Små kramar

Skall sammanställa alla fel som begåtts det sista året och sitter med alla mail som utgångs punkt. Det är både skrattretande och jobbigt att läsa eftersom det blossar upp så mycket annat.
När vi fick det ena eller andra beskedet, när vi inte fick ut… samma namn dyker upp samma ovilja att göra rätt.

Vi har nu inte träffat barnen på tre månader och bara två gånger på 6 månader. Längtan skär i kroppen på mig, vid de allra konstigaste tillfällen. Som när man skrapar rutan och hoppas att en ansikte skall dyka upp på insidan som förr.
Eller när jag hänger tvätt och längtar efter deras små plagg som inte är så små längre.
Eller när kompisen var på besök i helgen och hade med sin lilla på 6 månader. Den lilla kroppen, de små armarna, de små händerna som kramar sig fast.
Kramarna.

Jag längtar så jag går sönder.
Hur kan någon överhuvudet taget inbilla sig att det skulle gå över bara för att det gått två år.
Ingen glömmer väl sin familj inte ens andra personer som betytt något för en.
Varför skulle det vara någon skillnad för de här barnen?
Varför skall inte de här barnen ha rätt till det de längtar efter, ser som sitt?

Stockholmskvinna anmäler advokaterna

Idag kommer Markbladet igen.
De har gjort om den så jag kollar den inte så ofta längre.
Men om man går långt ner på sidan kan man välja veckonummer och då kan man läsa hela som den såg ut förr.
Gjorde det igår.

Hittade två artiklar vecka 8 en om att den förra chefen som kostade så mycket att bli av med. Det poängteras att de inte misstänker något brottsligt även om de anser att hon och henns manliga kollega orsakat alltihop.
Lite typiskt tycker jag att man inte tror att det är något brottsligt men man bryr sig inte om att anmäla och få det prövat.

Det var också en liten notis runt att en kvinna i Stockholm anmält både mammans advokat och kommunens.
I vilket fall så jag har fått skriva av texten och kopierar in den här:

Advokater anmälda till advokat samfundet Advokaterna Jörgen Olsson och Raynar Persson har anmälts till advokatsamfundet för sina, enligt anmälaren, bristande insatser i rättegången kring fosterbarnen. Bakom anmälan står en kvinna i Stockholm.
Juristen Martin som Markbladet har varit i kontakt med, är förvånade över hur rätten och advokaterna agerat.
– Två saker verkar ha viss substans, om sakuppgifterna stämmer, säger han. Det första är att det normalt inte är olika advokater närvarande olika förhandlingsdagar.
Det är ofta olämpligt, och domstolarna tillåter det oftast inte. Undantag görs om det till exempel är en förhandlingsdag i hovrätten där inspelade förhör skall spelas upp och det egentliga ombudet var med vid tingsrätten. Men det krävs goda skäl. – Om ombudet i detta mål inte var med alla förhandlingsdagar låter det märkligt.

Ideologiska skäl Förutom det rent formella finns kan man även ha synpunkter på att kommunen anlitar en jurist som har privata skäl för att vilja se en viss utgång i ett fall. – Det är nog inte lämpligt att en advokat driver en privat kampanj i anslutning till målet, säger Martin. – Visst får en advokat föra sin process i media också, men det skall vara som företrädare för klienten och inte som ett egenintresse. (MB)

Det jag reagerar över är juristens uttalande om att advokaten borde ha varit med. Att han bara borde lämna över om han varit med vid den tidigare rättegången men det hade han inte varit.
Och kommentaren :

Förutom det rent formella finns kan man även ha synpunkter på att kommunen anlitar en jurist som har privata skäl för att vilja se en viss utgång i ett fall.

Det är ju vad vi undrat.
Om det var så att man agerade för att man skulle förlora.
Kvinnan har fått besked att de inte kan ta upp anmälan eftersom hon inte är del i eller berörd av ärendet.
Funderar på att anmäla själv.
Men jag har hört att det visst är ett par nämndemän som anmält iallafall kommunens advokat. De är väl i högsta grad involverade så då borde det bli en granskning.

Barnrättspartiet

I helgen har det startats början till ett nytt parti. Barnrättspartiet.
Syftet är att på sikt ta sig in i riksdagen för att bevaka barnens och ungdomarnas intressen. Strida för barns och ungdomars rättigheter.

Det börjar med att man startar en förening.
Till att börja med kan man gå med i vår grupp på facebook. Ni alltså söka på barnrättspartiet. https://www.facebook.com/bookmarks/groups#!/groups/barnrattgruppen/ (Om ni inte hittar kan det även stå på barnrättsgruppen).
Anne registrerade fel från början vet inte om det gick att ändra.

Är någon intresserad av att stötta och inte har facebook kan ni maila till barnrattspartiet@gmail.com
Vi har fått över 80 medlemmar på två dagar.
Vi skall föröka så snabbt som möjligt få igång en hemsida.

Nästa steg är att få igång en organisation. Vi skall ha styrelse och stadgar. För att sedan registrera partiet måste vi ha 1500 medlemmar över 18 år. Men alla åldrar kan gå med. Sedan är intentionen att hälften av styrelse och de som sedan jobbar högst i pratiet skall vara ungdomar. Mellan 18-25/30 år.
Hjälp oss sprida det.

Sverige bryter i sina åtaganden

Då har det gjorts en undersökning av barnombudsmannen runt hur Sverige lever upp till sina åtaganden vad gäller barns rättigheter. http://www.barnombudsmannen.se/i-media/debatt/2012/2/utsatta-barn-far-standigt-sina-rattigheter-asidosatta/ Barnombudsmannen menar att utsatta barnens ständigt får sina rättigheter åsidosatta. Det gäller utsatta barns rätt att komma till tals och barns rätt att få sin sak prövad och ges upprättelse vid allvarliga missförhållanden. Därför bör barnkonventionen göras till svensk lag, skriver Fredrik Malmberg.

I stället för att som FN:s barnrättskommitté ha fokus på att skydda barnet när det kommer till tals har svensk lagstiftning fokus på att skydda barnet från att komma till tals. Men frågan är vem man egentligen skyddar om makthavare förses med kryphål som begränsar barnets rätt att komma till tals? Sverige brister också i att ge barn möjlighet att få sin sak prövad och få upprättelse när den som kränker är staten. Många berättade om betydelsen av att få skydd och omhändertagande men det fanns också berättelser om missförhållanden: ”Jag mår dåligt. Försöker be om hjälp men ingen hör… Så fort jag gör fel blir jag bestraffad i stället för att få hjälp.” Flera av barnen berättar om att de vid den första kontakten med HVB får skriva på ett kontrakt som innebär att de avsäger sig flera av sina mänskliga rättigheter. Många vittnade också om bestraffningssystem som bryter ned och som kan leda till att man inte får träffa sina föräldrar eller syskon. Historiskt får barnhemsbarnen upprättelse, men i nutid kan placerade barn varken få upprättelse eller kompensation när det offentliga sviker. I december 2011 antog FN:s generalförsamling ett tilläggsprotokoll till barnkonventionen om inrättandet av en internationell klagomekanism. Det skärper kraven på att barnkonventionen ska bli verklighet i barns vardag. Nästa vecka signerar flera länder protokollet i samband med en ceremoni i Genève. Barn som bor i länder som ratificerar protokollet kan ges möjlighet att få sin sak prövad inför barnrättskommittén. Det gäller i fall där barnen inte kan få sin sak prövad på nationell nivå. Det är min förhoppning att Sverige ansluter sig och på så sätt stärker skyddet för barn.

