt er trots att jag vecka efter vecka talar om att det inte fungerar så.

Är det så här det skall vara som barn i Sverige idag? är det så här du vill att det skall se ut? Vad gör du och ditt parti i dessa frågor? Vad gör du för att lyfta problemen? jag vill verkligen ha svar

Hälsningar Eva fostermamman i Mark ärendet