Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 30 augusti 2013

Mobbing och vardagshjältar

Hade förberett ett inlägg om vardagshjältar.
Sådana som vågar stå upp för andra. Som vågar säga ifrån.
Det är brist på dem och de som vågar säga ifrån. vågar stå upp för andra. Man är så rädd att hamna i skottgluggen själv.
En del gömmer sig bakom kommentarer som jag håller mig undan, jag gör aldrig nått men den som inte säger något alls blir ju på något sätt medlöpare som tillåter det fortsätta.
Och så fick jag en länk till en film om mobbing. cyberbullying satte på den och fastnade totalt.
Den borde alla se. Sprida den.
Hur lätt är det inte att hamna utanför, hur lätt det är att ge igen och det spårar ur. Filmen handlar om nätmobbing fungerar vad det gör mot människor och vad man kan göra åt det.
Den är en timme men väl avsatt tid.

Så åter till vardagshjältar det är dags att nominera vardagshjältar på aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/formular/article13525964.ab
Passa på att skicka in nomineringar för vardagshjältar, sådana som vågar säga ifrån. Och det skulle vara extra roligt om det blev många som jobbar för barn på olika sätt.

Vart börjar jämställdhet?

En bra artikel runt vart jämställdhet börjar http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/jamstalldhet/article17353078.ab
Vi kan och ska diskutera frågor som lika lön för lika arbete, jämställd föräldraledighet, representation i styrelser och genuspedagogik i skolan. Men om inte jämställdheten börjar i hemmet redan från det att barnen är små, krymper chansen att påverka ju äldre barnen blir. Föräldrarna är de viktigaste jämställdhetsförebilderna. Hur de är och beter sig hemma, och om de anger tydliga gränser för vad som är okej när det gäller kläder, filmer och inte minst beteendet i sociala medier väger tyngst.
Hur ska vi annars få seriösa unga män och kvinnor som debatterar jämställdhet i arbets­livet och skolan, eller för all del, det sociala samspelet i stort i samhället?
 Människovärdet sitter som tur är inte i hur många vänner eller följare man har. Det behöver ständigt talas om, och det ska föräldrar vara bäst på genom att visa kärlek, omtanke och om­döme.
 
Ett annat aktuellt ämne nu då skolorna börjat är mobbing. Hittade en artikel runt en kvinna som gjorde en film om hur hon mobbats under sin skoltid. Tanken var att det skulle vara ett konstprojekt och hon ville väva in återträffen 20 år senare men ... hon blev inte bjuden
Nu kommer den som film istället   http://www.svt.se/kultur/film/odells-nya-film-skulle-varit-konst Återträffen med premiär i november.

Lundsberg stängs och det är ramaskri. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=5629552 Nu påpekas att man borde låta dem hållas för elevernas skull http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5631497 men glömmer att det är för deras skull man stänger. Elever har utsats för den ena kränkningen efte den andra och ändå slutar det inte. http://www.svt.se/ug/krankningarna-pa-lundsberg-fortsatter De har fått varning efter varning som de inte brytt sig om tillräckligt för att det skall bli en beståenden förändring.
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=19688&artikel=5631267
Rektorn kallade det för lite busstreck trots att det handlar om nollnings "lekar" som jämställs med tortyr metoder.
Håller med en bloggare  som skriver:
Flera föräldrar har J-O anmält Skolinspektionen efter beslutet. En förälder säger ”Alla barn på skolan får sin trygghet raserad på det mest obarmhärtiga sätt”. Min fråga är, vart var dessa föräldrar när de två pojkarna blev brända med strykjärn? Vart var dom när skolan kallade det ett busstreck och en olycka? Nu passar det att öppna käften och skrika och gå ut i media. Att bränna någon med ett strykjärn på ryggen är varken en olycka eller ett busstreck. Att pojkarna som begick övergreppet, för jag ser det som ett övergrepp, ångrar sig ändrar ingenting. Dom visste mycket väl vad dom gjorde. Man sätter inte ett varmt strykjärn på någons rygg av misstag. Man sätter absolut inte ett varmt strykjärn på två personers ryggar av misstag. Att rektorn har godkänt en nollningsrit som kallas för ubåten är det inte heller någon förälder som har kommenterat. Ubåten går ut på att eleven lägger sig på rygg med ett rör i munnen. Därefter häller en av de äldre eleverna vatten i röret. Låter det som något ni skulle tillåta att era barn utsattes för?
 
Kan med ett stort tydligt  NEJ svara på den frågan.
Men det är som om de inte förstår att det de gjorde medförde konsekvenser. Nu gillar de inte konsekenserna. Man gör inte såhär och det har påpekats gång på gång och ändå...
Vad är värsta att skolan fick stänga eller att man bränt två med strykjärn att man mobbat kränkt elev efter elev?
Problemet som jag ser det är väl att de flesta som sitter i ledningen själva har gått där och lovat att föra traditionerna vidare. Skönt att skolan stängs och skolinspektionen markerar att nu räcker det, så får vi se om de kan ordna upp bli orsaken till problemen tillräckligt, bli tillräckligt tydliga runt att kränkningar inte är tillåtna, för att få öppna igen.

torsdag 29 augusti 2013

En länk

Fcik en länk till en artikel som varoit i en tidning sedan tidgare.
http://nyhetsverket.se/nyhet/25091/Familjehemsmammas-kamp-ledde-till-ny-lag
Eva fick aldrig tillbaka barnen. De bor i dag i ett tredje fosterhem och får mycket sällan träffa de människor de kallade mamma och pappa. Men Eva vann en annan kamp den som handlar om att alla familjehemsplacerade barn ska få en stärkt ställning.
En ny lag föreslås nu och i ett pressmeddelande skriver riksdagsmannen Jan Ericson, Moderaterna: “Uppmärksamheten kring händelserna i Mark har definitivt haft betydelse för att regeringen tog fram sitt förslag, och det känns riktigt bra att barnens ställning på detta sätt stärks.”
Enligt den nya lagen ska socialnämnderna utse en särskild socialsekreterare som håller kontakten med familjehemsbarn och bevakar deras rättigheter. Barnen i Mark ville bo kvar i sitt familjehem, men ingen brydde sig om det. Familjehemsmamman Eva har ägnat mycket tid åt att få politikerna att förstå att barnens vilja är viktig. Hon menar att åtgärder för utsatta barn dröjer för länge.
– Det händer för lite och tar för lång tid. Barnskyddsutredningen kom för snart fyra år sedan, ändå har det inte hänt något utifrån den. Jag har kämpat mot att barn som fått familjehem redan som spädbarn plötsligt omplacerats utan anledning men ingen trodde mig. Nu är sammanbrottsutredningen klar och bekräftar det jag sa.
 
Lägger ut den ifall någon missat den.

Ingen diagnos för stöd

Särskilt stöd skall inte kräva att man har en diagnos http://www.svt.se/nyheter/#sverige/sarskilt-stod-kraver-ingen-diagnos?&_suid=1377413122999042703926129762254
– Diagnos eller ej, det har ingen betydelse, säger Paula Caleca Costa-Hallberg, undervisningsråd på Skolverket. Det är elevens behov som ska styra. Det finns många elever utan diagnos som har behov av särskilt stöd, liksom det finns elever med diagnos som inte har behov av stöd.
Oavsett diagnos eller ej så ska en åtgärdsplan upprättas för elever som riskerar att inte klara målen.
Kan rektorn säga nej till särskilt stöd av ekonomiska skäl?
– Nej, det är behovet som ska styra. Om skolan saknar resurser ska rektorn vända sig till huvudmannen, kommunen eller skolans styrelse, och kräva mer pengar. Får skolan inte mer resurser kan vårdnadshavaren anmäla skolan till Skolinspektionen som gör en granskning.
Paula Caleca Costa-Hallberg säger att man på Skolverket är medveten om att flera skolor kräver en diagnos för att ge särskilt stöd men har ingen uppfattning om hur många.
Vad gör man då om ens barn inte får det särskilda stöd man anser att det behöver?
Om det gäller åtgärdsprogrammet, att man tycker det är för lamt, så ska man anmäla detta till Skolväsendets överklagandenämnd.
Om man tycker det särskilda stödet saknas eller är för litet kan man anmäla detta till Skolinspektionen, där det också finns information om hur man ska gå tillväga.
– En utredning tar normalt 3-6 månader. Sedan har skolan tre månader på sig att rätta sig efter beslutet, berättar Henrik Dahl. Gör de inte det kan vi ge en varning, ett vitesföreläggande och i slutändan böter. Drar det ut på tiden kan det också bli skadestånd.
Några länkar:
 Skolverkets regler vad gäller särskilt stöd. 
Hur Skolinspektionen granskar skolorna när det gäller särskilt stöd.
Statistik över tillsynen första halvåret 2013.
Statistik över anmälningar första halvåret 2013.

Tack för det klargörandet.
Men barn hanteras fel, får inte det de har rätt till bara för att de inte har någon röst. För att inget händer då man låter bli.
I dagarna var det ute att ett HVB hem hade fått kritk därför att de hanterar ungdomarna på ett sätt de inte får. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=99&artikel=5626216
Vid sitt oanmälda besök fann inspektörerna att ungdomarna inte får åka hem under det första året och att de inte heller får ha mobiltelefoner.
De här begränsningarna har införts utan ungdomarnas samtycke, vilket enligt inspektörerna inte är tillåtet. De kräver därför att rutinerna nu ändras.
 
Får se vilka konsekvenser det blir men att det skall till en granskning och kritik för att något alla skall hända och sedan är det mest formalia och dokumentation som kritiseras. De som drabbaas bryr man sig sällan om.

