Stockholm igen

Är trött.
Det händer för lite, för sakta.
I morgon åker jag till Stockholm igen. Denna gången skall jag träffa den som ser över LVU lagen  och de delar i SoL som har med LVU att göra.
Utredningen skal vara klar 2014.

Talade med en politiker som varit på ett möte i veckan. De hade talat om socialtjänstfrågor. Missförhållanden rörande barn. Barn som utsätts ännu mera genom att handläggare fattar dåliga beslut för redan utsatta barn. Där hade en åhörare sagt att det händer varje dag, det är mycket värre än vad någon vill tro. Det är ju precis vad jag säger också.

Talde även med det ombud som företrder de två flickorna i Töreboda. Hade ett bra samtal och kunde ge lite råd som hon skulle framföra. Fick även lite åsikter som jag skall ta med mig i morgon.

I Sundsvall säger tjänstemännen att socialförvaltningen håller på att haverera. http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.5316044--socialtjansten-pa-vag-att-haverera-
vet inte om det är politikernas fel. Har 7 ärenden där som vad det ser ut är felhanterade. Men ingen vågar anmäla då de är rädda för represalier.
Ibland blir jag även trött på fegheten hos familjehem. Man lägger ner, tiger, trots att barnen far illa, bara för att man är rädd för anmälningar, att inte få fler uppdrag, att smutskastas. Men jag undrar hur man kan leva med sig själv om man inte gör vad man kan. Vad skall man svara om barnen en dag kommer och ställer en mot väggen och frågar: vad gjorde du? Älskade du mig inte tillräckligt?