Ja vad säger man. Det är inget nytt. Vi kan bara titta på vårt ärende där man nu försöker skydda barnen ifrån oss trots att det finns en dom som konstaterar att det är oss de ser som sina föräldrar. Man låter dem inte komma till tals utan hör med andra som tjänar på att de är kvar där de är vad gäller deras åsikter och det stämmer inte med vad de säger till oss. Man har gjort fel mot dem men vart är upprättelsen? Då de berättar att de mår dåligt (för att de saknar oss och vill hem) straffas de genom att skyddas ifrån oss, de får inte träffa oss. I vårt fall är de för små för att få skriva på något men en mänsklig rättighet är att få ha kontakt med de som betyder något och enligt domen är det vi. Har läst det dokument som han skriver om. §81 tar upp just det att kontakt med viktiga personer i dess närhet Det står:

När ett barn placeras i alternativ vård, skall kontakt med hans/hennes familj, samt I likhet med andra personer nära honom eller henne, såsom vänner, grannar och tidigare vårdare, uppmuntras och underlättas, i enlighet med barnets skydd av och bästa intressen. Barnet bör ha tillgång till information om situationen för sina familjemedlemmar i avsaknad av kontakt med dem.

§100 För att främja barnets känsla av själv-identitet, ett liv sagobok bestående lämplig information, bilder, personliga föremål och minnen från saker som hänt i barnets liv upprätthållas med barnets deltagande och gjorde tillgängliga för barn under hans/hennes liv.

Här står det att man skall samla in information runt barnet.Det gjorde jag. Vi har album och rena böcker som jag skrivit till barnen som jag tänker lämna över till dem en dag. Jag vill inte skicka dem nu eftersom jag inte har garantier för hur de kommer att hanteras. Om de ens får behålla dem eller får dem. Då vi lämnat över saker tidigare som de inte fått (enligt barnen)

§101 I situationer där barnets föräldrar är frånvarande eller är oförmögna att göra jag till dag beslut i barnets bästa för barnet, och barnets placering i alternativ vård har bestämts eller godkänts av ett behörigt administrativt organ eller rättslig myndighet, bör en utsedd person eller behörig personen intjänade med laglig rätt och skyldighet att fatta sådana beslut i stället för föräldrar, i samråd med barnet. Medlemsstaterna bör se till att en mekanism är på plats för att beteckna en sådan individ eller juridisk person

Det skulle man kunna tolka som att de skall ha en god man men en egen handläggare duger säkert. Men då måste de ju träffa barnen och i samråd med dem, inte med de som står för familjehemmet eller organisationen som de jobbar för, fatta beslut eller åtminstone höra deras åsikt.

§ 161 Om familjen återanpassning visar sig omöjligt inom en rimlig tid, eller anses strida mot barnets bästa för barnet, stabila och slutgiltiga lösningar, som adoption

Ja där ställer de det lite mer på sin spets.

Första anmälan inne till Europadomstolen

Har problem med min webbläsare så inget ser ut som det brukar i bloggen men jag kan iallafall lägga in inlägg nu men blir det konstigt får ni ha överseende. Då skall den första anmälan till Europadomstolen vara inlämnad. Jag har skrivit den lämnat den till en advokat som sett över den och skulle se till att den kom in. Det gäller att Sverige bryter mot artikel 6 i mänskliga rättigheter eftersom fosterföräldrar inte kan få sin sak prövad i domstol. Skall bli spännande att se vad det ger. Har även hört av mig till alla de som var med i riksdagen och frågat vad de gjort och gör utifrån vårt möte Har börjat få respons.

Lätt att döma

Hade fått ett inlägg under ett gammalt inlägg I undantagens värld. Familjen som filmen handlade om hade kommenterat.

”Såg detta nu, 1 år efter ditt inlägg....så bra reflektion över "vår" film, så bra skrivet! Tack o lov så blev det bra till slut för oss och min älskade flicka fyller snart 18 år”

Tänk om det varit så. För oss fortsätter det. Har jobbat så jag har inte haft tid att sitta vid datorn. Det finns inte så mycket nytt att skriva om heller. Nöjer mig att skicka med ett par tänkvärda ord då det gäller hur ätt det är att döma andra: En 15 årig flicka håller hand med sin 1- årige son. Människor kallar henne för slampa, ingen vet att hon våldtogs vid 13 år. Folk ringer en annan kille och kallar honom fet. Ingen vet att han har en allvarlig sjukdom som orsakar honom att vara överviktig. Folk kallar en kvinna för skallig, men de vet inte att hon har cancer. En prostituerad kvinna väcker avsky det andra inte vet är att hon var 5 år första gången hon våldtogs.

Felaktigt försvar

Återigen är Halmstad i fokus.
Det visar sig att socialchefen och kommunchefen begärt ett möte med tidningen.
De gillade inte vad de skrev.
De ansåg inte att de hade på fötterna.

Men reportern hade bett familjerna att begära ut alla handlingar som hansedan fått läsa innan han gjort något.
Så i dagens tidning bemöter han det. Strongt gjort tycker jag http://hallandsposten.se/asikter/debatt/1.1537166-hp-hade-alla-fakta det som förvånar mig mest är att socialen och kommunchefen agerar som de gör.
Som sagt erkänner man inte att man gjort misstag, rättar man inte till så säkerställer man heller inte att det inte händer igen.

Astrid Lindgrens värld

Hittade en blogg http://medicinskordbok.se/blogg-david/7042-hur-styrda-av-pedofiler-aer-vi#yvComment7042
Skribenten en överläkare och författare undrar under rubriken Hur styrda av pedofiler är vi?
Han skriver:

”Man kan för det första fråga sig om det idag skulle vara möjligt att spela in den film om Madicken som gjordes så sent som på 1980-talet. Den osunda rädslan för det lilla fåtal perverterade män som kallas pedofiler har gjort många av scenerna i Madicken suspekta.
När hon och Lisabet vaknar på morgonen tar de av sig sina nattkläder framför kameran och sätter på sig för dagen. En för tiden harmlös scen. Men i pedofilskräckens tidevarv kommer åtminstone jag på mig själv med att närmast sätta tevegodiset i vrångstrupen när barnen klär av sig nakna.
Är det inte olagligt att visa nakna barn?
Så sjukt har det blivit att det mest naturliga blivit konstigt.
Och orsaken är en överdriven rädsla.