Det är inte bara föräldrar som är olämpliga utan aven de som skall se efter dem i vissa fall http://www.dn.se/nyheter/sverige/barn-hoppade-fran-sju-meter-hog-bro/
Ett fritids planderar en aktivitet där barnen skall hoppa från en 7 m hög bro rakt ner i vattnen. De fotograferas och sätts upp med texten vi som vågade. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17355875.ab Personalen stod kvar på bron och kollade att det inte kom några båtar som kunde köra över barnen. Man kan undra hur ansvarsfyll man tycker att den personalen var.

onsdag 28 augusti 2013

Trasdockans pris. och annat smått och gott

Det finns en grupp som arbetar för barn som utnyttjats sexuellt. De samlas varje år för att uppmärksamma och delar nu sedan något år ut ett pris, jag skrev om det härom dagen. Nu i år blev det Mirijam som driver Lisa ärendet som jag också skrivit om. Det är hon och jag som tillsammans planerat upp dagen d 3 oktober. Här är en länk till henns tacktal. http://www.youtube.com/watch?v=ISEivbEWEGg#  Hoppas att den fungerar.

Sedan märks bristerna i lagen på andra sätt. Vad sägs om familjen som använde surugatmamma från Indien. Det var alltså både deras ägg och deras sperma http://www.expressen.se/kvp/kampade-for-att-fa-bli-foraldrar-till-egna-barn/ ändå tog det sedan över 16 månader för dem att godkännas som föräldrar åt sina egna barn här i Sverige.
I november 2011 föddes, till Jonas Ingrids stora lycka, två friska flickor som de skulle ta hem till Sverige. Redan innan hade Jonas och Ingrid kontaktat Familjerättsbyrån i Malmö för att ha alla papper i ordning. De blev informerade om att Jonas skulle bli erkänd som barnens vårdnadshavare och att Ingrid skulle göra en närståendeadoption av barnen.

Tilldelades advokat

– Vi fick en handlingsplan och det hela skulle vara klart på några månader sade de på föräldrarätten. Men när vi kom hem med alla dokument vi fått med oss korrekt ifyllda så meddelade de att de hade ändrat sig, och i stället skulle ärendet gå via tingsrätten, berättar Ingrid.
– Flickorna tilldelades en advokat och det gjordes en stämningsansökan mot mig som pappa, för att göra faderskapsutredning via tingsrätten. Det kändes jättekonstigt, säger Jonas.
Paret fick i mars 2012 veta att ärendet inte skulle tas upp förrän i juni samma år, vilket innebar att deras döttrar skulle vara utan vårdnadshavare i ytterligare tre månader. Enligt myndighetspraxis likställs surrogatfödda barn med ensamkommande flyktingbarn och saknar juridisk trygghet tills de har fått godkända vårdnadshavare.
– Jag blev jätteledsen. I praktiken innebar det att vi inte ens kunde hämta ut medicin till våra barn om de blev sjuka. Jag var tvungen att skaffa en god man åt barnen, säger Ingrid.
Åtta månader efter att döttrarna kommit till Sverige blev Jonas äntligen erkänd som biologisk pappa och vårdnadshavare. Under denna tid hade varken föräldrapenning eller barnbidrag betalats ut.

det är inte alls bra att barn ska behöva befinna sig ett sådant osäkert läge under lång tid. Det uppstår en rad problem, dels ekonomiskt för föräldrarna och dels för barnens skull vid läkarkontakter och i juridiska frågor, om det skulle hända pappan något, säger Anna Johansson.
För Jonas och Ingrid blev inte heller närståendeadoptionen en enkel match. Helt plötsligt klassades den i stället som en internationell adoption och det som skulle ha tagit några månader blev en lång kamp mot myndigheter där referenser skulle förhöras om Ingrids lämplighet som mor, hembesök skulle göras och dessutom skulle Ingrid behöva kosta på en läkarundersökning för tvåtusen kronor. Vid det laget var Ingrid less på att bevisa att hon dög som mor, hon menar att hon emotionellt och praktiskt redan varit flickornas mamma i över ett år.
– Jag ringde och grät i telefonen, jag förstod inte vad problemet var, varför måste man göra processen svårare? frågar hon sig

Först i mars i år blev Ingrid Ingemansson godkänd som förälder till döttrarna Ellie och Annie, som då hunnit bli 16 månader gamla.
 
– Socialstyrelsen måste ha riktlinjer för hur man hanterar det här, och det gäller nu på en gång, säger hon
Kerstin Håkansson, enhetschef på familjerätt - familjestöd på sociala resursförvaltningen i Malmö meddelar att det enda de kan göra i väntan på nya lagar är att följa den rådande svenska lagstiftningen, men att riktlinjerna är bristfälliga.
– Det finns ju ännu inget riktigt regelverk, politikerna har inte hunnit ifatt. Risken finns att det blir godtyckligt, att man agerar olika beroende på var i landet man befinner sig. Det är en komplicerad fråga. Jag förstår att det är en väldigt besvärlig situation för föräldrarna, säger hon till Kvällsposten.  
Ja vad säger man? Att man skall utgå ifrån barnen och deras behov framstår väl som ett skämt.
Man uppskattar att det finns över hundra barn Sverige som är surrogatfödda i Indien. Antalet barn som kommer hit varje år från Indien har tredubblats sen 2010.
När barnen väl är i Sverige väntar en lång juridisk process där tingsrätten, migrationsverket, socialtjänsten och försäkringskassan är inblandade. Än så länge saknas ett tydligt regelverk för hur dessa ärenden ska skötas. Ett problem är att även om den biologiska modern avsagt sig mödraskapet så bokförs hon ofta som modern hos skatteverket. Om det inte går att nå modern för att hon ska fastställa vem fadern är så blir det ett ärende för tingsrätten.
Från och med i juni i år och två år framåt pågår en regeringsutredning ledd av lagmannen Eva Wendel Rosberg där man ska ta ställning till om surrogatmödraskap utan vinstintresse bör tillåtas i Sverige

Lagen måste ändras till att utgå i från barnen.



måndag 26 augusti 2013

Det fortsätter att hända

Lyssnade nu på morgonen på Mirijam som igår fick trasdockans pris. http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp#mirijam-johansson-belönas-med-trasdockan-2427212-lh.
Det är hon och jag som satt ihop dagen d 3 oktober där vi bjuder in andra för att samarbeta oss fram till hur vi på ett mer effektivt sätt kan få till förändring.
Hon berättade om hur illa det är med hur man hanterar barn. Man kan ifrågasätta hur det kan vara möjligt. Jo för att det går.
Såg även att Lisbeth Pipping lagt in ett blogg inlägg runt oss. Det liknar ju så mycket.
http://rokokoll.se/2013/august/samhallet-fortsatter-att-svika-barn-som-ar-omhandertagna.html
Hon skriver:
Fallet visar att barn fortfarande utsätts för myndighetsövergrepp. Inget barn ska någonsin behöva uppleva någonting liknande. Det går inte att skylla på okunskap, då vi i dag klart vet behovet av anknytning och trygghet. Något varenda socialsekreterare som arbetar med barn borde se som det viktigaste Socialtjänsten är en viktig del av det svenska trygghetssystemet och ska garantera kommuninnevånarna trygghet I en del kommuner är det precis tvärtom, socialtjänsten skapar otrygghet och då kan bli riktigt otäckt för den enskilde och särskilt utsatta är barnen.
 
Man förvånas över att inget händer. Att man inte lär sig eller tar till sig av all forskning och vetenskap. Att det verkar som en del tror att det inte gäller dessa barn.

söndag 25 augusti 2013

Trasdockans dag

Idag är det trasdockans dag. Det är varje år med artister och information för att lyfta sexuellt utnyttjade barns situation. Program och tider hittar ni här
Kl 13.00-19.00 på medborgarplatsen.
Utöver artister så som Dogge Doggelito, Babsan, Knut, Dreaming of Space, Èrica Zuleta, David Prinya, Nathalie Niklasson, och Modupeh kommer vi att ha politiker och mycket underhållning runt omkring. Även Martin Hellberg kommer att hålla tal.
Kramhundar finns på plats från Assistenthunden, Husse kommer att dela ut kramdjur till barnen, Nordic Garrison kommer att gå runt och hälsa på barn och vuxna, ansiktsmålare finns på plats. RSCI, ATSUB Uppsala, ATSUB, Busta och Army of survivors att ha informationsbord och bokbord där årets antologi ”Skrik för Trasdockan 2013″ kommer att finnas tillgänglig att köpa. Vi kommer även att ha ett lotteri där vinster från bland annat Indiska, Vikingline, Smarta prylar, Cool Stuff, Bio Rio, Glitter, Blu Radisson går att vinna!
Klockan 16.00 kommer Thor-Björn Bergmans film ”Pojken och Tanten som inte ville förstå” att visas inne i Debaser följt av en diskussion. Där kommer det även att finnas en konstutställning skapad av Cecilia Falk – student på Kungliga konsthögskolan i Stockholm som kommer att pågå under hela dagen.
TYFRI MC Klubb och alla som ska åka motorcykel från Fittja till Medborgarplatsen med vår Trasdocka samlas 15.30 vid Röda Caféet. De åker 16.20 och är framme på Medborgarplatsen 17.15 och överlämnar Trasdockan till Barnombudsmannen Fredrik Malmberg. Vill du vara med i motorcykelcortegen så är du väldigt välkommen att delta
Sedan delar de ut pris
 
De har en minut för dessa barn men inga tysta utan de skriker. Direkt efter det skall en person som jobbat hårt för barn få pris.
Någon som har fått nomineringen därför att de gjort en extra ordinär insats för utsatta barn i Sverige och varför.
Jag vet vem som kommer att stå där på trappan och jag är glad, grattis. Densamma sitter sedan i tv 4 soffan i morgon.

