Kommit längre än oss..

BRIS gick ut med information om att de länder som skrivit på eller antagit barnkonventionen kan även göra ett tillägg som innebär att barn i de länderna även kan klaga till FN.
http://www.bris.se/?pageID=148&id=3145

Enskilda barn, grupper av barn eller deras representanter kommer att ha möjligheten att skicka in sina klagomål till FN:s kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén) som därefter kommer besluta om de kommer att utreda fallet. Om barnrättskommittén anser att barnets rättigheter har kränkts, kommer barnrättskommittén vidta åtgärder för att åtgärda händelsen.

För att barn ska kunna skicka in sina klagomål krävs det att staten har antagit protokollet. Rätten att få sin sak prövad av barnrättskommittén gäller endast efter att barnet först har genomgått samtliga nationella instanser.

De länder som antagit konventionen är: Albanien, Bolivia, Gabon, Tyskland, Montenegro, Portugal, Spanien, Thailand, Slovakien och Costa Rica.

Och vi som inte ens har gjort barnkonventionen till lag men tycker att vi kommit så långt.

Sedan hittade jag ett inlägg i kvinno/flickdebatten. http://allaminatexter.wordpress.com/2014/01/13/flickornas-guide-till-underkastelse/
Om hur vi skolas in i ett mönster, vilken aha upplevelse. Allt kände man igen men har inte tänkt över på det sättet.

Det är kvinnligt att backa. Det är kvinnligt att inte synas. Det är kvinnligt att inte markera sitt revir i samhället. Det är kvinnligt att inte ta plats.

”KOM FRAM NU! Olle har redan slagit! Det är Elinas tur nu, hon slår inte så långt, kom fram ni där bak!”

Vi är sex år och klassen spelar brännboll. En lång pappa har mer auktoritet i spelet än fröken och leder utelaget. På en millisekund reagerar han när Elina närmar sig brännbollsträt. Hon vill prova det runda och lyfter det med glädje i blicken.

Sedan vänder hon sig mot planen och ser pappans menande blick och tappar trät nästan automatiskt. Han säger lite tyst ”du kanske ska prova det platta först”, vilket hon gör, för hon är sex år och en vuxen människas ord är lag. Hon missar med det platta brännbollsträt, mycket på grund av besvikelse, och hoppet i hennes ögon slocknar.

Olle fick uppmuntran av pappan när det var hans tur. Lyckan spred sig via hans armar till bollen som flög iväg. Elinas nådde inte längre än någon meter. Den slocknade minen. Det bortflugna leendet.

Det är kvinnligt att tappa sitt självförtroende i händerna på en man som tar för givet att pojken alltid kommer att göra bättre ifrån sig. Det är kvinnligt att vara fast i en könsroll där man alltid är svagast och underst på listan. Det är kvinnligt att bli förtryckt.

Visst känner man igen det. Vad är det vi lär våra barn? Läs, den är bra.