När man sen tittar på Lotta på Bråkmakargatan och konstaterar att barnen åker utanpå familjens lilla Volkswagen och att de hoppar och studsar i den öppna bilen när de är på utflykt så blir man ju rent matt.
Vilka oansvariga föräldrar! Barnen ska ju sitta på en dyna och vara ordentligt fastspända.

Och vad ska försiktighetsmoralisterna säga om Emil i Lönneberga!
Han hissar upp sin lillasyster i en flaggstång. Och visst blir hans pappa arg, men han får knappast en lektion i att det skulle vara farligt.

Och inte är det någon som tillrättavisar Lotta på Bråkmakargatan när hon skrattar åt att hennes storebror nästan drunknat.
Ingen sätter upp stängsel på taket varifrån Madicken hoppat.
Och Pippi Långstrump har ju inte ens varken mamma eller pappa.
Snacka om att leva farligt…” Visst är det så. Världen och världsbilden förändras.

Och om man skämtar till det kan man säga som i den här versen:

Rödluvan lyssnade inte på sin mamma, Pinocchio var en lögnare, Robin Hood var en tjuv och Tarzan gick utan kläder. Snövit levde med sju män och Pippi jagades av soc. Emil söp sig full i unga år. Detta är förebilderna jag växt upp med så klaga inte på hur jag blev....

Självförsvar

Nu börjar socionomerna själva att reagera. Äntligen säger jag. Det demonstreras och börjar komma artiklar. http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.862986-vi-tvingas-utfora-ett-undermaligt-arbete?ref=fb
de skriver:

Arbetsbördan på landets socialkontor ökar samtidigt som resurserna minskar. Det är näst intill omöjligt för oss socialsekreterare att utföra ett rättssäkert arbete i dag.
Myndighetsutövning är ett stort ansvar vilket beslutsfattarna ständigt påminner oss om. De visar dock inte att de är intresserade av att möjliggöra ett bra arbete. Socialsekreterare i dag har usla arbetsvillkor med orimligt hög arbetsbelastning vilket gör att vi tvingas utföra ett arbete vi inte kan stå för. Personalomsättningen ökar och därmed även otryggheten på arbetsplatsen. Det blir en ond cirkel och ingen lyssnar på det vi varslar om.

Det alltså inte bara jag och många med mig som talar om konsekvenserna. Det är bra att de socionomerna gör det själva. Det är bättre att de själva kräver bättre utbildningar, bättre stöd, tydligare lagar osv.

Kravet för förändring

Hittade en länk till en artikle på Source där en mama fick banren omhändertagna och flydde Svergie http://www.sourze.se/Jag_flydde_Sverige_n%c3%a4r_socialen_ville_ta_mina_barn_10680926.asp
Jag har ingen kontakt med familjen i dethär ärendet och jag vet inget om bakgrunden men det skall väl inte vara så att barnfamiljer inte vågar bo kvar?
Jag vet faktiskt fler som flyttat efter att de sett hur några av dem som jag har kontakt med har behandlats. Australien, England är några av länderna de gett sig av till.
Inte för att de varit på väg att bli av med sina barn utan för att de är rädda för att anklagas utan anledning som andra de sett på nära håll.
det räcker ju på vissa håll med en annonym anmälan utan grund.

Men när förvaltningarna inte ens vill erkänna att de gjort fel, som i Halmstad, är det svårt att få till en förändring.
Där går man istället för att erkänna (trots att de fått kritik) att man gjort fel ut och försvarar sig. De begär t.o.m. möte med press för att be dem låta bli att skriva om familjer som råkat illa ut.
Kunde inte låta bli utan utan skrev ett inlägg. http://hallandsposten.se/asikter/hplasaren/1.1533288-det-finns-inget-forsvar-for-felaktiga-beslut
det retar mig lite att de tar sig friheten att omformulera det jag skrev utan att fråga mig. de lägger till lite och drar ifrån.
Men ande meningen är ändå den samma.
Om man inte ser problemen och rättar till bakåt tvivlar jag på att det kan bli någon förändring.

Allers nr 7 sid 26-27

Tycker att det nästan varje dag är en ny berättelse eller personal eller andra som lyfter problemen runt socialtjänstlagen och socialen saker som även jag drivit i över två år nu.
Fler och fler kräver ändring men vad händer? Inte mycket. Det verkar inte som om regeringen eller riksdagen tycker att utsatta barn är så mycket att värna om.
Skickade ju en inlaga till riksrevisionsverket för ett tag sedan.
Fick svar.
Att det var välformulerat och tydligt visade på briserna. De hade inte planerat att kolla veör socialtjänstlagen under året men de hade ett projekt där det skulle komma ett antal undersökningar och granskningar, där skulle de ta med det.
Deras granskningar om jag förstått det rätt tvingar till rättelse.

Nu är det ny vecka och ny tidning så nu kan jag lägga ut artikel i Allers nr 7 för er som missade den.
Håll till godo.

En till

Då var det mer ifrån Halmstad

Beror på vad man gör det till

I veckan har Hallandsposten skrivit om ett antal familjer som felhanterats av socialförvaltningen där och nu har socialstyrelsens kritik kommit och det blev kritik även där.
Idag har ordförande i nämnden i Halmstad Mikaela Valtersson (M) ut och försvarar hela hanteringen i en debatt artikel idag. http://hallandsposten.se/asikter/debatt/1.1530888-socialnamnden-ska-ge-familjen-stod
Förstår de inte, om man inte inser eller erkänner att man gjort fel kan man heller inte förändra något.

Jag förstår inte att det skall sitta så långt in med ett förlåt. Det blir framför allt mycket billigare och det hade varit så mycket enklare.
De hade gjort fel och de har fått kritik. Ändå vägrar de be om ursäkt, det enda familjerna begär. Istället försvarar man sig och kränker därigenom familjerna igen.

Alla har inte vare sig förmågan, orken, kapaciteten eller kunskap att slåss för att få upprättelse. Men det skall inte behövas om någon gjort fel då skall det rättas till och om det enda som krävs är en ursäkt så är det billigt.
Mamman som förlorade sitt barn i ett år för att grannen såg fel hade knappast haft hemma sitt barn om hon inte orkat slåss.
Familjen som anklagades för att misshandlat sina fick ta till experthjälp utomlands. Visste ni att hälften som anklagas för Shaken baby syndrome anklagas felaktigt. (Studier utomlands har vissat det vilket medfört att diagnosen tagits bort där men inte i Sverige)
De här orkade men det får mig att undra hur många fler har man hanterat så här sådanna som inte orkat försvara sig, som inte har orkat kämpa för upprättelse.

