Kvinna och intresserad

Då avslutas året och ännu ett år har gått utan att vi har lyckats få hem dem. Jag börjar få gensvar och reaktioner på brevet funderar på att lägga ut det här men jag avvaktar ett tag till tror jag.
Sedan är det ett inslag runt ett företag som skall dra in pengar till kommunen http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4881862 Det är likadant i varenda kommun och fler och fler är kritiska men inte kommunalrådet. Sedan kommer hon med ett mycket märkligt påstående. Får tilllägga att själv är jag väldigt intresserad av vad som händer och har på radion jämt, så antingen är jag okvinlig eller så har hon fel. Ja ni får lyssna själva.

Brev till ordförande m.fl.

Har svårt att hitta någon inseration att blogga. Har skickat iväg lite överklaganden och ett brev till den gode ordföranden i socialnämnden. Det lär nog skapa lite turbulens. Men jag anser inte att man som ordföradne kan eller har rätt att lägga på luren i örat på personer som ringer och är bedrövade. Det var det som hände under julhelgen.

I dagens sjuhärad visar det sig att de kommunanställda fick en liten present och den råkar vara köpt hos två politiker. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4883581
Det är kommunchefen som gett Okey de hade de begärt ut offerter ifrån flera ställen. Slutsumman gick under vad de har lov att bevilja utan offentligt upphandlingsavtal. Sedan är hon inte från kommunen och bor där inte heller så frågan är om hon ens visste? Tycker hon verkar göra ett bra jobb och tycker att det är synd att hon hängs ut.

Inte jurister i domstolen

Fick en länk till ett tv inslag. http://svt.se/1.2658836/domare_underkanner_politiska_namndeman
Domare underkänner politiskt tillsatta nämndemän. De talar om att
Sex av tio domare vill ha bort de politiskt tillsatta eftersom de ofta röstar efter magkänsla istället för utifrån lagen. Fyra av tio menar att det påverkar utgången negativt.
Det man kritiserar är: att de är politiskt tillsatta, nämndemännen är juridiskt okunniga, är för gamla, kostar för mycket eller låter sin politiska uppfattning påverka dömandet, de dömer med magkänslan.
Vissa säger t.o.m. att de inte kommer att följa det högsta domstolen sagt.

Man kan ju undra varför vi har utbildade jurister om de inte skall sitta i domstol utan andra kan ta över det jobbet utan kunskap om lagen.

”I tingsrätten är det en utbildad domare resten är nämndemän och det är majoriteten som avgör. 28 procent av de domare som svarat tycker att nämndemännen överhuvudtaget inte bör finnas kvar, 30 procent tycker att nämndemännen bör finnas kvar men inte vara politiskt tillsatta och 16 procent tycker att systemet bör kompletteras med nämndemän som inte är politiskt tillsatta.
Endast 19 procent tycker att de politiska nämndemännen ska finnas kvar som i dag”.

Det är även så i förvaltningsdomstolen. Två av de nämndemän som var med i rättegången var politiskt tillsatta vad jag förstod.

Ett varnande exempel

Fick en länk till högskolan Örebro.
Där har Bo Edvardsson lagt ut utredningen som han gjorde runt de tre barn som hämtades på en skola i Mark.
http://oru.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:460313 Han har lagt den som ett varnande exempel.
På sidan 17 har han pekat ut Gryning vårds som även är inblandade i ”vårt” ärende Han skriver bl.a.:

Det finns även tre psykologutlåtanden från utredningshem Y utförda av psykolog vid ”Gryning vård ab”. Dessa baseras på 4 träffar med varje barn. Vad gäller frågeställning anges endast den vaga termen ”psykologbedömning”, dvs. inga kunskapsbehov specificeras. Även här har vetenskapligt icke underbyggd sandlådemetodik använts. Inget nämns heller om någon vetenskaplig underbyggnad för ”Jag tycker jag är” - metoden.

Det är så gruvligt många fel men ni får ladda ner den och läsa själva.
De har även gjort ett flertal utredningar runt "våra" där de talar om vad barnen anser men inte stämmer överhuvudet taget med den bild vi får av barnen när vi träffas.

Det kanske ordnar sig

Vi tittade ju som sagt på ”Så mycket bättre” och det var en låt till som jag bara älskade. Det är E-type som tolkade Timbuktu´s låt.
”Det kanske löser sig” http://www.youtube.com/watch?v=dVQNpbAEqXc
Texten handlar om att bli med barn oplanerat men han gjorde om den lite så det är inte lika tydligt som i originalet.
Texten är bitvis helt underbar.

”Det är lät att va´ efterklok.” Visst men det känns ändå som jag inte kunnat göra något annat än det jag gjort.
Sedan för mig ilskan som gjorde att man började agera istället för att gräva ner sig.
”Jag kastar bollen och ser var den landar jag låter den studsa och ser vart den hamnar”. Precis så är det jag planerar inte vad jag gör eftersom jag egentligen inte kan göra något alls.

”Jag vet var jag är men inte vart jag hamnar. Jag både trevar och famlar och andas.” ”
Saknaden som gör ont rent fysiskt så man tappar andan ibland.
"Och jag vet som vanligt inte hur vi ska lösa dem eller komma över dem
här sakerna som står mellan oss och total lycka”.
Ja vår lycka har de förstört på alla sätt.

Och så refrängen, jag bara älskar texten. Som tur är har sonen samma smak som jag så nu dånar den i huset::
”Det kanske ordnar sig, det gör det alltid, det kanske löser sig så brukar allt bli, det kommer fixa sig till slut, de é inget tvivel om…fast nu känns skiten sur och flera mil ifrån det ordnar sig”.
Det är precis så det känns. Det är ju vad jag hoppats på i två år även om det just nu känns det som flera mil ifrån att det skall ordna sig men att det kommer ordnar sig är ju vad vi fortfaraden hoppas på.

Jag hämtar kraft ur texten och låter den sjunka in samtidigt som saknaden efter de små värker i bröstet och det gör ont i magen så man tappar andan:
"Det kanske ordnar sig, det gör det alltid, det kanske löser sig så brukar allt bli, det kommer fixa sig till slut, de é inget tvivel om…"

I bråk igen

Då har släkten varit inblandad i bråk igen, mord denhär gången. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14041621.ab eller
http://www.skovdenyheter.se/nyhet/1069/man-dodad-efter-lagenhetsbrak-i-skara
Det diskuteras friskt på flashback https://www.flashback.org/t1734320
Visst ingen kan hjälpa vad släkten gör men den ena mannen är fadder åt pojken som bodde hos oss och är dessutom döpt efter honom. Så det är inte släkt på långt håll som man inte umgås med utan personer som man vill ha i barnens liv...

