De osynliga barnen

Då är en storhelg över och nästa på gång.
Hittar lite bland vad gäller artiklar runt utsatta barn.
Tex barn i vårdnandstvister, de s.k. osynliga barn för dem är det ofta ingen som lyssnar på http://bloggar.aftonbladet.se/enannanjul/2012/12/de-osynliga-barnen/
de säger själva att det inte är själva separationen som är värst utan bråken mellan föräldrarna.
Främst om dem.
De har svårt med var de skall lägga lojaliteten. De som inte ens skulle behöva välja.

I tvisten är det lätt att den ena eller andra anklagas för saker bara för att någon vill "vinna"
Som pappan som anklagas utan grund. http://www.aftonbladet.se/wendela/article15952391.ab
Pappan säger:

– Följden av det här är för mig på ett sätt värre än när ett barn dör. När ett barn dör sörjer du men försöker så småningom gå vidare för du kan inte förändra det. I den här situationen vet jag att hon finns, jag kan inte sörja, släppa henne och gå vidare. Smärtan över förlusten minskar aldrig. Lina försvann men mitt helvete bara fortsatte i och med anklagelserna.
 

Jag känner igen det. Det är så vi känner också. Man kan inte sörja och gå vidare. De finns ju där även om vi inte får träffa och inte får tala med trots löfte. 18 veckor sedan vi sist sågs och ett telefonsamtal på hela den tiden.  Alltså nästan 1/2 år igen och vi bara försvinner. Det är fjärde gången.