Kriitk men vad hjälper det?

Då blev det kritik i ett av de ärendena runt en av de små pojkarna som flyttades hem Kristianstad Det är ärendet jag lyfte i brev 41

Förfarandet fick såväl barnhälsovård som läkare och socialtjänstens egna experter att reagera. Detta eftersom pojken visat ångestreaktioner i samband med umgänge med mamman. Bara från Kriscentrum i Kristianstad, som behandlar barn och vuxna med traumabeteende, gjordes tre anmälningar.  

IVO kritiserar också att nämnden gjorde sin bedömning utan att tala med pojken eller på annat sätt klarlägga hans inställning vilket är en allvarlig brist.

IVO skriver att ”det saknas analys och bedömning utifrån barnets bästa inför beslut om att avsluta familjevården.”

 

Vidare tycks uppföljningen av familjehemsvården ha varit bristfällig och få hembesök gjordes.
Inspektionen för vård och omsorg finner det också anmärkningsvärt att uppgifter om allvarliga symtom hos barnet samt ifrågasättande, från nämndens sida, om familjehemmets agerande står utan analys.

IVO listar nu åtta punkter som Kristianstads socialnämnd senast den 31 mars nästa år ska ha åtgärdat. Om så inte sker kan ett föreläggande förenat med vite utfärdas.

 Men vad hjälper det? Inga krav på att han skall tillbaka. Att belutet skall ändras, att felen som gjorts ärendet skall rättas till. Man skall bara säkerställa att det inte händer igen.
Visst hotar de med vite men jag tvivlar på att det kommer att bli något. Pojken är och förblir borta.

Jag anser inte att så mycket förändrats överhuvudet taget sedan granskningen tog s över av en annan instans. Det är vad jag försöker få en ändring på. Det måste bli krav på sanktioner, Grova, hårda, kostsamma sådanna och så skarpa att det skämmer kommuner från att göra fel.
Det måste blir krav på rättelse även i de enskillda ärendena inte bara vad gäller formalia eller dokumentation.
Det som ändå är skönt är att  kraven på att barn skall höras blir allt starkare och starkare och kritiken för att låta bli likaså.