Han skall även har varit gärningsman i ett gisslan drama i somras http://www.lidkopingsnytt.nu/2010/05/07/stor-dramatik-i-travad-i-nattpolisen-tog-forstarkning-fran-goteborg/

Flickan och kråkan

Vi har tittat på "Så mycket bättre" som så många andra. För ett tag sedan var det Mikale wies kväll och Timbuktu spelade hans kända flickan och kråkan. http://www.tv4play.se/noje/sa_mycket_battre?title=timbuktu_-_flickan_och_krakan&videoid=2112678
Minns när jag hörde den första gången redan då älskade jag den.
Nu blev den ännu starkare för visst är jag flickan som springer med hoppet i famn, hoppet om att få hem barnen. Hoppet om att någon någonstans skal kunna sätta ner foten och påverka eller förändra. Hoppas att jag skall kunna rädda dem med min kärlek. Jag hoppas och ber att det inte skall vara för sent och hoppas att det skall göra någon skillnad.

Flickan & kråkan
Jag satt häromdagen och läste min tidning
en dag som så många förut.
O jag tänkte på alla dom drömmar man drömt som
en efter en har tatt slut

Då såg jag en bild av en flicka
med en skadskjuten kråka i famn
hon springer iväg genom skogen
så fort som hon någonsin kan

Och hon springer med fladdrande lockar
hon springer på taniga ben
o hon bönar och ber och hon hoppas och tror
att det inte ska vara för sent

Flickan är liten och hennes hår är så ljust
o hennes kind är så flämtande röd
kråkan är klumpig och kraxande svart
om en stund är den alldeles död

Men flickan, hon springer för livet
hos en skadskjuten fågel i famn
hon springer mot trygghet och värme
för det som är riktigt och sant

O hon springer med tindrande ögon
hon springer på taniga ben
för hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
att finns det liv är det aldrig för sent

O jag började darra i vånda och nöd
jag skakade av rädsla och skräck
för jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig som jag sett

För mitt hopp är en skadskjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar

O jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
O jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan är alldeles för sent

Det enda jag vet är att det aldrig blir för sent.

Annons

Dagen före julafton och tredje året utan barnen.
Grönt på gräsmattorna och vi skall vara hos farfar vars fästmö är allergisk mot granar så det blir inte ens gran där i år.
Han vill inte ha julmat så det blir kalkon. Dagen efter skall vi fira med min familj och de har ju ätit julmat hela julafton så de vill heller inte ha julmat. Det innebär för våran del att det knappt bli någon julmat alls. Det blir inte riktigt samma julkänsla.

Vi har julat så mycket det går här hemma i stället. Jag gör det jag brukar för sonens skulle men den riktiga glädjen vill inte infinna sig.
Sedan skall vi till ett par kompisar som faktiskt bjuder på julmat. Så lite blir det.

I dagens HN http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1474543-tillfallig-chef-utsedd-for-socialen står det att man nu har utsett en tillfällig efterträdare för Magnus som slutade igår.

En av BT´s bloggare Martinger, http://www.bt.se/blogg/martinger/ har uppmärksammat annonsen om en efterträdare till Magnus och skriver d 22 dec.

”Under rubriken Lediga Jobb finns nämligen en tjänst som Socialchef i Marks kommun och beskrivningen av kommunen sker nästan i förföriska ordalag....

Nu har jag inte läst riktigt de hårddata som krävs för att få tjänsten. Men med alla mina år som domare där jag mött människor som många gånger också kommit i kontakt med sociala myndigheter så tycker jag nog att jag själv känns hyfsat meriterad. Och därtill kan jag ju lägga fem år som vice ordförande i Socialnämnden i Borås, en kommun inom, som det också nämns i annonsen, bekvämt pendlingsavstånd.
Jag får nog helt enkelt plita ihop en ansökan under de kommande mellandagarna”.

Det kanske finns fler hugade spekulanter till jobbet?

På radio sjuhärad talar de om en undersökning gjord av DN http://www.dn.se/nyheter/sverige/larm-om-vanvard-utreds-sallan-ute-i-verkligheten att anmälningar till socialstyrelsen ang. vanvård sällan leder till något.
Det skulle kunnat gälla socialtjänsten och det gör det också men då det gäller äldre vård. I 94 av 100 fall bryr man sig inte om att kolla bristerna på plats. Man har granskat anmälningar under två år.
Det kanske ändå är en förändring på gång. Man börjar upptäcka att anmälningar sällan leder till något och kräver att det händer något utifrån alla anmälningar.

Förtäckta och oförtäckta hot.

Igår var det skolavslutning sedan gick musten gick ur mig.
Att se alla klasskompisar därframme, sjungande och finklädda gjorde mig så ledsen. Jag blir arg.
Vi har inte gjort fel och man skall inte kunna ta barn utan anledning och ändå är det precis vad man gjort och ingen verkar vare sig vilja eller kunna rätta till.
I vilket fall är det inge som gör det.
Nämnden som kunde försökt åtminstone att överklaga valde ju att låta bli. OK sex ville överklaga men ordförande med sin utslagsröst valde ju att rösta emot. Alla fagra ord och löften ifrån honom visade sig ju inte vara värda något alls. Jag verkligen avskyr mänskor som inte står för vad de säger eller lovar. Människor som säger en sak men gör en annan, mänskor som ljuger.

På kvällen tog jag mig i kragen och vi fick in granen. I år blev den röd med silver stjärnor. Vi fick i alla saker och i en låda hittade jag en liten garnboll som tösen gjort. Den hade jag glömt men nu blev den så viktig.

Idag fyller pojken år och vi har blivit tillsagda att inte ringa. Bio mamman skall däremot träffa dem.

Det är inte önskvärt att vi ens ringer och säger grattis till det barn som bott nästan hela sitt liv hos oss och som ser oss som sina föräldrar.
Hur kan någon bestämma något sådant? hur kan man ens skomma på tanken att bestämma över människor på det viset?
Du får inte ringa den eller ha kontakt med den.
Du får inte träffa den eller den.
Har hört ett antal familjehem som fått veta att gör du det säger vi upp uppdraget, då tar vi barnen eller barnet. Det kan gälla både bio föräldrar, tidigare placerade barn eller tidigare familjehem. Jag får mer och mer svårt att förstå varför vi ställer upp på det, varför vi gör som de säger.
Tidigare familjehem blir tillsagda att "hålla sig i skinnet," göra som man blir tillsagd annars blir det minsann inga umgängen.
Annars hotas man med att plockas bort ur banrens liv.
Det fungerar ju bara så länge hoten fungerar. Oss har de inte så mycket att hota med. Träffar dem gör vi ju inte ändå som det är nu….