Jag är mycket medveten om att i kanske de flesta fall finns skäl att det i stället tar för lång tid innan barn omhändetas och man sedan får strida för barnens bästa i en rätt som inte alltid är övertygad även om rätten i de allra flesta fall går på förvaltninges linje på gott och ont. Det är inte så bara att få igenom ett LVU.

Ordföranden Valtersson menar att alla skriverier förstör förtroendet för socialtjänsten. Men är det någon som förstör det förtroendet så är det enligt min mening just hon. De har gjort fel och har fått kritk men hon försvarar deras agerande.

För att få tillbaka förtroendet hade varit bättre att säga OK vi gjorde fel i de här fallen, vi ber om ursäkt och skall försöka göra allt som står i vår makt för att säkerställa att det inte händer igen.
Att hon, inte som ursäkt men som förklaring, hade lyft problemen med arbetsbördan, arbetssituationen och det faktum att utbildningen är för dålig i förhållande till vad som sedan krävs av handläggarna. Att de i undersökning efter undersökning påtalat att de inte anser att de klarar att säkerställa att utredningar håller måttat vad gäller kvalitet eller rättsäkerhet.
Då hade det blivit något konsturktivt av det.
Man hade förstått varför det blir fel ibland och familjerna hade fått den upprättelse de begärt och behövt för att gå vidare.
Trycket på och önskan om en förändring hade ökat.
Men nej istället kommer det försvar, istället kränker man familjerna en gång till för de anser ju inte att de gjort fel.

Skickar med en liten betraktelse över hur man kan vända negativt till possitivt:

En dag föll bondens åsna ned i en brunn. Åsnan tjöt högt medan bonden försökte fundera hur han skulle göra för att få upp den ur brunnen.
Slutligen bestämde han sig för att åsnan ju var så gammal och att han ändå hade tänkt att fylla igen brunnen, då kunde han ju lika gärna begrava åsnan i brunnen direkt.... Det var bara inte värt att försöka få upp åsnan ur brunnen. Han bjöd in sina grannar som hjälpte honom att skyffla jord och grus ner i brunnen.
Åsnan förstod vad som var på gång och började skria högt.
Till allas förvåning tystnade hon efter en stund. Bonden böjde sig över kanten för att se vad som hänt, var hon redan död? Han blev förvånad över vad han såg. Varje skyffeltag som landade på åsnas rygg skadade hon av sig och klev istället upp på högen. Steg efter steg. Grannarna fortsatte att skyffla och åsnan skadade av sig och flyttade sig sakta med säkert uppåt. Snart var hon uppe vid kanten och alla hurrade då hon tog ett steg över kanten och var fri.

Livet kommer att skyffla mycket smuts över dig då gäller det att skaka av sig och istället använda det som grund för att ta dig upp.
Vi kan komma ur de djupaste brunnar om vi bara bestämmer oss för att aldrig ge upp.

Det kostar...

Då är notan klar för vad den förra enhetschefen kostat. 2 miljoner.

Det är även ett inslag på radio sjuhärad om det http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4966105
Man kan undra vad det hade kostat om de sparkat henne rätt av och betalat böter eller vad det nu blivit. Har svårt att tro att det skulle bli 2 miljoner.

Fler och fler

Igår var det ett nytt ärende I Halmstad. Jag har känt till det ett tag men de har avvaktat med att gå ut i press tills socialstyrelsen sagt sitt. Där har socialen denna gången tagit ett barn ifrån en familj därför att grannen såg fel. Hon och barnen var ute och d stora ville köra vagnen. Hon tog babyn i sele och de stora fick köra. Det gick väl lite vilt till. en granne såg det men trodde att babyn var i vagnen, ringde soc som om samma kväll och gav hemme en stund att packa för hon skulle på utredningshem. Mannen och banren fick hon lämna. Allt detta gjorde att hon fick i en depression och barnet togs ifrån henne. Det tog ett år innan familjen fick rätt och fick tilbaka sitt barn.

I expressen i söndags var det också en artikel. Ett par som får en baby och soc omhändertar barnet efter 6 dar. Bara för att hon har varit missbrukare. Läkare säger att hon är fri, prover visar att hon är fri och hon går på behandling sedan ett år. Men soc hävdar att de tabletter hon äter tillsammans med rökning innebär fara för barnet. Det kan leda till plötslig spädbarnsdöd eller hjärnskador. Vansinnigt säger överläkaren på beroenden kliniken. Men soc har bestämt sig och de anser inte att de gjort något fel.

Hittade en artikel: Vad ångrar man mest på sin dödsbädd? http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14312905.ab
att de inte hade haft modet att leva sitt eget liv, utan anpassat det efter vad andra tycker,att de inte hade uppfyllt sina drömmar. De hade lyssnat på andra människor genom hela sitt liv och inte gjort vad de själva ville.
Jag försöker att leva mitt liv så att jag inte skall behöva säga samma sak på min dödsbädd. Jag vet att jag gjort vad jag kan för att förändra situationen. Oavsett vad vissa personer må tycka om mig så vet jag att jag gjort allt som står i min makt för att påverka och jag gör det inte för min egen skulle utan för barnens.

Rätten till en familj

Jag läser en bok. Rätten till familj inom barn och ungdomsvården. Den är skriven av Titti Mattsson.
Förordet är skrivet av Barnombudsmannen Fredrik Malmberg.
Han avslutar med orden:

Ett barnrättsperspektiv blir aldrig starkare än de personer som tillämpar och tolkar lagstiftningen. Som förälder eller medarbetare i verksamheter som rör barn måste vi ständigt påminna oss om de krav barnkonventionen ställer. Det finns därför aldrig en godtagbar ursäkt för att inte våga se eller agera för barn som far illa.

Jag håller med lagen blir aldrig bättre än hur de som skall utreda eller genomföra ingrepp gör den till. Det lämnas alltför stort utrymme för egna spekulationer och det finns alltför lite att sätta emot då de som skall se till banrens bästa inte gör det.

Boken tar upp begreppet familjetillhörighet men visar på hur det nästan alltid tolkas till att enbart innefatta den biologiska familjen. Men dagens samhälle ser inte ut som förr. Du har familjer som gått isär där föräldrarna har nya partners. Du har homosexuella familjer. Du har far och mor föräldrar som är en del i familjen men glömts bort då man talar om vilka barnen har rätt till. Du har fosterfamiljer där barnen kan ha spenderat hela sitt liv eller största delen av det.

Hon vill att man tittar på familjebegreppet och vem som är barnets familj och då borde ju lagen rimligtvis ändras utifrån det.
Författaren menar att de som barnen ser som sin familj borde vara det centrala. Där har man också grunden i treårsregeln att göra en vårdnadsöverflyttning utifrån att barnet kommit att se dessa föräldrar som sina föräldrar. Hon skriver om hur barnperspektivet skall gå före och om det blir en schism emellan barnperspektivet och föräldrabalken skall barnperspektivet väga tyngst.
Det visste jag men jag har också en dom som visar att det inte är så i praktiken.