Samtidigt skrivs det om en snart förlorad generation http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17347170.ab för ett år sedan var de 700 000 nu är de ca 1 miljon barn från syrien är på flykt.
Enligt Guterres har många av barnen i lägren sömnsvårigheter, "märkliga beteenden" och många av dem har slutat prata på grund av de trauman de utsatts för.
– Jag minns en fyraårig flicka i ett tält i Zaatari. Jag tillbringade 15-20 minuter med henne och hon bara sköt och sköt och sköt med en låtsaspistol, det var omöjligt att få henne att sluta, sa han.
Ingen lösning på gång.
Kampen får inte stanna av, får inte sluta för barnen är vår framtid och utan dem så finns det ingen framtid alls.
Barn både här i Sverige och utomlands med sina trauman, sina skräckupplevelser, sin bild at vuxna som inte brydde sig vilket ofta lär dem att empati inte är något som betyder något eftersom de aldrig själva mött den. Barn som lär sig att inte släppa någon in på livet för det sårar, att inte engagera sig för det hjälper inte. Barn som inte blir lyssnade på. Barn som inte protesterar eller gråter för ingen bry sig ändå .
Och det är de som växer upp som skall ta hand om oss. Läget har ju varit likadant länge.
Kanske inte konstigt att man hör om äldre som ligger i skit i flera dagar, eller med sår. Som glöms bort på toaletter och i lägenheter. Stämmer min teori så kommer det bli värre.

Barngruppers storlek

I Göteborg har det forskats på barn och barngruppers storlek. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5626132 Man konstaterar att barn inte klarar av hur stora grupper som helst. Uppåt 20 barn blir för många relationer, både för barnen men även de vuxna.
– Har man över tjugo barn med småbarn i gruppen så är det för många barn. De klarar inte av hur många relationer som helst. Lärarna klarar inte av att hålla reda på vilka som gjort detta och detta och så vidare. Energin går åt till det mer än att kommunicera med barnen, säger Ingrid Pramling Samuelsson som är professor i pedagogik.
Studien har gjorts både genom fältstudier och enkäter med personal i förskolan och resultaten visar att det är många fler faktorer än just barngruppens storlek som avgör kvaliten på förskolan.
Enligt Ingrid Pramling Samuelsson är det lika viktigt med lokalernas utformning, barngruppens sammansättning med till exempel ålder, och personalens kompetens. Och en stark önskan från professorerna vid Pedagogen i Göteborg är att förskollärarutbildningen förlängs till fyra år.
Och jämställdhetsminister Maria Arnholm lovar att lyssna på forskningen.
– Mitt viktigaste bidrag är att stödja de som jobbar i förskolan. På samma sätt som vi satsar på lärare ska vi också satsa på förskollärare. Se till att det blir karriärtjänster och möjligheter till utveckling och förkovran även där. Medarbetarna i förskolan är den allra viktigaste kvalitetsfaktorn
 
Jag jämför som alltid med utsatta barns situationer och därmed relationer. För "våra" små som flyttat 11 gånger och nu bor i sitt tredje familjehem, där det är med personal på umgängen och den personalen byts ut. Bara för oss, i vår relation, den sista tiden innebär det att det varit med 8 personer för oss främmande människor som vi skall släppa in i vårt hem. Hur många mer som varit inblandade vet jag inte. Lägg till familjen de bor i med deras familj, släkt och vänner. Den biologiska mamman med familj. Syskonen som är placerade på olika håll och deras familjer. Sedan går de i skolan och på fritids och har handläggare.
Här gjorde jag personalen uppmärksamma om detta så de begränsade deras kontakter så mycket det gick.
Några av konsekvenserna börjar komma. Pojken går om i skolan, redan. Tycker i och för sig att det är bra att de tar det direkt så att han inte halkar efter än mer men hos oss var han åldersadekvat som det heter, hängde med som vilket barn som helst.
Flickan frågar ibland nya personer känner jag dig? Hon klarar inte av att ta in fler nya, lägga fler på minnet, något en psykolog varnade för redan för snart 2 år sedan. 
Vad kommer det att märkas på härnäst?

lördag 24 augusti 2013

Slöja eller inte

Ett tag har det nu varit diskussionser runt den muslimska slöjan efter det att en gravid kvinna med slöja misshandlats.
http://www.expressen.se/ledare/forsvara-ratten-att-bara-sloja/?fb_action_ids=10151639774259895&fb_action_types=og.recommends&fb_source=aggregation&fb_aggregation_id=288381481237582
Det medförde att massor av Kvinnor klädde sig i slöja för att stötta, trot att de inte ens tillhör samma religion.
http://www.expressen.se/nyheter/de-bar-sloja-for-att-visa-solidaritet/
Jag reagerade direkt, så fel det kan bli. Varför försvara rätten till slöja istället för rätten att klä sig som man vill? Ingen skall behöva vara otrygg oavsett hur de klär sig.. Det är väl det som allt handlar om eller?
Nu hittade jag en till som reagerar http://nwt.se/asikter/insandare/article1362659.ece?service=refresh
Slöjupproret sprider sig hos politiskt korrekta kvinnor i Sverige och alla instämmer okritiskt i denna kampanj, utan att reflektera över vad slöjan och den heltäckande klädseln står för.
I Iran och flera andra länder har inte kvinnor möjligheten att välja att slippa, utan riskerar livet om de inte klär sig och uppför sig som mannen dikterar. Helt oacceptabla lagar och regler som ingen vettig jämställd man eller kvinna i Sverige skulle vilja införa i samhället. Men nu uppmanas alla ”systrar” att ikläda sig detta kvinnoförnedrande plagg för att markera emot rasism?
Jag får inte den ekvationen att gå ihop. Våld emot kvinnor är aldrig acceptabelt och ska med alla medel beivras men behöver kvinnor verkligen ta på sig ett plagg som många, som flytt från förtryck och hedersvärld, förknippar med kvinnoförtryck för att demonstrera för en sådan självklar sak som att kvinnor inte ska behöva riskera våld eller förtryck i Sverige.
Denna slöjkampanj har troligtvis en otäck baksida som man inte vill inse nämligen att många invandrartjejer nu får det svårare att motstå kraven att lyda och bli förtryckta.
Istället borde flera stödja föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime. Vi borde alla tillsammans gå ut och visa att vi inte accepterar våld emot kvinnor oavsett orsak eller bakgrund. Om en svensk eller utländsk kvinna misshandlas eller utsätts för våld är det väl lika vidrigt eller?
 
Jag kan bara hålla med. det är ju roten till det onda man skall bekämpa dvs att någon mobbas eller kränks eller utsätts för vad hen har på sig överhuvudet taget som skall bekämpas. Som sagt så fel det kan bli i ren välmening, det är min åsikt.

fredag 23 augusti 2013

Jäv eller?

Ja galna ärenden finns det gott om.
Vad sägs om en flicka som omhändertas 2011 och pappan har sedan ett bra tag försändrat den situation som de ansåg vara skadlig. Ändå får han inte hem flickan. Hon är nämligen plaerad hemma hos handläggaren eller chefen i ärendet. Det borde väl vara  jäv eller. Hur kan de vara objektiva i sin bedömning om de samtidigt riskerar både inkomst och flickan själv?

torsdag 22 augusti 2013

Viktigast för hur barn lyckas i skolan

Hittade en debattartikel av Alf B Svensson om vad som gör att barn lyckas i skolan; 
Efter att ha arbetat 40 år som skolpsykolog och mött 5 000 barn med skolsvårigheter vet jag att du och jag som föräldrar kan göra mycket för att hjälpa våra barn att lyckas bättre. Även om vi bara har gått ut vanlig grundskola.
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/skola/article17316516.ab
Skolan behöver mer resurser, mindre klasser, fler lärare och specialpedagoger. Men skolans viktigaste, mest outnyttjade resurs, och lärarnas bästa medarbetare, är föräldrarna.
Nu börjar ett nytt läsår. Varje rektor borde då informera föräldrarna om hur viktiga de är och tala om vad de kan göra för att hjälpa sina barn att lyckas i skolan. Att inte göra det är ett samhällsekonomiskt slöseri, en inkompetensförklaring av föräldrarna och ett stort svek mot våra barn. Framförallt mot barn från resurssvaga familjer, där har ett ökat föräldraengagemang har störst effekt.
  • Prata mycket med barnen. Läs för barnen och uppmuntra dem att läsa själva. Då får de ett rikt ordförråd som betyder mycket för deras framgång i skolan.
  • Ställ tydliga krav och ha höga förväntningar. Hur våra barn lyckas både i skolan och i livet beror mer på att de anstränger sig och gör sitt bästa än på deras begåvning. Även om begåvningen inte är oväsentlig.
  • Stärk ditt barns självkänsla och självförtroende. Uppmuntra alla framsteg, i synnerhet om du har barn med skolsvårigheter. Med en bra självkänsla och ett gott självförtroende ger de inte upp lika lätt när de misslyckas.
  • Tala ofta med dina barn om hur viktigt det är att de lyckas i skolan. Att barn till välutbildade föräldrar får bättre betyg beror till stor del på att de har en mer positiv attityd till utbildning.
  • Ha en tydlig struktur på dagen. Med bestämda tider för när ni ska äta, när det är dags att göra läxor, när det är tid för lek och avkoppling och när det är dags att lägga sig. Sätt gränser för tiden vid datorn och mobilen.
  • Hur bra vi presterar beror på hur mycket vi tränar. Se därför till att barnen gör sina läxor. Hjälp dem om det behövs. Barn med inlärningssvårigheter som gör sina läxor lyckas lika bra som normalbegåvade barn som aldrig gör sina läxor.
 