Flera som anmäler

Det är många som engagerar sig.
http://alternativ-debatt.blogspot.com/2011/12/lagbrott-inom-socialtjansten.html
Det är en som skickat ett antal anmälningar och skrivelser till bl.a. socialstyrelsen. Socialutskottet och andra ställen.
Hon skriver:

”Fostermamman har bloggat och den biologiska mamman har känt sig kränkt. Men diskvalificerar det fosterhemmet som vårdnadshavare? Borde fostermamman avstått från att blogga och skriva artiklar? I så fall hade detta ärende aldrig fått den uppmärksamhet som det fått. Det var riktigt gjort eftersom så här får inte barnavårdsärenden hanteras”.

Hon skriver också:

”Under ”Skälen till Kammarrättens avgörande” står bl.a.: ”LVU är en skyddslagstiftning för barn och unga. Vad som är bäst för barnet ska vara avgörande vid alla beslut enligt lagen. Föreligger det en konflikt mellan barnets och de biologiska föräldrarnas intressen, får föräldrarnas intressen träda tillbaka.” Men så var det inte i det här fallet”.

Hon har också gjort en orosanmälan till socialstyrelsen som hon lagt ut http://alternativ-debatt.blogspot.com/2011/12/orosanmalan-till-socalstyrelsen.html
Hon har även skickat den till samtliga medlemmar i socialutskottet samt Maria Larsson och några till.
Hon skriver om Bristande rättsäkerhet
http://alternativ-debatt.blogspot.com/2011/12/bristande-rattssakerhet-vid.html
och har sammanfattat allt som hänt i mitt partiska tycke en mycket bra
Hon skriver:

”Alla fel som tänkas kan förefaller ha begåtts i detta ärende. Till Förvaltningsrätten kom ingen från Mark. Underlaget ansågs vara bristfälligt. Bl.a. användes som grund i rätt ett underlag som experter förkastat. Den biologiska mamman hade kallat fyra vittnen till Förvaltningsrätten. Vid överklagan till Kammarrätten var turerna skakiga i Mark ända fram till kvällen före ärendet skulle upp i rätten. Det har bl.a. hävdats att viktiga vittnen inte kallats. Viktiga dokument hade, enligt uppgift, inte lämnats in trots löften. Försvaret var klent. Kommunen förlorade i Kammarrätten”.

Hon fortsätter:

– Det blev avslag och nämndens beslut är upphävt. Vi har ju en gång beslutat att barnen skulle få komma tillbaka till första fosterhemmet och därför borde man prövat det i nästa instans, sa en ledamot. Men en oenig socialnämnd med ordförande i spetsen trodde inte på ett prejudikat (vägledande) beslut. Den chansen borde Marks socialnämnd ha tagit.

Hon fortsätter:

”Det går att förstå fostermammans handlade. Hur skulle vi själva – om vi dessutom inte haft någon talan – agerat? Men hon har mest utmålats som aggressiv och bloggande. Socialtjänstens skuld till upphovet av bloggandet – det felaktiga omhändertagandet – får en underordnad roll. I de båda domstolarna obefintligt. Dessutom har det antytts att felaktigheter inte rättats i de handlingar som finns hos socialtjänsten och även bifogats de båda domstolarna. Detta bör i så fall undersökas”.

Hon skriver också om att lagar behöver ändras och jag kan bara hålla med som så många andra.

Lönsamma barn?

Fick en länk per mail att Edholm också bloggar om bonussystemet som införs på prov i Sollentuna. http://evalenaedholm.se/blogg/2011/12/ar-barnet-som-placeras-i-familjehemmet-ratt-person-for-att-bonusen-ska-betalas-ut/
Hon ställer ett par tankvärda frågor väl värda att läsa.
Hon lyfter problemen som redan finns runt att man inte får ifrågasätta eller byta jobb, att man kan ha fått anknytning till barnen och ändå inte vågar väcka vissa saker för att inte anses jobbig.
Att få svar som du kanske inte borde jobba med detta . Hon avslutar med frågan:

”Ska familjehemmen bedöma framtida placeringar utifrån ”är du lönsam lilla vän?”

Gör rätt= lugn och ro

Har egentligen inget att skriva om och ingen energi att göra det med heller.

Fick av polisen frågan om vårt ärende var ett s.k. Klagomålsärende.
Det visste jag inte vad det var men man kan tydligen begära att det skall klagomåls hanteras och då måste de gå igenom hela ärendet och se vad som är fel och rätta till dem.
Så jag mailade ner min begäran. Det tog nästan tre veckor innan jag fick svar i veckan att jag nekades med hänvisning till att vi inte är part? ?? Sedan stod det att ärende är avslutat???

Är vi inte part i vårt eget ärende? Och vaddå avslutat? Och när jag begärde ut vår akt i våras var den inte avslutad trots att det var två år sedan vi sades upp. Barnen är fortfaraden placerade och så länge de betalar ut för förlorad arbetsinkomst vid umgängena måste de ha ett pågående ärende på oss. De får inte /kan inte betala ut något till oss utan att ha ett ärende.
Jag förstår inte att det skall vara så svårt att göra det de skall, att följa lagen.

Är så förvånad att de fortsätter, det har kostat dem miljoner och de har det jättejobbigt nere på förvaltningen, flera är polisanmälda, de verkar även ha svårt att få folk till tjänsterna de söker och har svårt att behålla personal och ändå motarbetar de vartenda förslag då det gäller barnen och oss, de ”strular” med varenda kontakt vi har.
Förstår de inte att om de vill ha lite lugn och ro borde de vinlägga sig vid att göra det de skall på rätt sätt och se till att vi fick umgängen här hemma så pass ofta så att vi var nöjda så kanske det blev tyst och de fick lite lugn och ro. Nej då.
Vi har bett om telefonkontakt med barnen vid deras födelsedagar men har inte fått det hitintills trots att de vet att vi har både adress och telefonnummer. Vi har låtit bli att ringa för att visa vår goda vilja men det blir bara löjligt då de nekar oss kontakt med hänvisning till sekretess. Vi är både utredda och godkända som familjehem och det borde inte vara några problem för familjen att ha en kontakt med oss. Det har ju konstaterats att barnen har hela sin anknytning hos oss ändå plockas vi gång på gång bort ifrån dem och de vänder allt som händer mot oss om det går.