Hon skriver om hur fosterbarn oftast har sin trygghet hos familjehemmet, far eller mor föräldrar eller hos pojk- och flickvänner oftast därför att tryggheten inte fanns i det egna hemmet på grund av missbruk eller oförmåga att ta hand om sina barn. Ändå är det de biologiska föräldrarna lagen utgår ifrån.
Hon efterlyser forskning om fosterfamiljen som rättslig institution men även vad gäller vårdnadsöverflyttningar, på vilka grunder man gör dem och på vilka grunder man avslår en sådan begäran.

Boken är mycket läsvärd.

Advokaterna anmälda

Fick en länk till en artikel på en blogg http://alternativ-debatt.blogspot.com/ Skribenten skriver att vårt ärende är värre än Bjästa fallet.
Där var det en tjej som våldtogs på en toalett. Ingen trodde henne och hon jagades på nätet. Killen som gjorde det tilläts ge blommor till alla tjejer på skolavslutningen och på kvällen våldtog han en till.
Uppdrag granskning lyfte även det ärendet.

Texten i ”artikeln är läsvärd. Den väcker mycket tankar men det mest intressanta är texten:

”Det handlar också om huruvida de båda advokaterna som skulle företräda Marks socialnämnd respektive den biologiska mamman har uppträtt enligt god advokatsed. För att utröna detta har jag gjort en anmälan till Advokatsamfundets disciplinnämnd”.

Båda advokaterna har alltså anmälts till advokatsamfundet.

Här har sonen varit på övernattningsläger. Ingen av oss tycker om när han är borta. Det påminner för mycket. Det blir sådär tyst som det blev då barnen försvann. En tystnad som går att skära i med kniv. Men vi vill inte missunna honom det roliga så det är bara att stå ut.
När jag hämtade honom fick jag en stor puss och kram inför alla kamraterna. "Oh mamma vad jag har saknat dig" sa han. Jag blev lite fundersam och frågade om han inte haft roligt då? JO skitkul blev svaret. Livet är inte vad det varit men det är skönt att det finns stunder där man glömmer sorgen, smärtan och saknaden även om det bara är en stund.

Konstigt att titta på melodifestivalen och se Ulrik Munter och veta att det var hos hans mamma barnen placerades direkt efter omplaceringen ifrån oss. Han skrev i sin blogg då att han hade två små låtsassyskon. Undrar om de tittade igår. Såg sin låtsasbror för nästan ett år.

Föresten hade ”någon” anmält uppdrag gransknings program om oss till granskningsnämnden för hur de hanterat information runt biomamman kan berätta att de frikändes.

Blandad kompott

Hittade ett inslag http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_varmland?title=daligt_stod_for_barnen&videoid=1191788
Inslaget handlar om att det är dåligt stöd för barn. De talar om det faktum att man då det rör t.ex. misshandlade utsatta barn hör barn och föräldrar tillsammans och hot eller våld då kommer inte fram.
Ingen vågar berätta.
Hon säger att barn har alltid rätt till sina föräldrar men föräldrar har inte alltid rätt till sina barn.
Ibland behöver de t.o.m. skydd ifrån sina föräldrar.

Hittade även ett inlägg i DN under opinion. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ogenomtankt-lag-for-utsatta-barn_6838873.svd
De lyfter en lag jag missat. (det finns säkert många) men det finns en lag som gör det möjligt att betala ut skattepengar till barn som bevittnat våld.
Den kom 2006.
Skribenten lyfter också problemet att det kanske inte alltid kommer fram om barn utsatts eller bevittnat våld eftersom den som kan vittna om det också hotats eller misshandlats och därmed inte vågar berätta.
Han skriver att pengar inte hjälper mot det barn tvingas utstå.
Att det är där insatserna skall in före inte efteråt.

Samtidigt kommer det nu reaktioner på socialchefernas inlägg i debatten för några dagar sedan. Nu går socialstyrelsen ut och menar att det är socialtjänsten som tänjer på regler, tolkar fel http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/kommuner-tanjer-pa-reglerna_6837487.svd
de menar att lagstiftningen är tydlig i vad som gäller.

Kan det bli tydligare än så? Två myndigheter tolkar samma sak tvärtemot varandra. Socialstyrelsen säger: det är enkelt socialtjänsten säger: det är svårt.
Socialstyrelsen skall granska och säger att det är lätt men socialtjänsten som skall utföra jobbet och de säger att det är svårt.
Som sagt jag tror att ett av de största problemen är att det går att tolka så mycket vilket gör det mesta svårbedömt.

I dagens HN är Mark i blåsväder igen
http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1525345-korttidsplatser-forsvinner-trettio-heltider-ska-bort är
det nya sparkrav. Det blir svårare att få korttidsplatser och 32 tjänster skall bort i första svängen. Men 18 till skall bort och de skall även stänga ett äldreboende.
Jag tror inte att det är slut där.
De ligger 30 miljoner back så det lär bli mer.
Risken är att personalen inte vill/kan/orkar jobba under de premisserna och flyttar på sig och det blir ännu värre.

Utredning utan medverkan av den som skall utredas

Då har även radion hakat på. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4956934
Ett inslag om oss och de uteblivna umgängena.
Jag blev lite förvånad över nya socialchefens uttalande att vi har fått träffa barnen inte vill säga hur många gången utan hänvisar till sekretess. Vem far illa utav att han säger att det är två när jag i TV stod och berättade det dagen innan?
De skall säkerställa att det nu blir rätt. Det har jag som sagt hört förut och jag undrar hur man kan utreda barnens behov av oss om de inte får träffa oss under tiden.

Det skulle vara som att utreda någons socker behov men under tiden får du inte äta socker. Vi se hur mycket du längtar efter godis och hur du reagerar.
Eller vi skall se hur bra du är på att köra bil och frågar en körlärare vem som helst som inte får träffa dig.

En utredning (har jag fått berättat för mig) runt barns anknytning går oftast till så att man studerar barnen när de träffar de som man utreder anknytnignen till eller de som betyder något. I det här fallet oss. Man tittar på hur de reagerar när de personerna kommer när de umgås och då de går. Sedan gör man likadant med en person de känner men inte har den anknytningen till sista gör man samma sak med en person de inte känner alls. Sedan kan man jämföra.
Här skall man undersöka utan att vi får träffas, utan att man ser hur barnen reagerar då vi är tillsammans.

Sedan blev jag lite konfunderad över kommentaren då får alla t.o.m. fostermamman vänta precis som om det är jag som ligger bakom medias intresse.
Detta har pågått i två år och när en får nyss om något hakar de andra oftast på. De vet att många följt det och vill naturligtvis att deras läsare eller lyssnare skall få ta del.