Egentligen borde det inte vara något nytt men för många är det nog ändå just det.
Vilka bra råd.

onsdag 21 augusti 2013

Ingen stålmamma

Äntligen en som ryter ifrån säger jag:
”Strunta i stålmammorna!”
Charlotte Perrelli står på scen 50 timmar efter att hon krystat ut en bebis. Någon annan är tillbaka på sin målvikt en vecka efter förlossningen och instagrammar bildbevis så att ingen ska missa det. En tredje sitter inte bara där och ammar utan passar samtidigt på att starta några företag och skriva en bok – om hur du kan bli lika effektiv. Mammarace:et når ständigt nya nivåer och helst skulle jag vilja hälla en hink iskallt vatten i huvudet på dem och ropa: ”Tagga ner, bekräftelsenarkomaner!”
Varför måste livet  ständigt maxas? Varför kan det inte få finnas någon enda liten period då det är okej att varva ned? Charlotte Perrelli, Ebba von Sydow och andra effektiva kändismorsor säger att de får skäll för att bebisen hänger på armen när de flänger iväg på jobb men det är en liten kritikpiss i beundrarhavet – i det stora hela är de förebilder i ett samhälle som helt befriats från pauser.
De som pressar sig mest kallas stålkvinnor men jag tycker att det är tvärtom: De verkliga supermorsorna och superfarsorna är de som inte är så ängsliga (”är jag bortglömd om ett år?”) utan vågar hoppa av ekorrhjulet en stund. Sett på ett helt yrkesliv på 40 år motsvarar 9 månaders föräldraledighet en paus på 10 minuter. ”Det tar inte mer tid från karriären än att gå och skita”, som kloka journalisten och författaren Lars Berge uttryckte det.
Strunta i stålmammorna.  De är inte vi. De lever inte i en normal vardag utan är omgivna av en hel stab med nannys och barnvakter ständigt beredda att rycka ut med våtservetter och barnvagnspromenader så att kändismorsorna kan jobba ifred. Bli en gås och låt alla jämförelser rinna av dig – du är inte dålig bara för att du inte kan eller orkar leva som de.
Dessutom kan du ge dig fasen på att det snart kommer en efterklok uppföljare till boken om hur man maxar karriären som nybliven mamma: En bok om hur du lär dig att tagga ned som nybliven mamma.
Det har jag frågat mig länge. Varför skaffa barn om man nu längtar så efter att jobba. Om man inte ens kan lägga ner det de ynka första månaderna. Det blir så tydligt på något sätt att man skaffar barn för sin egen skull samtidigt som man har svårt att lägga ner just sitt eget för barnets skull som borde få vara i centrum. Varför skaffa barn då överhuvudet taget? De gör säkert sitt bästa men frågan är hur barnet mår egentligen och hur det blir på sikt. Att alltid känna att jobbet går före mig.

Undar om Perrelli tog ut föräldra försäkring, mamma dagar de första dagarna för hon jobbade ju faktiskt?
Vi har en av världens bästa föräldra försäkringar och ändå använder en del dem inte. har mycket svårt att förstå varför. 
Varför skall man vara duktig och klara båda delarna när man inte behöver? Varför anses det av vissa som duktigt överhuvudet taget?


Sedan ännu en galen berättelse utan barnperspektiv http://www.expressen.se/gt/man-kan-inte-utsatta-barn-for-sadant-har/
Nu sitter de med en dotter på 1,5 år i en rivningsfärdig campingstuga i Mölndal, utan el, vatten, avlopp eller pengar till mat. I en mögeldoftande stuga bor pappan, 30, mamman, 28 och dottern, I en mögeldoftande stuga bor pappan, 30, mamman, 28 och dottern, 1,5 år. Varken polis, migrationsverk eller socialkontor vill ha med familjen att göra. Varken polis, migrationsverk eller socialkontor vill ha med familjen att göra. För 14 dagar sedan drog Mölndal tillbaka sitt försörjningsstöd. Familjen stod utan tak över huvudet och pengar till mat.
I beslutet från Mölndals arbets- och familjestödsnämnd står att gränspolisen tagit över ärendet och att familjen kan ordna sin egen försörjning genom att vända sig till migrationsverket och medverka till att åka hem.
Men pappan lämnade den 9 juli in en ansökan om verkställighetshinder och den har migrationsverket inte prövat ännu.
- Jag kan inte kommentera ett enskilt fall men en sådan ansökan ska behandlas på förvaltningsprocessenheten, säger Petra Hansson-Dahl på migrationsverket.
Lars Skoglund på gränspolisen säger att han tycker att den vitryska familjen borde få ha kvar sitt försörjnings- stöd.
- Just det här ärendet är inte aktuellt för oss. Jag får nog ringa till Mölndals kommun. Jag tycker det låter lämpligast att familjen få ha kvar sitt försörjningsstöd så länge de är kvar i landet fram till dess att vi verkställt det här beslutet, om det nu blir aktuellt.
Häromdagen kördes pappan, mamman och dottern ner till Mölndals socialkontor men ingen tog emot dem. När kontoret stängde tillkallades polis som tog ut familjen på gatan och sedan åkte där- ifrån.
- Sedan traskade de hela vägen hit igen, det är för jävligt rent ut sagt, säger Lennart Eriksson.
GT har förgäves sökt de ansvariga på Mölndals social- och arbetsmarknadsförvaltning.
 
Var det vi i Sverige som alltid hade ett barnperspektiv och var så humana eller?

tisdag 20 augusti 2013

Saknar mycket där...

Hittade en debatt artikel runt KD´s förslag nu inför valupptackten:
Vi ska vara världens bästa land för unga
Kristdemokraterna har lagt förslag om utökad föräldraförsäkring så att det blir enklare att kombinera jobb och familj, frihet att själv fördela föräldradagarna och större möjlighet att välja barnomsorgsform. Vi har också stärkt den ekonomiska situationen för familjer med de minsta marginalerna och gjort det möjligt att spara dagar till och med att barnet är 12 år. Efterfrågan på föräldrastöd ökar och vi föreslår därför att kommuner ska erbjuda föräldrautbildning, inte bara när barnen är små utan också under tonåren. När problem uppstår i familjen måste det även finnas möjlighet till familjerådgivning till en maxkostnad på 300 kronor per gång. I dag har alltför många inte råd att söka hjälp när det behövs.
Vi anser att alla politiska beslut ska familjesäkras. De ska analyseras utifrån deras inverkan på familjernas ekonomiska situation och hur det påverkar förutsättningarna att värna och vårda positiva familjerelationer
Öka kvaliteten i förskolan. För små barn är det särskilt viktigt med en lugn miljö och personal som har gott om tid. Vi förslår därför en satsning på 1,4 miljarder för att minska antalet barn i förskolegrupperna.
En bättre skola. Internationella jämförande studier visar att svenska elevers skolresultat sjunker. Det försämrar ungas möjligheter till jobb och på sikt svensk konkurrenskraft.Vi vill bryta trenden genom mer lärarledd undervisningstid och mer svenskundervisning med fokus på läsning. En satsning på fler speciallärare ska garantera tidigt stöd till de elever som behöver. Vi vill även öka kraven vid antagningen till lärarhögskolan för att höja kvaliteten på undervisningen. Duktiga lärare ska också premieras i lönekuvertet.
Minska ungdomsarbetslösheten. För att öka ungas möjligheter till jobb vill vi införa lärlingsanställningar. Det skulle öka företagens vilja att anställa oprövade personer och att ta ansvar för unga på arbetsmarknaden. Vi vill även införa en tvåårig yrkesförberedande utbildning, med ett frivilligt tredje år som kan läsas in i efterhand. Det skulle ge större möjligheter för dem som vill jobba inom praktiska yrken att komma in på arbetsmarknaden.
Sverige kan bli världens bästa land att växa upp i. Det är ingen utopi utan en möjlig verklighet. Med ett helhetsperspektiv på barn och ungdomar når vi dit.
 
Men vart är förslagen runt redan utsatta barn? Vart är kompensations till barn  drabbade av felaktig myndighets utövning? Vart är förslagen runt bristerna i utbildning för dem som hanterar barn eller konsekvenser då de gör fel? Barns rätt till det eller dem de ser som sitt/sina oavsett vem det är bio/syskon/släkt/ familjehem? Det saknas mycket i de förslagen som jag ser det.

Behovet om en uppsträckning behöver jag nog inte berätta om. Tror de flesta vet.
En artikel som bekräftar runt skolan om en flicka som inte gått i skolan på två år utan att någon reagerade. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17321746.ab  Vet flera sådana fall. Vet även om barn som visserligen är i skolan men inte på lektionerna. Man hävdar att det inte är så mycket att göra. De sitter och hänger i korridoren.
Håller inte med. som sagt barn skall vara i skolan det säger lagen men då måste det väl också finnas krav på att de skall lära sig något. Att de skall ha med sig något då de lämnar skolan eller?

måndag 19 augusti 2013

En av årets svåraste dagar

Idag är det för många barn en av årets svåraste dagar. första dagen i skolan., tillbaka efter lovet där andra gjort massor. Tillbaka till mobbing och helvete för en del. tillbaka till att göra allt för att komma undan. tillbaka till att göra allt för att inte visa hur illa det är hemma eller avsaknaden av saker som klasskompisar har.
http://www.aftonbladet.se/minekonomi/familj/article17292734.ab
Två dagar är extra svåra för många skolbarn – de första dagarna på varje termin. Den ena dagen ska de svara på vad de fått i julklapp och snart kommer dagen då de ska berätta vad de gjort på sommarlovet. Till stor del handlar det om familjens ekonomi men också vad ni som familj prioriterar.
Det är ofta pressen att  ha något att berätta som sätter oss i ekonomisk knipa. Det är något att tänka på nu när det är dags att börja planera för höstlovs- och julresor. Eller som en känd person en gång sa till mig: ”Min son är den ende i klassen som inte har varit i Thailand. Och troligen är vår familj en av de få som har råd att åka dit när vi vill.” Han menade att det var fler än vi tror som skuldsätter sig för den resa ”alla” gör.
Vi vill ge våra barn allt. Vi vill ge dem de dyra fritidsaktiviteterna, de senaste teknikprylarna, spelen, mobilen som är mest inne och kläderna av de rätta märkena.
En mamma klagade en gång på att det var sådant tryck på märkeskläder i sonens klass. Jag kunde inte låta bli att retas med henne: ”Det är väl inte så konstigt. Hur är det med det rätta bilmärket i era kvarter?”.
 Så när du står inför alla krav på att köpa det rätta till barnen. Börja med att prata vuxna emellan om vad ni förmedlar och vad ni vill förmedla. Ta sedan en pratstund med ett barn i taget och hör vad de innerst inne önskar sig. Ni kanske kommer fram till att något är viktigt men annat kan köpas begagnat eller av enklare slag. Och samtidigt har du redan gett ditt barn det allra viktigaste – en liten pratstund