Man kan undra vem det är som är så negativ till oss och som har sådan makt över ärendet på förvaltningen. Vem som kan påverka så mycket.

Satt på väg hem i bilen häromkvällen och tänkte att det är ju precis så man säkert gjort på många håll, tröttar ut folk så de inte orkar protestera längre, uppgiven trött och ledsen och jag kände mig så arg. Mig triggar det nästan mer. Förstår de inte att jag kommer fortsätta protestera så länge de gör fel, fortsätta anmäla de som inte kan göra sitt jobb som de skall. Det tråkiga är att det inte borde vara min uppgift utan cheferna därnere men ännu har jag inte träffat någon som inte gått ”på” den bild som målats upp av oss trots att den konstaterats vara fel, ingen som verkar våga sätta ner foten och ändra på alla felaktigheter. Fortfaraden stöter jag på personal med den bild av oss som de första handläggarna hade, de som hade så fel. Det är inte jag som kostat dem miljoner utan det är de och dem behåller man. Det är inte jag som orsakat haveriet utan det är bara tack vare bl.a. mig som det upptäcktes. Personalen levde ju under en mobbingsituation som antagligen ingen ville fortsätta arbeta under och sedan får jag skulden men det är ju barnen som får ta konsekvenserna.

Lagen måste stärkas...

Hittade en ny debatt artikel. http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.798145-stark-barnperspektivet-i-lvu
Hon skriver:

En mycket viktig aspekt när det gäller de omhändertagna barnen är att vi på något sätt behöver skilja på reglerna som gäller för barn som redan har en stark anknytning till sina biologiska föräldrar och för de som i späd ålder placeras i familjehem. Dessa barn får sin anknytning hos andra personer än de biologiska föräldrarna och är alltså de som barnen ser som sina föräldrar. Detta var fallet med barnen i Marks kommun. Begreppet psykologisk förälder borde få större utrymme när man tar ställning till de här frågorna för att säkra barnens rätt till en trygg uppväxt.

Barnperspektivet måste tydligare in i lagstiftningen och sätta barnets anknytning framför att i första hand arbeta för återförening med de biologiska föräldrarna i de fall barnen har varit familjehemsplacerade lång tid sedan späd ålder.

Det finns brister i lagstiftningen för de barn som aldrig haft någon egentlig anknytning till sina föräldrar, eller glömt det mesta, alltså de små barnen. Lagstiftningen har en inneboende konflikt när man ska verka för återförening även om det i många fall tidigt står klart att det inte kommer att kunna ske och barnet behöver få veta var det ska växa upp någonstans

Vårdnadsöverflyttning är en möjlighet som ska övervägas när ett barn bott minst tre år i ett familjehem för att säkerställa barnets rätt till kontinuitet och trygghet men i praktiken sker det inte i någon större utsträckning.

Möjligheten att flytta över vårdnaden till familjehemmen har lett till olika problem som gör att många familjehem tvingas tacka nej. Problemen rör ersättning till familjehemmen och det finns en rädsla hos familjehemmen att hamna i tvist med föräldrar när de måste ansvara för umgänge och underhållsfrågor och förlorar sitt stöd kring detta från socialtjänsten i placeringskommunen. Lagstiftningen borde justeras så att kontinuitet, stabilitet och känslomässig anknytning får råda, utifrån barnets perspektiv.
Lena Wiström

Så bra och så rätt. Håller helt med.
Gå gärna in och kommentera

Belöningssystem

Tittade in på en av de bloggare jag följer från och till. http://anneskaner.wordpress.com/2011/12/14/barns-och-familjehemmens-framgangar-skall-belonas-sollentuna-satsar-pa-vagat-forsok/
Rosenrasande, som hon kallar sig, skriver om en kommun, Sollentuna, som på eget bevåg prövar att premiera familjehem som lyckas.
Det står:

”Familjehemmen ersätts utifrån hur stor arbetsinsats och tidsåtgång som bedöms behövas. Ersättningen kan ändras under placeringen. Socialnämnden i Sollentuna kommun har beslutat att införa ett belöningssystem som tar hänsyn till hur väl familjehemmen och barnen lyckas tillsammans. Belöningssystemet ska vara kopplat till mätbara mål inom områdena; hälsa, utbildning, identitet samt familj och sociala relationer. Om familjehemmet och barnet tillsammans uppfyller målen kan en extra ersättning på max 10 000 kronor betalas ut. Kontanta medel betalas inte ut utan ersättning ges för aktiviteter som barnet och familjen gör tillsammans. Om samtliga placerade barn uppnår målen tillsammans med familjehemmen innebär det en kostnad för Sollentuna kommun om 400 000 kronor. För att extra medel ska betalas ut ska placeringen har pågått minst ett år i familjehemmet och samtliga mål ska ha uppnåtts”.

Intressant. Äntligen en kommun som vill höja status och uppmuntra det vi som familjehem gör. Hoppas att det slår väl ut och andra hakar på.

Maria Larssons debatt i GP

Maria Larsson har skrivit ett debatt inlägg. http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.799097-barn-ska-inte-betala-for-foraldrars-fusk
Jag håller med men förvånas då jag tänker på vad hon sagt till mig varenda gång vi haft med varandra att göra.
"Jag får inte få in i enskilda fall".
"Jag kan inte uttala mig om enskilda fall".
"Vi får inte indikationer om att det är så många".

Då har jag berättat om ca 50 familjehems placerade barn samt ca näsan lika många till biologiska.
Jag undrar hur många fall det är där föräldrar utnyttjar sina barns funktionsnedsättning. Tror knappt det är mer än ett par per år. Är inte då det enskilda fall?

Jag har skickat berättelser om ärende efter ärende, barn efter barn och till mig säger hon att hon inte kan gå in i enskilda fall. Vad är det hon gör här? Vad är skillnaden?
Här talar hon om att regelverket inte är tydligt nog och det har jag och många med mig lyft i flera år även om det är på ett annat område.

Hon skriver:

Regeringen vill främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för alla. Målet ska alltid vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra. Men ingen förmån inom välfärden ska få missbrukas. Inga barn ska ställas till svars för att deras föräldrar begått brott.

