Idag har längtan varit starkare än vanligt. som då jag och sonen skulle till stan och vi skrapade rutorna. Jag har skrivit om det tidigare men bilden sitter så etsad i mig då jag skrapar i bak och hennes ansikte kom fram med ett stort leende och så vinkande hon.
I olika affärer blev plötsligt ljud av barn så starka.
Ett barn som grät och jag fick lust att springa dit och ta upp, krama trösta.
Barnet hade säkert blivit chockat, det kände ju inte mig så jag lät bli men längtan rev i kroppen på mig.
I nästa affär var det ett barn som vägrade följa med pappa. Det satt envist i en trapp och vägrade följa med. Jag lutade mig fram och frågade om han var till salu. Ja just nu kan du få han för 13 kronor sa pappan. OK vill du följa med mig eller skall du följa med pappa frågade jag.
Killen på ca 5 år kom snabbt på fötterna och hängde med pappa som blinkade till mig som tack.
Men jag längtar så fruktansvärt ibland.
Jag hade inte haft något emot att köpa honom för 13 kr eller åtminstone få låna han en stund.
Du lever i den längtan som jag är rädd för. Jag känner så starkt för er och även för barnen.
SvaraRadera