Nu skall jag iväg på skolstart med sonen. Vi har inte gjort mycket och ändå allt. han är så nöjd att han inte vill tillbaka just nu utan vill njuta lite längre.
Ja´ me´

Skäl för LVU

Fick den häromdagen
Oasen i konkurs http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=5618286
– En stor orsak är att den massmediala uppståndelse som var där det riktades falska anklagelser mot Oasen.
Under våren har det stormat kring Oasen sedan det blev känt att man låst in barn i så kallade time out-rum.
Lösningen är alltså att det nuvarande behandlingshemmet med 37 platser läggs ner. Men dom kommer starta ett nytt hem med inriktning mot familjearbete och öppenvårdsstöd med totalt tio platser.
– I stället för 37 platser på en familjeenhet blir det tio platser på en barnenhet.
De har alltså inte gjort något fel? Det beror enbart på svartmålning av press? Det hade varit bättre om de sagt att  förekommit saker som det inte borde och de hade velat ha chansen att rätta till men nu verkar det inte finnas någon ånger. De som driver det har blivit miljonärer på kuppen.

Sedan till en  sommarpratarna  En åklagare
Marianne Aldén fattar i snitt tio beslut per dag, beslut som kan göra folk både lättade och upprörda.
I sitt sommarprogram pratar hon om barn som berättar om övergrepp, om våld mot kvinnor och behandlingsprogrammet Utväg Skaraborg, som hon varit med att bygga upp.
Det handlar också om familjen, djuren och livet i stort.
Hon säger  Utsatta barn ljuger inte. Nej det tror jag heller inte. Visst finns det säkert undantag även där men i de allra flesta fall så skall det mycket till för att barn skal tala om vad de utsats för eftesom de oftast anklagar sig själva.

Hittade även en länk till en artikel om ett LVU som inte höll. http://www.smp.se/nyheter/alvesta/skalen-holl-inte-for-omhandertagande(3883645).gm
Det händer alltsom ofta men här talr de om vad som inte är skäl för LVU:
Problemen med dottern är inte större än med andra tonåringar utom när dottern tagit till fysiskt våld vilket inträffat några gånger, anser föräldern. Förälderns uppfattning är att de båda behöver hjälp och att dottern också förstår det. Dottern anser att hon mår bra men är i behov av hjälp. Hon anser att relationen med föräldern är bra men att det går i perioder.
Förvaltningsrätten anser att uppgifterna om droganvändning är vaga. De kan därför inte vara grund för en bedömning att flickan enligt lagen har ett socialt nedbrytande beteende.
Inte heller skolk från skolan motiverar vård enligt LVU; det är skolans uppgift att hantera elever som är frånvarande. Inte heller något annat i flickans situation motiverar vård enligt lagen. Rätten anser dock att flickan behöver stöd. Enligt lagen ska den unge personen utsätta sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.
En övergående eller mindre betydande risk är inte tillräckligt för ett ingripande enligt LVU, står det i Förvaltningsrättens dom. Förvaltningsrätten upphäver därför beslutet om omhändertagande enligt Lagen om vård av unga.
 
Nej det finns bara tre skäl. Vanvård, sexuella övergrepp och fara för barnets liv. Men så är det inte i praktiken.

söndag 18 augusti 2013

Flytt av datum för insperationsdag

på grund av sjukdom flyttar vi fram insperationsdagen runt barnperspektivet en månad till d 3 oktober Ni kan läsa med på http://bpis.hemsida24.se/ Hoppas och tror att de som kan även kan i oktober och hoppas att de som inte kunde i september kan i oktober istället då de nu får längre tid på sig

Var går gränsen för vår styrka?



 En liten flicka hade tillbringat hela förmiddagen på stranden. Den gula hinken, plastspaden och lastbilen med flak var redskapen hon hade för att bygga det finaste sandslottet någonsin. Och stort hade det blivit. Nu var det dags för vallgravar, vägar och tunnlar!

Flickan grävde och grävde med sin leksaksspade när hon plötsligt stötte på en stor sten. Stenen låg mitt i vägen för den mäktiga vallgraven som skulle skydda slottet....
Hon kämpade och kämpade för att gräva upp stenen och flytta den. Men hur hon än slet så lyckades hon inte rubba den en enda centimeter. Stenen låg där den låg.

Till slut satte hon sig ner och grät, både av trötthet och ilska. Vad skulle hon göra nu? Hela sandslottbygget kändes plötsligt förstört.

Då kom flickans morfar gående. Han blev förstås orolig över hennes tårar.Vad är det som har hänt? frågade han och tog upp dotterdottern i famnen.
Jag kan inte flytta den stora stenen som ligger i vägen för vallgraven, snyftade hon.

Morfar satte ner flickan på sanden igen och ställde sig på knä framför henne.Men varför använde du inte all din styrka? frågade han.
–Det gjorde jag! svarade flickan.
Nu grät hon ännu häftigare.Tyckte morfar inte att hon hade kämpat tillräckligt hårt?
- Nej, min vän, det gjorde du inte, svarade han. Du frågade inte mig om hjälp.

Med de orden tog han bort stenen, så att flickan kunde bygga färdigt slottet.”

(Ur boken "Det är aldrig kört" – Kristina Raftel)

tillsammans kan vi och därmed vill jag slå ett slag för insperationsdagen och samtidigt tala om att vi på grund av sjukdom väljer vi att flytta fram dagen en månad till d 3 oktober  Ni kan läsa med på http://bpis.hemsida24.se/ där finns program och allt annat ni behöver veta.

lördag 17 augusti 2013

En sked i byxan och för eller emot

I England har man kommit på ett enkelt sätt att rädda flickor som är på väg utomlands för att giftas bort.  http://svenska.yle.fi/artikel/2013/08/15/sked-i-trosorna-raddar-fran-aktenskap
Tricket är att flickan sätter en sked i trosorna. Det ger larm i säkerhetskontrollen på flygplatsen.
Eftersom metallföremålet finns nära underlivet tas flickan till ett enskilt rum för närmare kontroll.
Då kommer hon bort från sina övervakande föräldrar en stund och kan berätta vad som håller på att hända. Flickan kan sedan eskorteras ut från flygplatsen utan att föräldrarna ser det och få hjälp om hon så vill.
Det är den brittiska aktivistgruppen Karma Nirvana som arbetar mot tvångsäktenskap och hedersrelaterat våld som sprider tipset om skeden.
Organisationen har i år fått samtal av nästan 6 000 brittiska tonårsflickor som befarar att deras föräldrar tänker gifta bort dem i länder som Pakistan, Bangladesh och Indien. Resorna med destination arrangerat äktenskap kamoufleras ofta som semesterresa eller besök hos släktingar.
 
Underbart så enkelt det skulle kunna vara att hjälpa en av dessa utsatta flickor i allafall att upptäckas


Såg en sak som inte hör till utsatta barn men som handlar om demokrati, mobbing och rasism
http://www.friatider.se/pk-fiasko-trots-nysvensk-storseger 
Löparen Abeba Aregawi sprang under torsdagen hem ett VM-guld i 1 500 meter för Sverige – för att sedan chocka genom att ta avstånd från homosexualitet inför ett stort pressuppbåd.
 
Det blev ramaskri.
”Därefter pratade Aregawi, Trahn och tolken ihop sig ytterligare och bad sedan de svenska journalisterna om att citaten inte skulle publiceras eftersom Aregawi inte förstod hur kontroversiellt hennes uttalande var”, skriver Expressen. 

Sedan talar man med andra som minsann är för.
 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5619014  en fd höjdhpoppare och Mona Sahlin http://www.expressen.se/nyheter/sahlin-gor-som-emma-och-malar-sina-naglar/ som stöttar Emmas Gren.
Eller http://www.expressen.se/gt/kronikorer/frida-boisen/nu-malar-vi-naglarna-i-regnbagens-farger/
där uppmanas andra att följa deras exempel.

För mig är det konstigt. Är det inte därför vi bor i Sverige, en demokrati, för att vara fria att tycka vad vi vill  få ha egna åsikter?
Här är en som "tvingas" backa för något hon sagt. för att själv slippa hängas ut. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/friidrott/article17305890.ab
Nu blir det istället en hatkampanj mot de som inte är offentligt positiva till homosexualitet.
Om du inte är för och säger det så hängs du ut och blir den "mobbade," den som utsätts, hängs ut, kritiseras, kallas bakåtsträvare.
För eller emot homosexuella eller för eller emot de som inte är det...
För mig är det också mobbing, en form av rasism.
Är det vad som var tanken?
Det var likadant då SD kom in i riksdagen. Tycka vad man vill om dem men då var det plötsligt OK att inte gå in i samma rum/studio som dem. Inte hälsa på osv.
För mig är det ren och skär mobbing.