Ursäkta men vi som familjehem har inte likadana livsvillkor som andra.
Vi har inte rätt att få vår sak prövad i domstol trots att det är en mänsklig rättighet, vi har inget att säga till om trots att vi ställer våra familjer och liv till statens förfogande. Trots att vi gör en samhällstjänst som tjänar miljoner åt staten så uppskattas inte det inte nog det vi gör.
”Målet är att den enskilde skall få leva som andra” men ”våra” små har inte den rätten. De har inte rätt att leva med dem de ser som sina föräldrar därför att rätten kan tolka lagen som de vill. De skall bo kvar på grund av en lögn och vi har inget att sätta mot därför att lagen lämnar oss och dem utanför.
”Inge förmån skall missbrukas”. Men en mammas förmån rätt att bestämma över sina barn trots att hon nästan misskött dem till döds väger över vad barnen själva vill.
”Inga barn skall ställas till svars för vad deras föräldrar gjort” men de två små som bodde hos oss gör det gång på gång. Det är de som får ta konsekvenserna.
Varför gäller hennes engagemang inte alla barn?
Varför gäller hennes uttalanden inte alla barn? och varför kan hon uttala sig i vissa enskilda fall men inte då det gäller flera?
Kunde inte låta bli att gå in och bemöta henne men jag tvivlar på att hon läser det.

Barnens bästa det ser bra ut

Det blir tystare och tystare ändå är det många som agerar och fortfaraden gör en massa saker.
Fick en kopia av en anmälan som gått till socialutskottet m.fl.. Anmälaren skriver bl.a. :

Fostermamman har bloggat och den biologiska mamman har känt sig kränkt. Men diskvalificerar det fosterhemmet som vårdnadshavare? Borde fostermamman avstått från att blogga och skriva artiklar? I så fall hade detta ärende aldrig fått den uppmärksamhet som det fått. Det var riktigt gjort eftersom så här får inte barnavårdsärenden hanteras.

Under ”Skälen till Kammarrättens avgörande” står bl.a: ”LVU är en skyddslagstiftning för barn och unga. Vad som är bäst för barnet ska vara avgörande vid alla beslut enligt lagen. Föreligger det en konflikt mellan barnets och de biologiska föräldrarnas intressen, får föräldrarnas intressen träda tillbaka.” Men så var det inte i det här fallet.
Man får inte heller glömma att fostermamman och hennes familj har förlorat två älskade barn på ett felaktigt sätt. Barn som de betraktade och bemötte som sina egna från späd ålder.

Och en länk till en blogginlägg som handlar delvis om oss. Hon hänvisar till en debatt artikel (skriven i Maj i år) http://www.nyhetsverket.se/nyhet/16215/N%C3%A4r-ska-man-lyssna-p%C3%A5-barnen Artikel handlar om att man måste bli bättre på att lyssna och höra på barn. I den skriver Patrik :

I det rikskända Marks-fallet har man valt att inte lyssna på barnen. Detsamma gäller för Nordmarksflickan och hennes bror. Vad som är sanning och rätt låter sig inte enkelt sägas men ett första steg mot ett barnvänligare samhälle torde vara att de grupper som debatterar barn i rättssystemet gör sig av med vuxenperspektivet och ser bortom biologism och manligt/kvinnligt och förmår att se barnen istället.

I blogginlägget http://cattasbubbla.se/2011/05/26/bra-artikel-om-ideologi/ skriver Catta:

Och det är klockrent. Det handlar om ideologi, inte om barnen. Det finns väl inte en människa vid sina sunda vätskor som kan påstå att det är positivt för barnen att man måste ha polisbevakning (beväpnad polis dessutom) för att föräldrar ska kunna träffa sina biologiska barn? Kan man verkligen påstå att det då är i barnens intresse? Det är ju främst då NKMR och dess sympatisörer som slitit sitt hår över att mamman i Marksfallet inte fått tillbaka barnen och helt undvikit att prata om polisövervakade umgängen, att styvpappan är dömd för sexualbrott osv. Nej deras ideologi säger att familjehem är dåligt och biofamiljer är bra, oavsett. Sen andra som säger sig hata övergrepp på barn men ändå tycker barnen ska leva med en två ggr dömd sexualbrottsling som dessutom har besöksförbud på flera kvinnor och bara får träffa sitt eget barn under övervakning? Hur går det ihop om det inte handlar om ren ideologi och mindre om barnens bästa?

Ja detta har jag också diskuterat och svurit över. Det är inte barnen som är det viktiga utan det viktigaste är att framställa mammor/pappor som monster, sen om en och annan unge kommer i kläm är inte lika viktigt. För mig är det ett bevis gott nog för att man egentligen skiter i barnen utan bara använder dom som en bricka i sitt spel.

Så sant det är. Domen fastställer att det inte är barnen som är det viktiga utan samarbetet mellan bio mamman och det nya familjehemmet. Ett samarbete som bevisligen inte ens finns. Så något som inte finns är viktigare än barnperspektivet och det väljer man sedan att kalla barnens bästa.

Snuttefilt och gosedjur

I går kväll då jag skulle natta sonen fick jag se att han varit och hämtat lite grejer ifrån de han ser som sina små syskon.
De flesta barn har ju en uppsjö av nallar och gosedjur. Det har blivit kvar lite nallar och tösen hade snuttefilt. Jag hade några stycken för att kunna tvätta så det var en på dagis och en i sängen och en i bilen. En har blivit så sliten att den har blivit till några stycken. Sonen hade hämtat ner en av lillebrors gosedjur och en av lilla systers nallar och en snuttetrase bit. De låg under kudden, han hade gömt dem där.
Han berättade att han brukar lukta på dom och minnas.
Jag tror inte att de luktar avbanren längre men det är en psykologisk trygghet.
Det gör så ont att se hur han längtar och inte kunna göra något.

Ingen som vinner

Kollade hur det gick för pappan som åtalade socialtjänsten efter det att hans ärende fick så mycket kritik av socialtjänsten skrev om det d 2 okt.
Nu har domen kommit och han förlorade.
det var ju likadant med Marianne Sigström.
Jag vet inte som stämt en kommun, trots att de fått massiv kritik, som vunnit. Hur tokigt det än är.

Never ever give upp

Nog för det ser mörket ut men ge inte upp.
Har fått ett erbjudande att träffa barnen igen.

