Av utvärderingen framgår bland annat att:
- Dödligheten är nära 5 gånger så hög bland ungdomar som är eller har varit placerade jämfört med andra i åldersgruppen 15-24 år.
- 10 gånger fler barn och unga som är placerade på HVB har vårdats för självskador.
- 15-19 gånger fler barn och unga som är placerade i HVB tar regelbundet sömnmedel, antidepressiva- eller antipsykotiska läkemedel jämfört med andra barn och unga.
- Bara 6 av 10 barn som placerades före 10 års ålder går ut grundskolan med gymnasiebehörighet (godkänt i svenska, engelska, matematik). Resultatet är sämre för de som placerats efter 12 år.
– Från forskningen vet vi att en lyckad skolgång är den viktigaste faktorn för att få ett bra vuxenliv. Att klara gymnasiet minskar risken för tidig död, ohälsa, psykosociala problem och försörjningsproblem
Framför allt behöver kommuner och landsting som inte har överenskommelser om samverkan med andra aktörer som arbetar med barn se till att sådana avtal kommer till stånd och omsätts i praktiken.
Socialstyrelsen vill också betona att socialsekreterare som arbetar med barn och unga ska ges goda förutsättningar för att klara det ofta svåra uppdraget. Dessutom behöver landstingen se över utskrivningen av psykofarmaka till placerade barn.
Har inte haft tid att läsa dem men undrar hur mycket man tar hänsyn till om barn tvingas flytta, hur deras livssituation ser ut annars med umgängena vad gäller antal och frekvens med vilka och annat.
Vart de är placerade spelar också in. Jag anser inte att barn skall bo institution om det inte är så att det inte finnas andra alternativ och då menar jag att de är så skadade. Men det verkar som många anser att en placering i sig är svaret men som jag skrivit tidigare så är det ju inte utan det är jobbet vi lägger ner sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar