Själv mord

Blev chockad när jag läste att det var så många som 28 i veckan som tar livet av sig.
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article18018250.ab
Jag visst faktiskt att det var den vanligaste dödsorsaken för killar under 15 här står det för män och pojkar under 35 år.

Att förlora en pappa, ett syskon eller ett barn i självmord är en personlig katastrof för den som drabbas, men också en nationell katastrof med tanke på hur många som berörs. Bakom varje siffra finns ett liv som kanske kunde ha räddats – och anhöriga som drabbas av livslång smärta.

År 2012 handlade sju procent av Bris stödkontakter med barn om självmordstankar - ett tabubelagt område som omgärdas av rädsla hos såväl barn som vuxna. En konsekvens av svårigheten att prata om ämnet är att efterlevande värjer sig för att söka professionellt stöd. I de fall där stöd finns är det ofta bristfälligt, en stor grupp barn och vuxna får därför svåra psykiska besvär som hade kunnat förebyggas. En nationell studie (Pernilla Omerov och Ullakarin Nyberg) visar att föräldrar som miste ett barn (15 till 30 år) genom självmord mellan 2004 och 2007 löper stor risk att utveckla ångest, depression, kroniska skuldkänslor, mardrömmar, självmordstankar och rädsla för att en anhörig ska dö. 
 
 

En intervjustudie med syskon som mist en bror eller syster genom självmord (Rosanna Pettersen), liksom Bris och Röda Korsets arbete med familjer, visar att unga ofta blir bortglömda i förlusten. Samtidigt som föräldrar och andra närstående är mitt uppe i sin egen kris är barnen helt utlämnade till de vuxna för att få hjälp. Många av de föräldrar som deltog i den nationella studien önskade, och saknade, professionell hjälp för syskonen till det döda barnet.  

Vi behöver nationella riktlinjer och rutiner för hur samhället ska bemöta och ge stöd till människor som mist en närstående i självmord.

Efterlevande, såväl barn som vuxna, måste få snabb tillgång till professionellt och likvärdigt stöd, oavsett var i landet de bor.

Ökade resurser för att sprida kunskap om suicidefterlevandes akuta och långsiktiga behov behövs.

Personal inom hälso- och sjukvård behöver kompetensutveckling för att kunna göra kvalificerade bedömningar av efterlevandes stödbehov.

Särskilda insatser inom primärvård och elevhälsan för att fånga upp och möta barn som drabbats av traumat att ha förlorat en närstående via suicid måste finnas.

Självmord upphör inte för att vi blundar och tiger. Arbetet med att förebygga självmord är livsviktigt – men lika viktigt är att vi har resurser och kompetens att ta hand om dem som blir kvar.

 

När jag läste sköljer  det minnen över mig. som när en av mina kompisar hittade sin bror som skjutit sig. Han hade gått hem i förväg och tjejen hade just gjort slut. Han var depprimerad men hon hade ingen aning om att det var så illa. Hon berättade att minnet satt krav fast det var städat. Hon klarade inte att gå in i detsär rummet utan det slutade med att de sålde huset. Hur hon lastade sig själv, frågade sig varför hon inte slog följe, varför hon inte gick hem tidigare, om hon kunnat påverka, stoppa honom. Vi talade mycket om det och hon sa att det var så skönt att jag inte backade utan hon fick prata om, älta äen lågt efter då alla andra tcykete att hon borde ha gått vidare.

Eller då jag sjöng på begravningen för en kille i skolan som hängt sig. Han var 14 och man tror att han skulle lura systerrn men det gick fel. Han brukade lägga isg ki konstiga ställningar och då hon kom och försökte väcka honom spelade han död. den här gången hängde han ifrån trappen. Men vaknade inte upp och ropade gick du på den... Det var hon på 9 år som hittade honom. boilden av honom hängande där i trappen kommer väl alltdi att finnas kvar på henes näthinna.

Eller kompisen som blev uppringd av en annan kompis som kommit hem och hittat sin papa hängande. Min kopis fick springa dit och var den som fick ringa alla samtal och samtidigt trösta. föräka plcoak ner se om det fortfaraden fanns liv i, men utan att lyckas. Både han och kompisen var 16 år och skulle just börja livet. Inget ar liksom viktigt efter det.

Jag läste böcker om det och det stod att det viktigaste var att orka, våga fortsätta tala om den som var borta. Den beskrev hur en mamma vars son skutit sig, efter ett bra tag under en städning hittat en litet litet ben bit från sonen. Hur makabert det än kan tyckas så blev det det den käraste ägodelen.
Tror att det är mycekt runt detta som behöver diskuteras. Lyftas, belysas som det avslutas med i artikeln man behöver både med att förebygga självmord – men lika viktigt är att vi har resurser och kompetens att ta hand om dem som blir kvar.