Brev från riksdagen

Igår fick jag brev ifrån riksdagen. Agnetha Björklund hade fått i uppdrag att besvara en del av de frågor jag skickat dit.
Roligt att bli bemött personligt ännu ett bevis för att de faktiskt tar mig och det jag framför på allvar.
Men i alla fina saker hon beskriver som är på gång undrar och saknar jag fortfarande några delar:
• Man skall göra en grundutbildning för oss men fortfarande ingen översyn av utbildningen av handläggare. Man fixar så mycket runt, till och om oss men glömmer ofta att fråga oss. Varför vill man inte kvalitetssäkra vårt jobb? Fråga oss varför vi håller på, vad som gör att vi väljer att fortsätta, vad vi saknar i stöd eller utbildning?

• Man skall säkerställa att alla barn nu får egen handläggare. Det har de flesta men de byts ut för ofta, ”våra” är nu inne på sin femte på mindre än två år. Men det finns inget runt hur man får dem att stanna eller om de gör fel alltså handläggares ansvar.

• Man skall kvalitetssäkra uppföljningar men inget runt när det blir fel från början dvs. utredningar som kan vara felaktiga eller hur man skall säkerställa att de skall bli bättre och kvalitetssäkras.

• Nu kommer det utvecklingsledare både regionala och de som skall sitta på SKL. De skall tydligen kartlägga behoven i varje län. Men jag undrar hur de skall få fram behoven om det som jag tror blir färre och förre anmäler då anmälningarna inte ger något i de enskilda ärendena.

• Sedan har man ju begärt en utredning av socialstyrelsen runt små barns omplaceringar sammanbrottsutredningen. Det görs i Jönköpings län. Har inte en enda kontakt där så jag har ingen aning om hur de hanterar omplaceringar där. Det är klart att jag hoppas på att de sköter de sitt jobb men då kommer inget fram och slutsatsen blir att det inte är så allvarligt att det behöver göras något. Känns hemskt att hoppas på att de inte sköter sitt jobb så att behovet av en förändring blir tydligt.

• Nästa år skall det också på försök tillsättas tillsyns ombud för ca 60 barn och familjehem. Risken är väl att de sköter sig extra bra just därför att de har extra tillsyn.

• Det stod också att Maria Larsson planerar en översyn av LVU. Det var det bästa jag hört på länge men tyvärr vet de inget om när.

Sedan saknar jag att det inte finns något alls runt
• omvänd bevis börda i rätt
• ombud för barn vid stora beslut
• att ombud måste träffa de barn de företräder.

Men jag skall inte bara vara negativ och kritisera. Allt som görs för att säkerställa att det blir bra för placerade barn och andra barn är bra men sedan tycker jag att de tar omvägar ibland och tar onödigt lång tid på sig.
Som jag sagt vid något tidigare tillfälle, om ett barn hade dött i veckan hade det blivit fart på alla i beslutande possition. Då hade man inte startat utredningar som tar ett eller två år utan man hade ändrat lagen direkt som då det gällde Carema care. Jag hävdar att det dör inte bara ett barn i veckan utan kanske om dagen även om det är på insidan.

Det finns i lagen

Hittade precis det som hon ifrån rädda barnen talade om på programmet. https://lagen.nu/dom/hfd/2011:5
Det står:
I 1 § LVU har vidare från och med den 1 juli 2003 införts ett nytt femte stycke enligt vilket vad som är bäst för den unge ska vara avgörande vid beslut enligt lagen. Av motiven till denna bestämmelse framgår bl.a. följande (prop. 2002/03:53 s. 76 f. och 105). Bestämmelsen går tillbaka på Barnkonventionens princip om barnets bästa. Den bör dock få en annorlunda utformning än enligt socialtjänstlagens 2 §, vari anges att när åtgärder rör barn det ska särskilt beaktas vad barnets bästa kräver. När det gäller LVU är förhållandena annorlunda. Det handlar om samhällets mest utsatta barn och ungdomar och det torde inte finnas några andra intressen som skulle kunna ha samma tyngd vid bedömningen av vilka åtgärder som ska vidtas. I en konflikt mellan barnets behov och andra intressen ska hänsynen till barnets bästa alltid ges företräde. En snävare formulering än enligt Barnkonventionen har valts eftersom åtgärder som vidtas och beslut som fattas enligt LVU inte kan ha annat syfte än att förbättra för den unge. Inga andra intressen kan sålunda få ta över vad som är bäst för den unge.
LVU har sålunda som utgångspunkt att beslut enligt lagen inte kan ha något annat syfte än att åstadkomma de åtgärder som är bäst för den unge. Lagen innehåller vidare bestämmelser som uttryckligen är avsedda att kunna tillämpas i syfte att förebygga avbrott i vårdkedjan. Att sådana avbrott kan medföra ytterligare skada för ett omhändertaget barn får anses underförstått.
Som sagt det finns men det används inte utan man låter andra intressen gå före. Problemet är att det inte blir några konsekvenser att låta bli, att inte följa lagen. Det var detta som skulle testas enligt ordförande i socialnämnden Mark och ändå röstade han emot, man väljer att inte överklaga.

Riksrevisionsverket

Det är så att jag fick en länk med info om att riksdagen 2008 fick massiv kritk av riksrevissionsverket runt äldreomsorgen. http://www.nyapolitiken.biz/sve_politik/111115rapport.pdf

Då jag läser kritiken är det samma saker som står där som jag anser är brister inom socialtjänstlagen.
Man känner inte till vilka dåliga konsekvenser lagarna får för brukarna, det tar för lång tid, man tar inte till sig kritiken osv.

Jag gick in på riksrevisionsidan för att kolla vad det är som de ansvarar för och de har både en ekonomisk del och en "gransknings del då det gäller hur myndigheter handhar lagarna.
I fredags fick jag äntligen tid att ringaoch se om jag fick tag i någon som var ansvarig.

Jag ringde upp och det tog ett tag innan jag hamnade hos rätt person men till sist fick jag tala med en kvinna.
Hon undrade vad jag var för en och talade om för mig att privat, om mna var missnöjd, fick man vända sig till socialstyrelsen eller någon annan granskningsmycndighet.
Jag talade om att jag redan gjort det men att jag läst på deras hemsida vad de gör och hade hittat kritiken runt äldreomsorgen och såg samma fel då det gäller socialtjänstlagen.
Hon lyssnade och då vi talat ett tag ville hon att jag skulle skicka det till henne. Hon ansåg att om det det var som jag berättade borde det gransknas.
Det kan ta upp till ett år men hittar de fel måste riksdagen ändra på det som är fel, d.v.s. ändra lagar och förutsättningar.
Det kan alltså ta ett tag men då tvingas man göra något åt det.
Det är ju så att varje gång det tar stopp får man hitta andra vägar.
Då det gäller barnen har vi fortfaraden inget hört.

Att förstå anknytningsteori

Fick en länk till en av mina favoritbloggare. http://evalenaedholm.se/blogg/2011/12/familjehemsforaldrar-ar-viktiga-for-anknytningen-blod-ar-inte-tjockare-an-vatten/
Den här gången skriver hon om oss.
Hon har sett Uppdrag Granskning och filosoferar lite runt anknytning.
Hon reagerar över hur man först tar barn på grund av att de missköts och har dålig anknytning och sedan använder man anknytningen de fått i det nya hemmet, hos familjehems föräldrar, oss som ett skäl att ta barnen ifrån oss.
Hon skriver:

Blod är inte automatiskt tjockare än vatten, känslomässig anknytning är viktigare än biologiska band

Vi ger oss inte

Först hittade jag ett inslag på radio västerbotten http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=4832093
Ordförande för samhällets styvbarn säger att fosterbarn aldrig skall behöva en ursäkt igen.
Men jag hävdar att forstätter man som nu så kommer det ändå blir så.

Fortsätter jag in på hennes blogg den kopierar jag delar av rätt av, det handlar om oss, den är så bra. Har inte tagit med allt utan ni får följa länken om ni vill läsa hela. http://anneskaner.wordpress.com/2011/12/02/blod-ar-tjockare-an-karlek/
Hon skriver:

Vi såg den sista etappen i Uppdrag Granskning och även om de utelämnade en del viktig information från Socialstyrelsen som kunde stärkt bilden än mer, så var inslaget bra. Det speglar inte minst hur olika socialtjänstlagen och LVU tolkas i Sverige. Här talas om att barnen skall återförenas, trots tre tidigare misslyckanden.

Hon fortsätter:

Uppväxtplacering ska innebära att barn skall känna sig trygga i sin uppväxt och veta att de får växa upp i lugn och ro. Men föräldrabalken och LVU krockar och LVU är den starkare som slår fast att blod är tjockare än kärlek och omsorg. Eller för att citera Anders Broberg, professor i klinisk psykologi vid Göteborgs universitet och expert på anknytning: ”Förälderns rätt att återfå barnet väger i nästan alla sammanhang tyngre än barnets rätt att få vara kvar där det har rotat sig”. Broberg påpekar också att ”LVU verkar vara skriven för äldre barns tillfälliga placeringar snarare än för små barns långsiktiga behov av stabilitet i sina föräldrarelationer”.
Det som var så beklämmande i UG i onsdags 20111201 var den advokaten som bara såg caset men inte barnen. Nej det fanns ju ingen garanti att barnen fick stanna i det nya hemmet heller. Nej givetvis skall samhället flytta de här barnen runt runt mellan en mamma och icke fungerande miljö till nya familjer. Ewa fostermamman i Marks sa ”de här barnen kommer om 30 år ställa samhället till svars för att de blev vanvårdade”. Detta är vad som Samhällets Styvbarn vill motverka. Men beslutsfattare och politiker måste någon gång bestämma sig för vems rättigheter det är som gäller – barnens eller föräldrarnas.

Å ni alla som säger jo men barnen skall ju hem igen. Nej de här barnen kommer aldrig att komma hem för att stanna, de är den nya generationens barnvandrare som utsätts för experiment och hänsynslös social exploation tillsammans med 397 små barn i samma sits.

Nej nu är jag arg slutar för den här gången…men inte med debatten.

Samma här jag sitter i ett julpyntat hus och undrar om det är såhär livet kommer att bli, vi utan barnen, träffar någon gång ibland, förhoppningsvis nu här hemma.
Trots att alla fel konstaterats, trots att man konstaterat att barnen har sin anknytning hos oss, trots att man konstaterar att det är oss de ser som sina föräldrar, trots att de inte skall hem igen.
Nej det gör även mig så arg att jag måste sluta.. men inte heller jag med debatten eller försöken att förändra lagen.

Civilkurage

Surfar runt bland ”gamla” artiklar. Hittar sådana som ”pingat” till sina bloggar eftersom de skriver om dem.
Under den i BT om Krügers anmälan ”pingar” Maukonenhttp://maukonen.wordpress.com/2011/11/23/socialtjansten-i-mark-ar-far-med-osanningar/
Hon börjar med orden :

Trodde du att socialtjänsten i Mark har tagit sig i kragen efter den svidande kritiken från Socialstyrelsen?
Det visar sig att man inte lärt sig en viktig sak i alla fall. Och det är att basera sina utredningar på vad som är sant och inte på vad någon påstått eller tyckanden.

Och avslutar med:

Tack Inga-Maj Krüger för din vilja att kämpa för sanningen och för ditt civilkurage!

kan bara hålla med.

Då jag skrev om att socialchefen sagt upp sig fick jag en kommentar här på bloggen. Ni kan läsa den själva men det stod:

Undrar om tjänsten han fått finns?
Vi kontakt med personalavd så minns de inte att de aft denna tjänst ute som sökbar - fast de kanske bara har dåligt minne, eller mkt att göra? Eller så har socialchefen fått en hjälpande hand att mjuklanda...
Vem vet? Inte särskilt viktigt heller för den delen.

Ja inte vet jag och inte har jag kollat men konstigt låter det.

Säger en sak och gör en annan

I går var det ett inslag på radio sjuhärad runt att barnen inte får träffa oss nu då domen vunnit laga kraft. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4832222
Det var redan på morgonen.
En reporter därifrån hade ringt upp förvaltningen och de hade bekräftat med sagt att självklart kommer barnen att få träffa oss igen och en plan för det skulle komma till nästa nämndemöte.
Men jag menar ju att det då borde det ha fått rulla på tills något annat bestämts.

Sedan på väg till jobbet ringde TV 4 Borås som hade sett och hört inslaget och det blev en intervju i bilen på vägen
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_boras?title=fostermamman_kritisk_mot_umgangesstopp&videoid=2106139

I dagens Hallandsnyheter stod det om skammens kommun, det var inte Mark utan Falkenberg. Mark kallar de ju skandalkommunen. Jag vet inte vilket som är värst.