Vad gör man? Gråter?

Det blev två inlägg idag.
Men vad säger man? Här är det Vänersborg.
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_vast?title=barn_omplacerades_med_vald&videoid=2152657&utm_medium=sharing&utm_source=facebook&utm_campaign=tv4play.se
man plockar fem barn med våld för att deras pappa kommer ut ur fängelse om några dagar. Kommer på morgonen innan de hunnit iväg till skolan för att de inte skall gömma sig. De har bott hos farmor och en farbror i två år.
På inspelning hörs hur de fem barnen skriker och farbror berättar hur en tonåring slängs ut i en bil i bara kalsonger och t-shirt. Ett barn lyfts ut i nacken när han vill krama farmor.
Handlar om kränkande behandling.
Man hanterar inte barn så här.
De hade inte gjort något fel utan det var i förebyggande syfte och de hade flera dagar på sig. Visst hade man kunna förbereda barnen.
Jag blir ledsen och trött. Varför är det så få som reagerar eller agerar. Är det ett Svergie som vi vill leva i som vi kan vara stolta över.
Nej vad gör man? jag gråter.
Sedan får man väl ta nya tag. Göra allt man kan på alla sätt man kan, att påverka.

Beordrat slagsida

Idag har jag beordrat slagsida.
Ni minns de gamla slagskeppen i krig som beordrade slagsida.
Skeppen lades upp sida mot sida och sedan gick alla kanoner av mot samma mål. BOOM
För tillfället känns det som om vi är många som kämpar för barns rättigheter men alla riktar vi kanonerna mot olika mål.
Därför har jag idag kontaktat alla jag har kontakt med eller som själva drabbats eller på annan sätt har insyn i hur det fungerar eller inte fungerar. Jag har beordrat slagsida. Alla tillsammans mot samma mål. Målet är att få till en granskning av socialtjänstlagen.
Får se vad det ger eller o det ger något alls.
Man måste iallafall försöka.

I morse var det i press att det blir kritik även i ärendet runt familjen som anklagades för att ha skakat sina barn i Halmstad. http://www.tv4.se/nyheter/lokalt
Trots att de får kritik så vägrar socialförvaltningen att ge dem en ursäkt. De menar att de fått den bara för att de sagt att det var tråkigt att de känt sig kränkta. Men det är inte samma sak som att erkänna att man gjort fel. Det är ju snarare tvärtom, som om de menar att Ok du känner dig kränkt men det är inte vår uppfattning. Det är ju synd att du känner det så.
Varför sitter det så långt in med en ursäkt? Varför skall det vara så svårt att säga: Ok vi gjorde fel. Vi skall försöka bättra oss lära av misstagen och göra vad vi kan för att det inte skall hända igen.
Nej man får höra allt från att de bett om ursäkt men med andra ord, att socialstyrelsen inte krävt det eller att de avvaktar till eventuella polisanmälningar visar om de gjort fel.
Förstår de inte att enda sättet att ta sig vidare är att sopa upp bakåt. Man kan inte glömma och gå vidare om såren är öppna och blödande, om de skaver varenda dag. Att varenda dag se och leva i konsekvenserna av vad som hänt och inte så sällan få hör att det ändå var eller är du som orsakar eller orsakade problemen, trots kritik.
Att de som orsakat alltihop menar att nu skall vi glömma det som hänt och gå vidare.
Nej börja med att rätta till det som var fel. Stå för vad som hänt, be om ursäkt och gör vad ni kan för att rätta till. Först då kan en helandeproccess börja, först då kan man lägga bakom sig och gå vidare.
Om det är så lite som behövs varför skall det vara så svårt?

På TV igen

Då var man på Tv igen http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_boras?title=fostermamman_far_inte_langre_traffa_barnen&videoid=2152698
Det hade visst gått någon slinga hela dagen efter att de talat med socialchefen och fått bekräftat att vi skulle dit. Min syster hade varit ute och hade plötslgt fått se mig på tv runt lunch fick jag veta.
Det började med att BT frågat förvaltningen innan jul hur det blev med oss och umgängen och sedan återkopplade nu häromdagen. Utifrån det skrev de och sedan hänger alla på igen. DEt följs som sagt.
Det skall även vara en kortare artikel i GP. Även NLT .

Mötet då? Jo det var bra. Jag vill inte orda så mycket om det.
Jag hade begärt det för att försöka få en rättelse till stånd.
Vi är trötta på att alla dömer oss utifrån alla felaktigheter som står där. Att vi framställs på ett sätt vi inte är. Att lögner är det som sätter ribban för hur vi behandlas.
Vi har fått ett halvt löfte dvs det skulle diskuteras med ansvariga får se hur det blir.
Vi hoppas fortfaraden på att det nu äntligen kommit någon som är beredd att ändra på det som varit fel annars hävdar jag att man inte kan komma vidare. Det blir som en kompis sa för många år sedan, som att sopa under mattan.
Då man gjort det tilräckligt länge kommer man att snubbla över högen varenda gång man går förbi. Det går inte att gå vidare utan att reda upp vad som gått fel bakåt. Man kan inte bara sopa under mattan i flera år och tro att man kan gå fram åt som om inget hänt.

Artikeln i Allers var bra. jag hoppas att ni köper den och sprider att den är där. Den var ändrads sedan jag läste sista omgången men lyfter det jag vill ändra lagar.

Egna tolkingar

I dagens BT http://www.bt.se/nyheter/mark/marks-kommun-bryter-mot-domen-om-fosterbarnen(3140239).gm
är det en artikel runt att vi inte får träffa barnen. Det står att vi nu kallats på ett möte.
Fel det är faktiskt jag som begärt mötet.
Strunt samma vi skall iallafall ner idag.
I artikeln står det att de inte anser att domen uttryckligen kräver att stadigvarande möten med det första familjehemmet.
– Vi utgår från det som blir bäst för barnen, säger han.

Konstigt för det första så var vi i domstol därför att de ville ansåg att vi var så viktig för barnen att de skulle flytta tillbaka och nu är vi inte viktiga nog för att träffas.

Sedan förstår jag inte, ordalydelsen i domen är att barnen i och för sig inte skulle ta skada av att stanna i det nuvarande familjehemmet förutsatt att barnen får möjlighet att umgås med det förra familjehemmet.
Kammarätten förutsätter att ett sådant umgänge kan erbjudas barnen.
När det förutsattes träffade vi barnen var tredje vecka.
Om umgängne med oss är en förutsättning för att barnen inte skall ta skada i det nya familjehemmet förstår jag inte hur man kan plocka bort oss.

Det står också att de som är viktiga för barnen, alltså vi, skall högprioriteras.
Hur kan man tolka det till att rätten inte kräver stadigvarande möten med oss?