Hur skall vi lära våra barn att man inte mobbar, inte fryser ut om det är ok om man sitter tillräckligt högt, är tillräckligt känd eller om de tillhör SD eller som nu inte förstår homosexualitet?
Jag tycker att debatten hamnar fel.
Det handlar inte om för eller emot homosexuella utan för eller emot diskriminering. Det handlar om att vad man än är skall man ha rätt att leva tryggt, slippa utsättas, sättas på undantag, behandlas annorlunda på vilket sätt det än må vara för att man är något annat än merparten eller vad det nu kan vara.

När man istället hamnar fel och det blir en fråga för eller emot något blir det fel.

Tala istället om det som är viktigt, att man mobbar ingen, fryser inte ut någon, kränker ingen oavsett vad de tillhör, oavsett vad de tycker eller har för åsikter, oavsett vad de har för färg, kön, ras, ålder, etnisitet, eventuellt handikapp eller ekonomiska förutsättningar.
Mobbing, rasism är att inte inkludera någon på grund av något av det och möjligen något mer som jag inte fått med.
Det är vad vi gemensamt skall jobba mot.

fredag 16 augusti 2013

Inbjudningar

Då kommer här lite inbjudningar
För st trasdockans dag d 25 aug kl 13.00 på medborgarplatsen. En dag för sexuellt utnyttjade barn.
För det elfte året i rad  
Förra året gjordes 7803 anmälningar om sexualbrott mot barn mellan 0-17 år. Det är 22 anmälningar per dag.
Det gjordes även 18 290 anmälningar om misshandel mot barn i samma ålder. Det är 50 anmälningar per dag....
Och glöm inte mörkertalet! 
 
Artister som är med i år är Babsan, Dogge Doggelito, Knut, Èrica Zuleta, Dreaming of Space, Modupeh och Nathalie Niklasson.
Vi kommer att ha cirkeldans och konstutställning samt filmvisning ”Pojken och tanten som inte ville förstå” av Thor-Björn Bergman.
Ansiktsmålning för barn, Husse som delar ut pipdjur och Assistenthunden med 20 hundar på plats. Nordic Garrison roar och fascinerar i sina STAR WARS dräkter.
 
Andra föreningar så som Rsci, TYFRI MC, ATSUB, ATSUB Uppsala delar ut information.
Barnombudsmannen tar emot Trasdockan och vi delar ut årets Trasdockepris och skriker som vanligt för Trasdockan!
 
Även Boken ”Skrik för Trasdockans Dag 2013” säljs i samband med Trasdockans Dag.
 
Nytt för Trasdockans Dag är att vi kommer att ha ett lotteri med fantastiska priser från Cool Stuff, Roliga Prylar, Bio Rio, Dogge Doggelito, Viking Line, Blu Radisson, Indiska, Glitter, Smarta saker, m.fl.
 
Så kom och var med, skrik för Trasdockan!
 
Rekomenderas varmt.
Sedan vår egen dag

Välkommen till en utbildnings/diskussionsdag runt barnperspektivet, hur det används, vad och hur vi kan förändra för barn utifrån det.
Tisdag d 3 september kl 9.00-17.00 i Filadelfia Stockholm (t-bana Sankt Eriksplan)   
BPIS (barnperspktivet i Sverige) http://bpis.hemsida24.se/ en nystartad organisation med intention att samla ihop alla som jobbar för barn på olika sätt. Vi är engagerade enskillda som vill förändra situationen.
Vi vill att ni tänker er de gamla slagkeppen ex. pirats of carabean. Vi är alla som deras flotta. Massor av båtar med samma mål. Men för närvarande känns det som alla skjuter åt olika håll. Det vi vill göra genom denna träff är att beordra slagsida. Gemensamt komma fram till var och hur vi skall driva barnrättsfrågor för att gemensamt komma framåt. Att alla börjar skjuta åt samma håll.

Vi utgår ifrån våra egna berättelser. Vi bjuder på föreläsning av Lena Wiström Jurist runt Skyddas barn i svensk lag? samt hur konventioner vi nu skriver på ofta krockar med Svensk lagstiftning vilket gör att det återigen blir en tolkningsfråga som drabbar de redan utsatta barnen. Samt workshops för att diskutera förslag till förändring.
Dagen avslutas med att sammanfatta diskussionerna i krav som kommer att lämnas direkt till Maria Larsson med krav om svar.
Dagen kommer inte att kosta något men ni står själva för mat lättare förtäring som kaffe, kaka till och frukt.
Vi vill gärna att ni anmäler er på BPIS@tele2.se senast d 28 augusti för att vi veta hur många som kommer samt om ni har behov av special kost samt vad i så fall. 

Program för dagen:
9.00 registrering,  mingel och kaffe kaka underhållning av Hillevi Larsson( s) ledamot i riksdagen.
9.30 presentation.
Mirijam engagerad talesperson, drivande i Lisa ärendet (aftonbladet), barnperspektivet utifrån släktplaceringar.
Eva fosterhems mamma i Markärendet, ärendet som uppdrag granskning lyft fyra gånger. barnperspektivet utifrån familjehemmens synvinkel
Malèn fostermamma till Hadille 3 år som skulle till Franrike, barnperspektivet utifrån utländska placerade barn
Virpi (glöm inte Fadime och Pela) barnperspektivet utifrån hedersrelaterat våld mot barn
Sofia Rapp sångerska och författare, själv drabbad (drabbad efter 1980 och har stämt kommunen som ansvarade för henne) barnperspektivet utifrån själv drabbad
Lisbeth Pipping föreläsare och förespråkare för mobbade barn barnperspektivet utifrån mobbade barn
Cris Johansson pappa till Dominic på Gotland, barnperspektivet utifrån biologiska föräldrar

10.00  i soffan Intervju med insatta personer
11.30 lunch
12.30 Lena Wiström jurist håller föredrag om Brister av barnperspektivet i lagen samt runt hur olika konventioner vi skriver på runt barn krockar  med svensk lagstiftning
14.00 fika frukt Sofia Rapp sjunger sina egna sånger om sin uppväxt. 
14.30 samling diskussion i grupper fem frågor:  
·       Vad är barnperspektivet?
·       Vilka brister har ni sett/stött på utifrån ditt yrke, situation
·       Vad och hur skulle du vilja förändra
15.00 återsamling sammanfattning krav till Maria Larsson

17.00 slut

 



 
 
 

torsdag 15 augusti 2013

Vad är huvudfrågan?

Trycket ökar på socialjourerna http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/fler-utsatta-barn-pa-socialjourerna-1
– Vi har haft en väldig ökning av barnavårdsärenden. Ärendena är oftare mer akuta, säger Inger Åsebo, tillförordnad enhetschef på socialjouren i Stockholm.
 Sommaren innebär högtryck på socialjourerna i Malmö, Göteborg och Stockholm. Barn som hamnar i kläm är en vanlig syn för socialsekreterare. Barnavårdsärendena vid Stockholms socialjour har nästan fördubblats mellan 2008 och 2012 - från 4 794 till 8 260. Ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan står för en del av ökningen.
 –Jag ser dessa ärenden var och varannan dag. Till skillnad från tidigare går de alltid först via socialjouren, säger Inger Åsebo, tillförordnad enhetschef på Stockholms socialjour.
 
Och sedan kritiserar JO Falun. både för att de inte lämnat ut dokument snabbt nog och för att de inte gett ett besked som de skulle. http://www.dt.se/nyheter/falun/1.5370328-jo-kritiserar-socialforvaltningen Jag tycker ändå att det är märkligt hur formalia fel gång på gång visar sig vara viktigare  än själva huvud frågan. Pappan var orolig då han hörde att familjen dottern var placerad hos hade anmälts för missförhållanden. De kritiserar att han inte fick ut handlingarna i tid och att han inte informerats om att mamman som hade vårdnande hade sagt nej.

Sedan är det många som har det tufft ekonomiskt inför skolstarten vilket fått en kyrka att samla in saker som man kan behöva. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=5617111
Prästen Karin Långström Vinge i Skövde har märkt att många vill ha deras hjälp efter lovet.
– Det är ju särskilt nu när man märker att barnen vuxit ur kläderna och det behövs skolväskor och gymnastikskor och sådär. Så det är ett stort behov, säger hon.
Hon vet inte hur många som behöver hjälp, men tror att det är många fler än de som söker sig till kyrkan som behöver hjälp.
– Mörkertalet är stort, att våga be om hjälp när det kört ihop sig är svårt.
Karin Långström Vinge tror att skolstarten till viss del är en befrielse för många, då man kommer tillbaka till rutinerna. Men hon tror också att det kan vara jobbigt för de barn som inte har gjort så mycket på sitt lov.
– En del barn har ju bättre förutsättningar och har gjort många roliga saker. Andra har lite mindre förutsättningar. Barn jämför sig ju alltid med varandra, och det är ju något man får lära sig att leva med till viss del. Men visst är det jobbigt om man inte är som de andra, säger hon.
 
Önskar att fler tog efter

onsdag 14 augusti 2013

En uppsats

Hittade en länk till en uppsats runt familjehems placerade barn.
De omhändertagna barnen
De har intervjuat 5 kvinnor som alla har varit placerade olika lång tid, de var också olika gamla då de placerades. Vad jag förstod hade de lagt ut att de ville ha kontakt med personer som varit placerade så personerna i studien har själva aktivt valt att delta. Synd att det var så få, synd att det inte var några killar och synd att de bara fick tag i sådana där det visserligen funkat men ingen av kvinnorna hade idag kontakt med familjehemmen de bott i.
Enligt den senaste undersökningen är det ju ändå 90 % det går bra för och som hittar en ny familj i familjehemmet. Men det kanske är så att de som trivs och det går bra för inte känner att det finns någon anledning att rota i det som varit. De vill gå vidare.
Men de drabbade har liknande berättelser, liknande upplevelser och samma känsla inför det.