I sjuhärad idag http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4834592
talar de om att det inte blir någon utredning runt krisen i nämnden. Socialdemokraterna vill ju inte medverka.
Margaretha Lövgren (M) Kommunalrådet får frågan:

Men är det så att ni inte upplever det hela på samma sätt som socialdemokraterna?

Och svarar:

– Jag tror att vi har en del olika bilder och vi har ganska högt till tak i vår grupp, säger Margareta Lövgren. Visst har det förekommit kritik, men det handlar väldigt mycket om upplevelser.

Ja det låter ju bra utåt men jag råkar veta att det inte är så högt till tak utan att hon skällt ut två av sina egna partikamrater för att de inte hade samma åsikt om P-O Hermansson som hon hade. Sedan är det vad jag förstått inte bara åsikter eftersom det är många som har samma upplevelser. Sedan kan man aldrig sätta sig över en annan människas upplevelse. Det är bara den som utsätts som kan bestämma hur det upplevdes och är det så att en känner sig kränkt så är den kränkt även om det ”bara” är en upplevelse så är det t.o.m. straffbart. Man kan väl sammanfatta med att uttrycket högt till tak inte gäller de som går emot henne liksom då det gäller Hermansson de som går emot honom röstar han emot eller försöker få få bort.

Sedan fick jag in en debatt artikel på SVT debatt sidan
http://debatt.svt.se/2011/12/01/trots-ursakten-till-fosterbarnen-regeringen-tar-inte-ansvar/
den vänder sig till dem i ledande ställning och avslutas med frågan:

Slagorden om att ett tydligt barnperspektiv skall råda i alla ärenden rörande barn klingar falskt och tomt.
När kommer ni ansvariga att se till att det inte skall vara så godtyckligt? När skall ni se över lagen som gång på gång med all tydlighet visar sina brister? När skall ni se till att barnperspektivet i lagen inte bara blir fina ord utan även efterlevs i praktiken?
När skall ni se till att små omhändertagna barn även får bli trygga barn?

Lagen finns redan

Ja då var då gårdagens Uppdrag granskning om oss igen.
http://svt.se/ug/#20111130200036/krav_pa_lagandring_efter_markskandalen?&_suid=671
Lagen måste ändras om den kan tolkas som den gör.
Kraven på att efterleva den behöer skärpas. riktlinjer för hur och när behöver bli tydligare.

Direkt efter programmet ringde jag Kenneth J (C) han som var med ifrån riksdagen. Ordförande i socialutskottet. De som bereder lagarna för sociala frågor.
Jag frågade om de kommer göra något nu eller vad som skall till. Han upprepade som i programmet att de har mycket andra saker på gång vilket jag redan vet om.
Men sa jag inte då det gäller detta eller dessa barn. Det bekräftade han också. Han skulle tala med några om det idag så får vi se. Men han menade att lagen redan finns men inte efterlevs vilket var kommunernas ansvar. Det inte var lagen som behövde ändras utan man isåfall skulle fundera på vad det är som gör att lagen inte följs.

Redan hittar jag många röster som höjs med just kravet om en förändring. Här ordförande på adoptionscentrum.
http://debatt.svt.se/2011/11/30/en-trygg-tillvaro-ar-viktigare-an-biologiska-foraldrar/
Han kräver liksom fler och fler att lagen ändras utifrån vad som hänt oss. Han skriver att en trygg tilvaro är viktigare än biologiska föräldrar för barns välmåenden.

GP i ledaren lyfter samma fråga. http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.787852-blod-inte-tjockare-an-karlek
Även här lyfts problemet att lagen verkar vara skriven för barn som är större, barn som redan har en anknytning till sina föräldrar.
Det står:

Skrivningen i Föräldrabalken om att socialnämnden "när ett barn varit placerat i samma familjehem under tre år bör överväga om det finns skäl att ansöka om överflyttning av vårdnaden" har ingen tyngd. I stället ger i praktiken LVU olämpliga bioföräldrar vetorätt och dragkampen om barnet kan fortsätta under hela uppväxten.
I Uppdrag granskning görs en jämförelse med anglosaxiska länder. Där har den biologiska föräldern omkring två år på sig att ordna upp sitt liv. Sedan görs en permanent vårdnadsöverflyttning. Detta för att det är i barnens intresse att de vet var de hör hemma. Likadant borde det vara i Sverige. Vi behöver en lag som slår fast att om ett barn varit placerat en längre tid har det barnet rätt att stanna kvar där även om de biologiska föräldrarna reder ut sina problem.

Det är bara att den lagen finns redan. Problemet är att den inte följs. Istället kommer man med tolkningar precis som i vårt fall att det skulle vara för barnets bästa att föräldrar finns kvar och har veto rätt till vilket pris som helst. Men priset betalas av otrygga barn.
Här var tanken att man skulle få en dom som testade vart barnen hade sin anknytning och hur tungt den skulle väga, och visst slår man fast att barnen har hela sin anknytning men sedan drar man slutsatsen att det är viktigare att samarbetet men mamman fungerar än att barnen skall vara trygga.
Alltså ett vuxenperspektiv.

Agneta Åhlund från Rädda barnen efterlyste att om det blir en tvist mellan vad som är bäst för barnet och förälderns vilja så skall barnsets bästa väga tyngre. Det står redan i lagen ändå väljer man att döma till mammans fördel. Dessutom på en lögn om att samarbetet nu fungerar så bra.
Återigen det är en skyddsplacering och det finns alltså inget samarbete.
Mammans advokat står dessutom och säger att dragkampen inte är slut utan hon kommer att fortsätta försöka få hem dem. De skall alltså fortsätta leva under otrygga momständigheter på grund av mamman, DET ÄR INGET BARNPERSPEKTIV. Evalotta Grip säger dessutom att ingen får missförstå henne det är ju för barnens skull.
Det är inte klokt skulle jag vilja påstå och som sagt så långt ifrån barnperspektiv man kan komma.
Frågan är bara hur i hela friden ordfröande i nämnden kunde rösta emot ett överklagande. Man ville få testat hur tungt psykologiska föräldrar skall vägas och det fick man inte. Istället avgör han med sin utslagsröst att man skall lägga sig, att det inte är någon ide att överklaga.
Vad säger man? Det finns inga ord.

Som sagt många kräver en ändring vilket är bra men jag undrar om det skall bli till priset av de två små som bodde hos oss. Vad hjälper det de två om andra får det bättre. Det är bra men det hjälper som sagt inte dem.