Domen konstaterar att det är oss barnen ser som sina föräldrar och det är hos oss de har sin anknytning. Enligt en dom i Europadomstolen skall då relationen likställas med den mellan biologiska barn och deras föräldrar. Då får man inte sära på barn och deras föräldrar enligt domen oss för då bryter man mot barnkonventionen artikel 9.

De utgår ifrån vad som är bäst för barnen.
Ursäkta vad det betyder verkar de inte veta.

Allers nr 7

I morgon kommer veckans damtidningar (tror jag) och i veckans nummer av Allers är det ett reportage med oss. Det gjordes i oktober innan domen men de kunde inte ändra något. De har ju lite lång framförhållning.

Har just avslutat ett samtal och fick veta att det ärendet som var i press för ett tag sedan där de hittat en mamma och hennes 2 åring döda tydligen var så att hon haft ett hjärtfel och hade dött av det. Barnet hade dött av svält. Tanke på barnet med sin döda mamma utan möjlighet till att få mat eller byta blöja eller att bli hörd är som en kniv som vrids om i magen. Att ingen reagerade barnet måste ha skrikit. Hade hon inga vänner som sakade henne? Inga grannar som undrade? Inte klokt.

Inga riktlinjer

I aftonbladet igår http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14308262.ab en artikel runt en flicka som mobbats under flera år.
Det slutade med att i somras tog livet av sig. Ärendet är anmält och skolan får stark kritik MEN sedan händer inget mer eftersom skolan nu ändrat sina metoder då det gäller mobbing, man har alltså ”säkerställt” att det inte händer igen.
Känns det igen?
Så var dt då socialstyrelsen avslutade vårt ärende också.
Trots att de sa att det var två delar. Den ena vad som hänt bakåt och den andra vad som händer framåt men de brydde sig bara om vad som de tror händer famåt. Men även där anser jag att de misslyckats.

Det som slår mig och tyvärr inte förvånar längre är att myndigheter alltid kommer undan. Att det aldrig blir konsekvenser i de enskilda ärendena.
Att man nöjer sig med att titta på vad som händer framåt och vad man gjort lämnas därhän.
Man sänder ut budskapet att det inte är någon ide att slåss mot myndigheter det är som att slåss mot väderkvarnar.

I dagens DN är det en artikel under opinion http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vi-riskerar-att-missa-barn-som-verkligen-far-illa_6821171.svd Återigen lyfts samma ämne av fyra socialchefer, en socialdirektör och ordförande för Sveriges socialchefer.
De poängterar att det

I dag riskerar att man både utreder familjer som inte är i behov av det och – än värre – att missa de barn som verkligen far illa. Det finns inga riktlinjer för hur en varken tydlig lagstiftning eller riktlinjer om hur en förhandsbedömning ska gå till. Begreppet existerar inte i svensk lagstiftning men är i dag en väletablerad och självständig aktivitet i svensk barnavård

.
Det är ju likadant med begreppet uppväxtplacering.
de skriver att

Socialstyrelsens handböcker, som är praktikerns rättesnören, ger ospecifika och ibland motstridiga uppgifter.”

De ger exempel:

I Barn och unga i socialtjänsten (2006, s. 31) står det att ”Socialtjänsten kan också kontakta den eller de personer som anmälan rör, informera om innehållet i anmälan och ge honom eller henne möjlighet att bemöta uppgifterna”, medan det i den senast utkomna handboken Barn och unga som begår brott (2009, s. 32) står att ”Nämndens ställningstagande till om en utredning ska inledas eller inte baseras på en bedömning av den unges situation och om han eller hon kan vara i behov av stöd. Den kunskap som finns om risk- och skyddsfaktorer för att utveckla ett normbrytande beteende kan vara vägledande för nämndens ställningstagande till om en utredning ska inledas eller inte. Med så vaga direktiv är det inte förvånande att praktiken utvecklas i olika riktningar.

Funderar och jämför skyldigheten att inforera om att en utredning pågår, då någon gör en polisanmälan.
Säg att en mamma gått under jorden med sina barn för att maken misshandlat henne och barnen. Han anmäler henne för något. Det räcker med att han kan personnumret. Om anmälan inte leder till att en förundersökning startas får den anmälde inte ens reda på att hon anmälts. Beslutet att inte inleda förundersökning skickas till den som gjort anmälan med namn och adress på den han anmält. Skyddet är spräkt och den som anmälts vet inte ens om det.

Likadant då det gäller skyddsplacerade barn. Det räcker med en anmälan om t.ex. misshandel eller sexuella övergrepp i en fosterfamilj och då räcker det med personnummer på barnen. Familjen får om det inte görs en förundersökning inte ens veta att skyddet är spräckt.

Artikeln fortsätter:

Under årens lopp har detta gjort att socialförvaltningar i Sverige utvecklat sina egna rutiner för förhandsbedömningar. I dag finns det nästan lika många rutiner och metoder som det finns socialförvaltningar. En del förvaltningar träffar familjerna flera gånger innan man fattar beslut om huruvida utredning ska inledas, andra nöjer sig med ett telefonsamtal till familjen. En del använder bedömningsinstrument, i andra förvaltningar har den enskilde socialsekreteraren inga rutiner att följa.
Hur en anmälan hanteras beror med andra ord på var barnet och familjen bor. Statistiken talar sitt tydliga språk, enligt en studie mellan 0 och 83 procent.

Lägg till att det inte finns riktlinjer för hur en utredning skall se ut eller vad som skall ingå och det i utredning efter utredning kommer fram att de är av för dålig kvalitet och inte är rättsäkra.
Det finns heller inga möjligheter att överklaga ett sådant beslut. Kanske en domstol bättre skulle lyssna och inse att socialtjänsten gått helt fel. Om man fick möjlighet att överklaga att de startar en utredning eller vägrar att lägga ner den. Men framför allt måste det till enhetliga regler. Något jag och många med mig lyft i flera år.

Revision m.m.

I gårdagens BT var det ett debattinlägg http://www.bt.se/debatt/socialtjanstlagen-maste-andras(3136637).gm Skribenten ”kräver” at socialtjänstlagen måste ses över. Hon skriver om att så många reagerat utifrån vårt ärende men ändå händer inget. Hon nämner ett helt gäng som figurerat i media efter programmet. Hon riktar sig främst mot ansvarig minister Maria Larsson.
Hon nämner andra debattartiklar som menat att regeringen är senfärdig då det gäller frågor rörandeutsatta barn. Att de inte agerar trots att det är många som lyfter och belyser och att informationen som kommer är allarmerande.

Hon avslutar med orden:

Nu måste politikerna lyssna och agera. Utsatta barn kan inte vänta.

Jag kan bara hålla med.

Fick igår iväg det dokument till riksrevisionen runt alla fel och brister som jag ser det runt socialtjänstlagen. Om de väljer att ganska så kan det ta ett år men det de kritiserar tvingas regeringen göra något åt om jag inte helt missuppfattat.

