En avhandling

En vän hittade avhandlingen, som det förmodligen handlade om http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A619291
hur det går för barn som flytta:

Barnens berättelser i denna studie kan tolkas som att de eftersträvar närhet och bestående relationer till trygga vuxna samt möjlighet att få känna tillhörighet oavsett om det gäller den biologiska familjen eller vårdmiljön. Även om barnens egen problematik kan antas påverka deras situation blir ... det utifrån deras berättelser tydligt att trygga förutsägbara relationer  försvåras utifrån de biologiska föräldrarnas problematik, den instabila  vården som hela tiden placerar barnen i nya vårdmiljöer samt den bristande
kontinuiteten av socialsekreterare som barnen möter.  

När barn efter upprepade förlorade relationer beskriver att de väljer att
”hålla vuxna borta” torde det finnas risk för att deras reaktioner tolkas som
individuella problem och inte som en reaktion på den situation de befinner
sig i. Den instabilitet som finns i vården ger anledning att ifrågasätta vem
som tar ett föräldraansvar för barnen då föräldrar som har egen problematik
kan ha svårt att hävda sina barns rättigheter. Tillsammans med att
vårdgivare och socialsekreterare ständigt byts ut skulle det kunna skapa en
situation där ingen vuxen bär tydligt ansvar.  

Flera av barnen uttryckte en känsla av svek från föräldrarna i och med att dessa inte klarade av att ta ett  föräldraansvar. En fråga blir då om barnen riskerar att uppleva att detta svek upprepas när vården blir instabil och vuxna i deras liv tenderar att gång på
gång bytas ut

 

Att klyftorna blir större om man inte har pengar tror jag alla förstår. http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/article18201870.ab 

De allra flesta barn har alltså fått det bättre. Men det gör det nästan ännu värre för de som inte hängt med i utvecklingen. De välbeställdas barn kan hantera brister i skolan genom privat läxhjälp och dyra språkresor.

Att det skärs ned på kommunala fritidsaktiviteter gör att samma föräldrar köper privata kurser i tennis, golf eller segling. Ungdomars bostadsbrist löser de genom att köpa en bostadsrätt till telningen.

Ärvda kläder

De ökade inkomstskillnaderna mellan barn bryter sönder det gemensamma. Att garantera din son eller dotter en bra uppväxt blir ett privat projekt, inte ett gemensamt.

Ungar med ärvda kläder och mobiltelefon från Blocket - som kanske just därför måste skräna lite extra i högstadiekorridoren för att ta plats - ses mot ett hot mot andra barn. Kommer sonen eller dottern att få ha sin nya märkesjacka eller mobil i fred, tänker man plötsligt bekymrat och försöker begränsa det egna barnets rörelsefrihet ytterligare ett steg.

Andras ungar

Styrkan med den svenska familjepolitiken är att den inte byggt på resonemang om våra barn och andras ungar. Uppväxten för barn är tvärtom ett gemensamt ansvar. Politiken handlar inte bara om att hålla svälten från dörren i alla barnfamiljer. Lika viktigt är att alla svenska barn får börja sina liv med hyggligt lika förutsättningar.

Sämre för alla

Alla skillnader kan inte utrotas. Barn kommer alltid att få vara med och bära bördorna av sina föräldrars misslyckanden. Därför blir det ännu viktigare att värna om det gemensamma ansvaret för det som det är möjligt att göra något åt.

Ökade inkomstskillnaderna är inte bara ett hot mot de fattiga barnens situation. Stora skillnader riskerar att göra uppväxten sämre för alla barn
 

Ja det är bara att konstatera att utsatta barn inte har det lätt. Frågan är bara vad vi gör åt det. Gör vi något alls?