Det som är genomgående är hur de inte fått några förklaring. Att sättet man tog dem var så traumatiserande.
Våra respondenter hamnade i chocktillstånd när de omhändertogs utan att få någon som helst förklaring och dem reagerade på olika sätt, till exempel att försöka rymma från polisen genom att springa till grannen, skrika och gråta eller att bli tyst och stänga in sina känslor. Deras upplevelse av omhändertagandet är att polis och socialsekreterare tar dem ifrån deras familj, och att föräldrarna inte gör något för att skydda dem, detta stämmer inte överens med den bilden som ett barn har av en förälder. Barnen har stor anknytning till sina föräldrar och i den här situationen förväntar barnen sig att föräldrarna ska skydda dem ifrån polisen och andra okända människor, men föräldrarna bara stod där och grät. För ett barn blir ett sådant oförklarligt beteende en traumatisk upplevelse. Den här obesvarade frågan har respondenternas burit i sitt hjärta under hela deras liv, att varför hjälpte inte mina föräldrar mig, vilket skapade skuldkänslor hos vissa av respondenterna.

Att familjehemmen ofta inte förklarade vad som hänt men de kanske var belagda med munkavle eller inte visste.

När barnen blev omhändertagna hann de bara att gråta i bilen medan de kördes bort från sina biologiska familjer. Reaktionsfasen fortsätter för respondenterna i familjehemmet i form av isolering, aggressivitet oro och så vidare. De placeras hos en annan familj innan de får svar på sin fråga varför de måste åka ifrån sin biologiska familj. 

Att tjejerna kände sig så ensamma, att de inte fick hjälp och stöd i kontakterna med sina syskon.
Enligt Cullberg (2006) behöver omhändertagna barn professionell hjälp i form av kristerapi för att kunna hantera den chock som blir vid ett omhändertagande (ibid). Respondenterna kände inte tillhörighet i familjehemmen, en del av dem visste inte varför dem var där, känslan av sammanhang (KASAM) som dem hade innan placeringen försvann och skadade deras känslomässiga trygghet (Antonovsky, 2005). Denna otrygghet förstärks när kontakten mellan de placerade barnen och den biologiska familjen inte fungerade som barnen förväntade sig. Tillitsbrist är en faktor som fanns med i kontakten med den biologiska familjen. Föräldrarna hade lovat att besöka dem, de hörde av sig ibland eller så kom de inte alls.
 
En del hade känt sig utanför i familjehemmet.
Enligt Pippin (2011) klarar inte vissa barn av att knyta an till den nya familjen, orsaken är inte alltid att det är fel på familjehemsföräldrarna (ibid). Vi tycker att när barnen får negativ information om sina föräldrar av en okänd person så kan barnen få svårigheter att knyta an till den här personen. Däremot om de professionella hade haft samtal med barnen vid omhändertagandet och förklarat för dem, så skulle de minskat de emotionella skadorna. Barnen hade kanske då kunnat hantera placeringen på ett annat sätt och på så sätt fått mindre känslomässiga men.
Helt rätt vi får inte alltid de förutsättningar som krävs för att vi skall gröa ett bra jobb.
En del omplaceras någon flera gånger

Vissa av respondenter har flyttats flera gånger från ett familjehem till ett annat. Ibland flyttade de till barnhem eller flickhem. Varje ny placering kräver nya anpassningar och nya samspel. Respondenternas samspel med den nya familjen fungerar inte då det är svårt att knyta an på grund av det är okända människor i en ny miljö.
Hela uppsatsen visar bara att vi har mycket att lära och mycket behöver förändras än.
Våra respondenter omhändertas ifrån sina biologiska föräldrar på grund av föräldrarnas omsorgssvikt, men de hamnar i en ny riskmiljö med nya riskfaktorer. Ur ett barns perspektiv brister myndigheterna genom att inte ha en uppföljning av omhändertagandeprocessen samt barnens upplevelser och behov i familjehemmet. Socialsekreterarna har aldrig frågat hur dem mår eller om dem trivs i familjehemmet uppger respondenterna. Psykisk, fysisk och verbal misshandel var en del riskfaktor som fanns med i barnens upplevelser i den biologiska familjen, de omhändertagna barnen utsattes även för detta i familjehemmet som skulle verka som en trygghetszon.
Vi har en lång väg att gå innan vi ens kan kalla det  bra.
Intervjupersonerna pekar på sättet de blev omhändertagna som den mest traumatiska och obehagliga upplevelsen under hela processen. Vi anser att det beror på att barnen inte har fått information vid omhändertagandet om varför de ska flyttas från sitt hem. Vi tycker att de socialsekreterare som var med vid omhändertagandet borde ha pratat med barnen om vad som sker, då hade omhändertagandet känts mer humanare och skadorna hade kanske reducerats markant.
De här barnen upplever redan obehagligheter hos sin familj, som exempelvis misshandel, ett omhändertagande ska eller bör inte skapa ännu mer obehagliga upplevelser för barnen. Våra respondenter önskade att de hade fått information om vad som kommer att hända och orsaken till varför de blir omhändertagna, att inte socialsekreterarna eller poliser bara kommer hem och tar dem ifrån deras syskon och föräldrar. Tjänstemännens beteende under omhändertagandet kan ha olika orsaker som exempelvis brist på kunskap och erfarenhet, Lysén (2008) anser omhändertagandet av alla barn från nyfödda upp till 20-åringar av en och samma socialsekreterare är en oacceptabel företeelse. Han anser att tvångsomhändertagande av barn kräver mycket bättre ordning och att socionomutbildningen behöver utvecklas mer (ibid)



Det har jag sagt länge. Vi har som sagt mycket att lära och lång väg kvar innan det blir ens i närheten av bra.
Jag känner ändå att vi gjorde rätt då vi förklarade, pratade om mycket om varför och ifall. Om vi inte kunde svara och varför. Det gör att barnen fortfaraden frågar oss för av oss får de svar.

Uppsatsen är mycket läsvärd och ger en inblick i hur man själv känner som drabbad.

tisdag 13 augusti 2013

Hål att täppas

Idag är jag inte på humör. Lägger ut ett par länkar till artiklar jag hittat.
Ännu ett spädbarn som dött http://www.expressen.se/nyheter/pappan-anhallen-for-mord-pa-spadbarn/ Förmodligen dödad av sin pappa.

Sedan avslöjas att Ratsit avslöjar adresser till skyddade kvinnor.
http://www.roks.se/nyheter/2013-08-12/soktjanster-lamnar-ut-kvinnor-pa-kvinnojourer
Förra veckan uppmärksammades Roks på att det, via kreditupplysningsföretaget Ratsit, går att få fram listor på kvinnor som bor på eller har kontakt med någon av landets kvinnojourer. Mycket oroväckande, både för kvinnornas säkerhet och integritet, säger Roks ordförande Angela Beausang.
Uppgifter som kan vara sekretessbelagda hos myndigheter kan ändå gå att få fram via kreditupplysningsföretag som Ratsit, som får uppgifterna från Skatteverket. Det här uppmärksammades i dag av P4 Östergötland.
 
Precis lika knasigt som att en anmälan runt ett skyddsplacerat barn till polisen gör att föräldrar kan få fram adressen utan att familjehemmet får veta det. Kryphål i lagen som måste täppas igen

måndag 12 augusti 2013

Vems behov?

Som jag skrev häromdagen kan även barn som tillsynes har det bra kan fara illa just för att de får för mycket eller inte får de gränser som de behöver. Hittde en länk till en "gamal" debattartikel.
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article15097626.ab
Det är lätt att bli engagerad och upprörd över barn som far illa.­ Det senaste året har debatten mest handlat om barn som växer­ upp i barnfattigdom. Ett annat och växande problem som vi sällan pratar om är alla bortskämda barn. I mitt arbete som psykolog har jag mött många och de tycks bli fler och fler. Bortskämda barn far också illa och riskerar att som vuxna inte få ett bra liv.

Vår uppgift som föräldrar är att tillfredsställa våra barns behov av tid, kärlek, gränser, normer och värderingar och att förbereda­ dem för vuxenlivet. Barn kan ­aldrig få för mycket kärlek. Vi ska givetvis också respektera barns rättigheter och inte hämma och kränka våra barn. Men om vi alltid ställer upp på deras önskningar, låter dem få all uppmärksamhet och inte sätter tydliga gränser tar vi inte vårt föräldraansvar.

Barn som får allt de vill ha utan­ att anstränga sig kan få svårt att som vuxna förverkliga sina drömmar och mål i livet. Barn som behandlas som kungar kan få samarbetssvårigheter. De är inte heller alltid så lätta att leva­ med i ett äktenskap. Barn som får allt serverat kan få svårt att glädja sig åt allt livet ger.

Barn som behandlas som om deras­ behov är viktigare än alla­ andras blir ofta egocentriska.­ Föräldrar som till varje pris ­försöker undvika att barnen blir ledsna kan få barn som har svårt att hantera kriser och motgångar senare­ i livet.

Bortskämda barn behandlar många gånger föräldrar, lärare,­ förskollärare och andra som betjänter.
 
Nog har man sprungit på dem, flera stycken i skolan. Anders B Svensson som skrivit den är bra och jag har vait på flera föreläsningar med honom. Han avslutar med

För några generationer sedan var barn måna om att uppträda så att de blev omtyckta av sina föräldrar.­ I dag är i stället många av oss ­föräldrar ängsligt och överdrivet måna om att alltid vara ­älskade och omtyckta av våra barn. Vi styrs mer av våra behov än vad som är bäst för barnen. Det ingår i jobbet som förälder inte bara att villkorslöst älska sina barn utan också att stå ut med att inte alltid vara populär och omtyckt.

Det är ju också vad jag skrivit om de senaste dagarna om hur vuxnas behov styr beslut iställt för barnens.
 

söndag 11 augusti 2013

Varför skaffar man barn?