I mars är det revision i Mark undrar vad de som granskar där kommer fram till. Sist ville de ju inte att man skulle bevilja ansvarsfrihet men man gick ifrån högre ledning i partierna ut och ”beordrade” sina partimedlemmar att rösta för ansvarsfrihet i alla fall.
De har hamnat 40 miljoner back under denhär mandatperioden. Risken är väl om de skulle ta i att de sparkar men sedan återinsätter samma personer. Som jag sagt innan det kan inte bli förändring med samma personer kvar. De enda som borde gå fria är de som reserverat sig eller agerat på annat sätt (även om de kanske inte hörsammats) och de som är ersättare som inte får reservera sig.

Ingen lyssnar på barnen

Någon har i julklapp gett mig en prenumeration med Allas. I sista numret fick jag se, på sista sidan vad som kommer i nästa nummer: Eva och Anders Vi fick inte ens ta farväl av våra fosterbarn.
Artikeln skrevs i oktober så den hade jag nästan glömt. Var för någon månad på dem om att allt kanske inte stämde länge. Den skrevs ju innan domen kom men den gick inte ändra på sa de.
I en debatt artikel i GP går http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.844787-samhallet-sviker-de-mest-utsatta-barnen Skriver bris att

”många av de utsatta barnen som kontaktar Bris har försökt att få hjälp hos de myndigheter och instanser som ska skydda och vårda dem. Det är framförallt socialtjänsten som barnen har varit i kontakt med och de berättar bland annat om en socialtjänst som ifrågasätter barnets berättelse, vilket innebär att någon utredning aldrig öppnas upp. De berättar också om polisutredningar som tar så lång tid att de fysiska bevisen på misshandel eller övergrepp försvunnit, vilket gör att åtal inte väcks i brist på bevis.
De kan heller inte få hjälp från barn- och ungdomspsykiatrin eftersom den inte kan ta emot dem förrän de har utvecklat allvarliga psykiska symtom som djup depression med risk för suicid. Följaktligen blir många av de här barnen helt utan hjälp.
Myndigheternas behandling av barnen leder till en dubbel utsatthet, dels i hemmet och dels från samhällets sida.
Antalet barn- och ungdomskontakter som rör ”Myndighetskontakter” har från år 2003 till år 2010 tiodubblats, från 169 kontakter år 2003 till 1 492 kontakter år 2010.
Sverige har länge legat i framkant vad gäller att erkänna barns rättigheter. Vi var först i världen med att i anta en anti-aga lag år 1979 och vi bland de första att ratificera FN:s konvention om barnets rättigheter.
Men vi har inte lyckats med att också tillgodose de utsatta barnens behov av vård och stöd, trots att de här barnens förutsättningar för en positiv framtidsutveckling vad gäller mental- och fysisk hälsa, men också möjligheter att kunna tillgodogöra sig utbildning, drastiskt minskar om de inte får vård och stöd.
Utifrån barnens berättelser ser vi att barnen i första hand har behov att bli lyssnade på, bli trodda och respekterade som individer och här måste socialtjänsten och andra instanser som möter utsatta barn öka sin kompetens i att möta och tillgodose barnens behov”.

De skriver att barnens största önskan är att bli lyssnade på.
De två små som bodde hos oss säger att de vill hem (till oss)och har ingen större önskan än att få träffa oss oftare.
Men ingen lyssnar.
De som tjänar på att de är kvar där de är säger motsatsen. För ett par dagar sedan fick jag ett mail ifrån förvaltningen igen. Vi får ju inte träffa barnen och alla umgängen är lagda på is trots domen. De skall ju nu utreda om barnen har behov av oss. Inte klokt.
Domen konstaterar att det är oss barnen ser som sina föräldrar det är självklart för de allra flesta att barn i den ålder har behov av sina föräldrar. Och det är ju enligt domen vi. Men de skall istället utreda om de kan plocka bort oss. När skall någon lyssna på barnen?

Anmälningar m..m

Ja vad händer för tillfället?
Jo jag skickade en anmälan till socialstyrelsen som jag fick avslag på. De hänvisade till JO.
Jag skickade den till JO fick avslag.
Begärde då företräde, då blev jag uppringd.
Juristen som ringde talade om för mig att jag kunde skicka den igen men att jag skulle skriva på ett "särskilt" sätt. Typ rubriker sedan vad som hänt när det hänt och vem som gjort fel. Fel efter fel så skulle de titta på det igen.
Jag trodde att det var deras jobb att utreda vilka fel som begåtts och av vem. Jag är ingen jurist. Om jag lägger ner hela det jobbet kan jag lika gärna skicka in det till åklagaare direkt.
Inte heller visste jag att det fanns krav på hur man skrev för att de skall välja att granska. Då borde det stå på hemsidan men det göra det inte. Det borde finnas en "mall" men det gör det inte heller.
Det gör det väl smidigare att avslå.
Det blir inte så mycket att göra då…

Sedan skickade jag en till JK, den fick jag avslag på då skickade jag den vidare till JO. Där har jag inte fått besked än men jag har ju inte skrivit enligt ”mallen” så vi får väl se.

Sedan blev jag uppringd av socialstyrelsen igen härom kvällen och då vi diskuterat en stund ville han att jag skulle skicka in anmälan igen. Så nu är det gjort.

Jag har äntligen färdigt min framställan till riksrevisionsverket som jag skulle skicka enligt telefonsamtal med en ansvarig handläggare där sedan håller jag på att sammanställa alla fel som begåtts sedan mars förra året till polisen eftersom åklagaren nu äntligen sitter med hela högen och går igenom för att avgöra vilka som skall kallas på förhör.
Det är märkligt men inte förvånande att det är samma namn som dyker upp hela tiden.
Får väl skicka sammanställningen till JO också då jag är klar.

Gjorde även en överklagan runt domen till högsta förvaltningsdomstolen. Jag är ju inte part och tiden hade gått ut. Hade de tagit det hade det varit ett under men jag gjorde det främst av en annan orsak.
Jag fick avslaget igår.
Nu kan jag äntligen göra en anmälan till europadomstolen.
Den möjligheten togs ju annars ifrån oss genom att nämnden valde att inte överklaga.

Dömd av misstag på grund av stress

I dagens aftonblad står att läsa om en kvinna som blev dömd av misstag http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article14297466.ab
Domarens enda ursäkt var att han var väl lite stressad.
Sex år har de tagit av hennes liv helt utan anledning.
Det skall ju bara inte få hända.
Tänka att för det första bli anklagad för något man inte gjort och sedan inspärrad i sex långa år för att någon varit stressad.

Sitter med papper till polisen, riksrevisionsverket och Eu. Sedan fick jag ett intressant väntat samtal igår. Får se vad det ger.