Morgondagens... vaddå

Anne Skåner bloggar om att dagens misskötta barn blir morgondagens misslyckade vuxna.
http://anneskaner.wordpress.com/2013/04/27/gar-dagens-vanvard-kan-bli-morgondagens-missbrukare/

Även om merparten av placerade barn klarar sig hyggligt som vuxna, är de procent som misslyckas den stora kostnaden. Det är morgondagens missbrukare, utslagna, uteliggare, hemlösa, förtidspensionerade, prostituerade, fängelsekunder etc men det är också där som morgondagens omhändertagande av barn finns. Vi måste med andra ord förändra innan vi kommer till den yttersta förnedringen, vi når inte nollprocentmålet, men vi kommer att kunna rädda betydligt fler.

Så sant det måste börjas i tid, innan barn blir trasiga vuxna. Det påminde mig om en artikel som Lisbeth Pippings skrev för ett par år sedan. Den handlade om pedofiler men är lika aktuell vad gäller utsatta barn. Att alla är lika medansvariga om man håller tyst.
http://www.newsmill.se/artikel/2009/03/01/sma-offer-blir-stora-forovare

Först när de i sin tur förgriper sig på ett barn skriker man "Döda, döda." Men i nästan varje pedofil finns en liten pojke eller en liten flicka som själv blev utsatt för sexuella övergrepp om och om igen utan att någon såg eller vågade ingripa.

När brottet väl är begånget kommer våra "Varför?" och "Hur kunde det ske?" Finns det något svar? Ja, tyvärr. Det sker för att vi inte har civilkurage, vi vågar inte se de utsatta barnen. Vi har inte mod nog att agera då vi ser barn som far illa och därför lämnas allt för många små flickor och pojkar ensamma med dem som förgriper sig på dem. De blir tidsinställda bomber som exploderar en dag då vi minst anar det och vips kräver vi att de skall straffas. Men i själva verket är vi medansvariga för två offer.

Det är vackert att tända ljus och hålla en tyst minut, men räcker det?

Jag tycker att vi alla är ansvariga då ett barn blir utsatt. Våga se och agera medan det finns tid så att barn inte ska behöva bli utsatta för övergrepp, kanske dödas eller själva bli förövare
 

Hon undrade redan 2010 var skyddet fanns för barn som utsattes för övergrepp i myndighternas namn. http://www.newsmill.se/artikel/2010/03/19/n-r-socialtj-nsten-misshandlar-barn-vem-finns-d-r-d-som-skydd-f-r-utsatta-barn

Rubriken var

När socialtjänsten misshandlar barn vem finns där då som skydd för utsatta barn?

Den handlade om oss och hur vi behandlades.

Fallet visar att barn fortfarande utsätts för myndighetsövergrepp. Inget barn ska någonsin behöva uppleva någonting liknande. Det går inte att skylla på okunskap, då vi i dag klart vet behovet av anknytning och trygghet. Något varenda socialsekreterare som arbetar med barn borde se som det viktigaste

Socialtjänsten är en viktig del av det svenska trygghetssystemet och ska garantera kommuninnevånarna trygghet I en del kommuner är det precis tvärtom, socialtjänsten skapar otrygghet och då kan bli riktigt otäckt för den enskilde och särskilt utsatta är barnen.
 

Även utomlands finns liknande historier En artikel i i SVD som tar upp Schweiz

Alla länder har sina  mörka kapitel. I Schweiz handlar det om ”de stulna barnen”, en plågsam historia som just nu debatteras efter att regeringen gett en officiell och ceremoniell ursäkt.

Det höll på ända fram till 1981. Myndigheterna tog barn från familjer som bedömdes som alltför fattiga eller allmänt odugliga. Barnen placerades i bondefamiljer som satte dem i hårt och obetalt arbete. Inte sällan utsattes de för misshandel, svält och sexuella övergrepp. Flertalet – det handlar om runt hundratusen barn – fördes bort i mitten av 1900-talet men fosterhemspolitiken fortsatte långt senare. 

Systemet breddades till att omfatta ogifta tonårsmammor, skolbusar och personer som ansågs vara lösaktiga, alkoholiserade eller arbetsskygga. De skyfflades undan på mentalkliniker, vårdhem eller fängelser. Undan offentligheten. En del hamnade på hem där de misshandlades och utsattes för övergrepp. Andra tvångssteriliserades eller tvingades ge bort nyfödda barn.
 

Man kan fråga vad det är vi skapar.
Dagens misskötta barn blir morgondagens ... ja vaddå?