Fel i systemet

Är det någon som missat mamman som är sjuk och har matat sitt barn med kattmat. Hon är inte sjukare än att hon klarar av att filma det hela och lägga ut det på youtube . Barnet har omhändertagits efter ett flertal anmälningar. Mamman själv förstod visst också att hon inte var bra för sitt barn.

Sedan skall ett tydligt barn perspektiv vara rådande i alla ärenden gällande barn och sedan ett tillägg till lagen 1 januari skall barn höras. Men som jag säger vad hjälper det om ingen lyssnar?
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=5494921 Här är det en flicka som bott med sin mamma här i Sverige i 2 år. Hon är svensk medborgare Hon är 10 år och vill stanna och hon talar om det t.o.m. i domstol. Ändå bestämmer domstolen att hon skall flytta till sina pappa i
Spanien. Anledningen är att mamman tagit med henne mot pappans vilja från början då de kom för 2 år sedan.
Man kan inte ge någon rätt bara för att de gör fel tillräckligt länge men man måste även lyssna på barnet. Vad barnet vill. Annars är det barnet som utsätts igen.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=5494921
Tänk om vuxna kunde sluta att sätta sig själva i första rummet.

Hittade ochså en artikel som varit ute i jurist  tidningen för ett tag sedan.
Föräldrar fråntas rätten att vara föräldrar http://www.dagensjuridik.se/2013/02/jag-moter-foraldrar-som-kanner-maktloshet  Om bara en är vårdnadshavare och den fråntas vårdnaden så förlorar den andra föräldern som inte hade vårdnande insyn och har inga rättigheter alls. De lämnas helt rättslösa.

Exempel. En pappa får barn. Han lever inte med barnets mamma. Mamman och familjerätten vid socialtjänsten förklarar att ensam vårdnad för mamman är det bästa. Pappan avsäger sig vårdnaden. Sedan går det några år. Pappan har ibland mer och ibland mindre kontakt med sitt barn.

Relationen till mamman är  inte alltid den bästa men pappan känner sig trygg med att barnet har det bra. Så plötsligt en dag får pappan information om att barnet har omhändertagits av socialtjänsten, placerats i ett jourhem och att det nu pågår en utredning rörande eventuellt omhändertagande av barnet enligt LVU.

Pappan kontaktar direkt mamman, men relationen är dålig och situationen är infekterad så mamman berättar ingenting. Pappan kontaktar skola eller dagis och socialtjänst, men får ingen information från dem heller eftersom han inte är vårdnadshavare.

I detta fall är mamman nu som vårdnadshavare direkt part och har full insyn i ärendet samt rätt till offentligt biträde.

Pappan som inte har  vårdnad får ingen insyn alls, riskerar att bli helt utestängd och saknar rätt till offentligt biträde. Om ärendet blir ett mål i domstol om omhändertagande av barnet så är pappan inte heller part. Förhandlingen sker bakom stängda dörrar.

Det pappan får göra är  nu att stämma mamman och i domstol yrka gemensam vårdnad för att på så vis försöka bli part och få insyn i ärendet/målet rörande eventuellt omhändertagande och placering enligt LVU.

Detta kan ta tid. Snabbyttrande  ska in vilket tar några veckor sedan ska det ske en vårdnadsutredning som tar minst tre månader. En utredning om omhändertagande enligt LVU ska vara klar inom fyra veckor och ett LVU-mål är ett tydligt förtursmål i domstolen.

Och här ser jag alltså ett litet problem. I de fall problemet har aktualiserats så möter jag också ganska frustrerade föräldrar som känner en stor maktlöshet, utan någon insyn eller möjlighet att påverka och vara delaktig som förälder för sitt barn - ett barn som i en sådan situation, högst troligt, har behov av en närvarande och engagerad förälder och ett barn vars bästa juridiken trots allt har att se till och verka för.
 

Barnets bästa ja vad är det? Vem bestämmer eller styr det?  Är det  barnets bästa som sätts i centrum eller är det den vuxnes? Eller ännu värre det som är enklast för de som bestämmer?