En bra insändare med en mycket relevant fråga
http://www.bltsydostran.se/opinion/insandare_blt/varfor-vill-ni-inte-ta-vara-pa-tiden-med-era-barn(3145363).gm
Vi är pedagoger på en stor förskola i Blekinge som känner att det nu är dags att säga ifrån. Vi känner att vi som har insyn i hur det egentligen ser ut på förskolorna i dag nu måste agera. Vi läser dagligen insändare från er föräldrar om ert missnöje om hur ni får lämna era barn på förskolan och krav på mer vistelsetid på förskolan.
Vad har hänt? Varför vill ni inte ta vara på tiden tillsammans med era barn? Helt plötsligt är egentid ett ord man hör och läser om ständigt. Vem har egentid den dagen man bestämmer sig för att skaffa familj? Varför skaffar ni barn om ni inte vill vara tillsammans med dem och ta vara på den korta tid då de är små?
Man måste väl ändå begripa att skaffa barn innebär en stor förändring i livet, att man måste sätta någon annan än sig själv främst och att egentid kommer i sista hand? Vart har föräldrarnas ansvar tagit vägen? 

Ja det kan man fråga sig. för länge sedan gjorde jag praktik på en skola och jag och en kollega satt ofta och talade om hur en del föräldrar inte verkar bry sig om sina barn. Det är märkligt att man skall utbilda sig för att köra bil, för att få arbeta. Man skall ha en viss ålder för att få köpa sprit, röka och gå på krogen men barn kan vem som helst skaffa och föräldra rätten är så stark att barnen skall misskötas rätt grovt för att man skall förlora dem.
De behöver inte misskötas för att man skall undra varför en del skaffar barn.
Känner ett par som jobbar heltid, båda redan då barnet var knappt ett år. De jobbade 7-16 och sedan resväg på det. Han lämnades alltså 6-17.
De jobbade fullt för det var ju så bra om de kunde betala av mycket på huset.
På helgerna var det så mycket som skulle fixas så han var mest vad det verkade besvärlig. De kunde inte förstå att han jämt var så jobbig. Men han längtade ju bara efter att få vara med dem.
Så en bra fråga varför skaffar man barn?

Sedan ett inlägg ifrån Lisbeth pippings blogg. en dag då hon mötte en familjehemsplacerad flicka http://rokokoll.se/2013/july/vad-ar-en-familj.html
Hon heter Julia, är 12 år och bor i ett familjehem. Hon vill berätta en sak och börjar med att säga: ”Jag bor i ett familjehem och det är en konstgjord familj.”
”Varför säger du det?” frågar jag. ”När jag var liten drömde jag om att få bo i ett familjehem. Jag drömde om lakan i min säng, mat och en kram då och då. Tänk om jag fått ett eget familjehem.”
Julia tittar på mig. ”Min fröken i skolan säger att jag och min familj inte finns. Vi skulle rita ett släktträd i skolan. Rita in mamma, pappa, syskon, mormor, morfar, farmor och farfar. ’Ni får gärna rita in fler gamla släktingar om ni vet namnen på dem och när och var de är födda.’ Bilder vill fröken också att vi ska ha med.”
”Jag sitter mest och kladdar på mitt papper”, fortsätter Julia. ”När det blir rast går jag för att prata med fröken. Jag frågar henne vilken av mina familjer jag ska rita på mitt papper.
”Din riktiga familj, det förstår du väl?” Julia härmar fröken.
”Vad kände du då?” frågar jag.
Julia tittar ut genom fönstret. ”Att min familj inte finns. Jag har ju inga foton från när jag var liten. Då bodde vi mest i kappsäckar, mamma och jag. Sedan kunde vi inte bo kvar med mamma. Jag skulle behöva göra två släktträd. Ett med min mamma Eva, hon som fött mig, och ett med min mamma Anna som ger mig trygghet och kärlek.”
Jag säger att jag tycker hennes lärare borde förstå att hon naturligtvis har två familjer. Två riktiga familjer som båda är livsviktiga för henne.
Jag önskar så att Julia skulle få känna glädje och stolthet över båda sina familjer. Att ett placerat barn måste få stöd och hjälp och att ingen av deras familjer är konstgjorda.  
 
Jag skrev ju för ett tag sedan om en undersökning som visar att placerade barn ofta inte vågar säga att de är placerade eftersom det mesta som skrivs om familjehem är så negativt även om det faktiskt går bra för ca 90 % av dem.  Det är dags att vända trenden. det är dags att uppmärksamma alla dem det går bra för. det är dags att kvalitetssäkra vårt jobb och höja statusen på det.

lördag 10 augusti 2013

Ta ansvar för placerade barn

Det är många som kräver ansvar för placerade barn. Det jag tyckte var bra är hur hon sammanfattar hur andra, många  kräver en förändring även om det är på lite olika sätt
http://sourze.se/2013/08/07/ta-ansvar-for-omhandertagna-barn__90101
Omhändertagande av barn och unga är det svåraste ingrepp samhället kan göra i ett barns och en familjs liv. Ibland är omhändertagande nödvändigt för att barnet ska få trygghet och ett normalt liv under sin uppväxt. Men ibland sker det på oklara grunder.
Två företrädare för Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, skriver i en artikel i Dagens Samhälle, nätupplagan, under rubriken: ”Debatten om de placerade barnen måste nyanseras.” Länk: skl.se
Hälsoproblemen, av såväl fysisk som psykisk karaktär, är överrepresenterade av barn som placeras i familjehem eller på hem för vård eller boende. Placerade barn mår dåligt Länk: svd.se 
Men SKL förefaller sträva efter att förminska argumenten av barns ohälsa, utsatthet och rättsäkerhet.
Vissa socialtjänster slarvar med dokumentation, har personakter i oordning och har en oklar beslutsprocess. Detta borde beivras. Men sanktionsmöjligheter saknas. Skarp JO-kritik mot individ och familjeenheten. Länk: hd.se
Barnombudsmannen, BO, har skrivit att barn i utsatta situationer får sina rättigheter åsidosatta i två fundamentala avseenden.”Utsatta barn får ständigt sina rättigheter åsidosatta”Länk: dn.se Dessutom bör omhändertagna barn och unga få ett opartiskt juridiskt ombud.
Det handlar också om begreppet: ”Ej part i målet”. Det gäller t.ex. om den ena partnern dödar den andre. Då önskar närstående ofta ta hand om barnen. Men enligt juridiken är de närstående ”Ej part i målet”. De har alltså ingen talan.

Ett annat, mer aktuellt fall, är Lisa. Pappan dödade mamman. I tre år bodde Lisa, nu fyra år, hos morföräldrarna som själva har en 9-årig dotter. I två domar fastslogs att det är av ”yttersta vikt” att barnet får bo hos morföräldrarna. Men socialtjänsten ändrade sig. Lisa omhändertogs och socialtjänsten vägrar nu att uttala sig.

6.711 namnprotester hade samlats in för att Lisa skulle få bo hos morföräldrarna. Lisa har fortfarande sin pappa som vårdnadshavare – fast han är livstidsdömd för mordet på Lisas mamma 2009. Och pappan – som mördade morföräldrarnas dotter –vill förmodligen inte att dessa ska få vårdnaden. Vilken roll spelar pappan fortfarande – som vårdnadshavare?


Men främst handlar det om barnen. Vad är barnets bästa? Socialtjänsten gör olika tolkningar.

Det är viktigt att framhålla att det finns många bra familjehem som gör ett fint arbete. Att flertalet barn förmodligen får den trygghet och omsorg de behöver av familjehemmet. Men vi får inte negligera att mycket återstår att göra när det gäller att förbättra omhändertagandet och rättsäkerheten för barn.
 
 
Sedan är det ett gäng som kräver ökade krav på HVB hem och vad de gör
http://www.unt.se/debatt/kraven-pa-hvb-maste-skarpas-2415183.aspx#.UYypO2xPUJw.facebook

Tyvärr är verksamheten inom många HVB dock behäftad med stora brister. Det visar flera olika granskningar. Personalen har inte den kompetens som deras tillstånd från Socialstyrelsen ställer krav om, utlovade behandlingar utförs inte – det finns fler exempel.

 
Men nu är det dags att ta ytterligare steg, att skärpa kraven på de HVB vi anlitar, att träffa tydligare specificerade avtal och att utforma bättre rapporteringssystem. Vi vill uppnå följande:
  • Bättre och mer individuellt inriktad vård till barn och ungdomar. Det individuella perspektivet är det centrala, barnets/ungdomens bästa i fokus.
  • Tydliga rapporteringsformer från HVB till socialtjänsten om vården, som underlag för uppföljning på individnivå, av behandlingsmetoder och ekonomiskt.
  • Nya former för ramavtal med HVB vid kommande upphandlingar, med t ex uppdelning av HVB-kostnaden i en boendedel och en del för vård och behandling.
  • En fortlöpande utvärdering av vårdmetodernas effektivitet och resultat.
  • Sparade skattepengar då betalning ska ske i relation till dokumenterat utförd vård.
  • Tydligare ansvarsfördelning gällande insatser från socialtjänsten, HVB och Socialstyrelsen.
  • Skärpta former för kontroll och inspektion av HVB, ett ansvar som ligger på Socialstyrelsen, men från och med 1 juli 2013 den nyinrättade Inspektionen för vård och omsorg.
  • Inrätta en informationskanal där såväl Socialstyrelsen som kommunernas socialtjänst kan lägga in inspektionsrapporter respektive sina erfarenheter från olika HVB.

Barn och unga som behöver vård och omsorg ska få de insatser som de har behov av och som lagen ger dem rätt till. Vårt ansvar är i allra högsta grad att säkerställa en god kvalitet och uppföljning av de utförda insatserna för respektive placerad person.

 
Jag kan bara hålla med allihop.