Tyst och Vit jul.

Det är lätt att glömma att inte alla har det lika lugnt som vi här i Sverige. Visst finns det många har också som lever i en orolig familj eller vad man skall kalla det med alkohol och misshandel och annat som gör att julhelgen blir allt annat än lugn. Men jag tänker på de som bor i länder där det är krig.
http://bloggar.aftonbladet.se/syrienflykten/2013/12/forsta-julen-pa-tva-ar-utan-skrack-for-flyganfall/
Deras första jul på två år utan skräck för flyganfall.

Att leva i skräck för flyganfall, krypskyttar och överfall går nog inte sätta sig in i om man inte varit med om det, men jag har sett vad det gör med människor.
För några år sedan var jag frivilligt engagerad i unga flyktingar. Det var ungdomar som flytt ensamma, de var under 18 år. De hade en källarlokal där de spelade biljard och bordtennis. Det var runt påsk och ett gäng yngre killar hade satt i system att retas med dem.
Jag minns så väl första gången jag var med.
Grabbarna slängde in påsksmällare under den balkong som låg rakt utanför fönstret till lokalen där vi var. Jag minns hur flera av killarna slängde sig ner på golvet, under borden. Hur de darrade lång tid efter och hur rädda de var. Jag var skit arg och försökte leta reda på killarna som gjort det men lyckades inte.
Som sagt ingen kan nog sätta sig in i som varit med om...Jag förstår deras längtan efter en "tyst" jul.

Det är samma sak för de som lever i familjer där det dricks för mycket, eller där det är psykisk sjukdom.  Familjer som på så sätt är eller blir dysfunktionella. Där det finns barn som drabbas.

Jag är inte uppväxt med sprit och var mycket förvånad då jag en jul firade med en pojkväns familj (och min för vi bjöds dit) Pappan där satt och "huttade". Han var aldrig otrevlig men jag tyckte att det var jobbigt. Ju mer han fick i sig ju kladdigare blev han, skulle kramas och tala om hur mycket han tyckte om oss, blev gråt mild och sedan kom det, hur dålig han var. Alla skulle sitta och lyssna. och tillsist var han så pass dragen att han kastade ut paketen. Vi blev inte så långvariga kan jag säga  men det gjorde att jag fick upp ögonen för att alla inte hade det som oss.
Att det ligger mycket bakom orden om att man önskar en vit jul på mer än ett sätt.

Tänk om lite fler av oss skulle ställa upp som jourhem just dessa helger när kvinno jourerna svämmar över och ibland får säga nej eftersom det inte finns någonstans att göra av dem. De är för många för att kunna ta emot dem.