måndag 26 september 2011

Räcker det med ett stort hjärta?

Hittade en blogg.
En tjej som arbetat som familjehem i 9 år och retat sig på hur vi behandlas. Nu utbildar hon sig och passar på att skriva en uppsats om hur det är:
http://evalenaedholm.se/blogg/2011/05/ar-det-verkligen-bara-ett-stort-hjarta-som-behovs-men-om-ekonomin-faller-i-hop-saker-blir-forstorda-ditt-barn-grater-och-du-sjalv-inte-kan-sova-for-all-oro-racker-det-stora-hjartat-for-att-klara-a/
Hennes inlägg d 21 maj är underbart.
Rubriken är: räcker det med ett stort hjärta?
Hon skriver:
”Det verkar som om det där är ett standardargument som de lär ut på socionom utbildningen. Kärlek och omtanke ska lösa allt, och det ska såklart infinna sig automatiskt för annars…. är du en dålig människa då?

Du har ansvaret dygnet runt alla dagar i veckan för ett barn som kanske har sönder allt och är utåtagerande. Barnet kan ha ett självskadebeteende och du måste vakta så att det inte tar livet av sig, skolkar, rymmer och tar droger.

De biolologiska föräldrarna ringer och hotar dig, skriker i telefonen och säger att de ska förstöra för din familj för all framtid. De sprider falska rykten om din familj och berättar om och om igen för det placerade barnet hur dåliga vi är, vi är såna som snor andras barn.
Ditt egna barn, gråter och säger: ”mamma du förstör mitt liv, varför kan han inte flytta?”

Du får 12,40 kr i timmen, före skatt och du kan inte jobba extra för du måste ha hemskola med barnet. Ingen betald semester och att vara familjehem ger dig inte rätt till A -kassa eller tjänstepension.
Räcker det med ett stort hjärta om du måste oroa dig varje månad för att ekonomin ska gå i hop? Ska alla barn i familjen få plats i det där stora hjärtat ?Du kan lämna in kvitto till socialen och få ersättning för det placerade barnet om du har tur, men du har inte råd att köpa nya skor och avslutningskläder till dina egna barn?

Är det stora hjärtat det viktigaste när du sitter hos doktorn och gråter av utmattning för att situationen känns övermäktig?
Och om du ger upp, om du inte orkar mer…. då får du ingen A-kassa, då har du ingen inkomst alls. Finns den regeln för att samhället ska kunna behålla sina familjehem under usla ekonomiska förhållanden? Vem kan sluta?
Kom i håg att det är viktigast med ett stort hjärta!

Men gör det själv då. Socialsekreterare, socialchefer och politiker, ta emot familjehemsbarn själv då om det nu bara är ett stort hjärta som behövs, för det har väl ni också”?
Äntligen någon som vågar säga som det är trots risken att bli kritiserad eller klankad på. Trots risken att inte få fler placeringar. Jag undrar när vi skall börja få uppskattning och beröm för det vi gör för de alldra flesta gör ett helt fantastiskt jobb.
Räcker det med ett stort hjärta sätter huvudet på spiken i hur det många gånger är.
Hon föreläser visst också ett tips för de som har sådana möjligheter.

2 kommentarer:

  1. Hej

    Jag reagerade på det som står om att föräldrar sprider falska rykten om fosterföräldrar!?

    Vad säger man då om de fosterföräldrar som sprider falska rykten om det placerade barnets föräldrar. Sånt förekommer, är väldigt vanligt för att vända barnet mot sina egna föräldrar. Gör man det i välmening mot fosterbarnet?

    Tänk om det verkligen är så då! Att någon verkligen snott någon annans barn, med lögnen till sin hjälp? Hur bevisar en förälder det? Hur fredar sig en förälder mot sådant, en förälder som tror att allt är okey, att barnet har det bra i fosterhemmet. Ett barn som för höra att deras förälder inte velat haft barnet utan bara stuckit. En förälder som inte känner till vad som är sagt om den.

    Det här barnet lever i en tro som ej älskad och önskvärd. Barnet tappar självförtroendet. Varför gör en fosterfamilj på det sättet? Är det för att dom älskar barnet och vill det väl?

    Det kan det ju inte vara. Inte vill man väl skada någon man älskar. Det måste ligga rena egoistiska saker bakom något sådant. Kanske dåligt samvete för att dom oärligt stulit någon annans barn.

    Barnet växer upp och ska ut i världen. Hur blir det? Det här barnet tar ju ingen kontakt med sina riktiga föräldrar och troligen tycker fosterföräldrarna att det börjar kännas besvärligt, speciellt när barnet inte följer de ramar som dom satt. Barnet börjar trotsa, barnet börjar dricka sig full för att finna någon glädje i livet. För att få lite självförtroende. Med tiden blir barnet alkoholist. Varför blev barnet alkoholist, varför tappade barnet självförtroendet.

    Det berodde troligen inte på föräldern, eftersom den raderats bort i barnets liv, endast lögnen finns kvar. Vems var felet? Var det sociala myndigheters, var det barnets eller var det fosterföräldrarnas fel?

    Den frågan ställer jag nu idag och det vore trevlig med ett svar på det.

    MVH Stella

    SvaraRadera
  2. Får bara klargöra att det var henns ord inte mina men jag håller med.
    Det är lika jobbigt när det förekommer oavsett vem det rör. Att tala ner bioföräldrar resulterar i att barnen som är en del av dem känner att man även talar ner dem, de är ju ett reslutat av sina föräldrar. Men det finns de som inte tänker sig för eller som inte tänker på vilka konsekvenser det får, beklagligt och borde inte få förekomma. Lika fel som när föräldrar pratar enr eller ljuger på fosterfamiljer men där kanske det är mer förståligt.
    Jag tror att för den som talar illa om någon annan för vänds det förr eller senare tillbaka mot den som uttalat det. Barn är inte dumma och de förstår förhoppningsvis snart hur det ligger till. (men jag är medveten om att det går att lura någon länge vilket är beklagligt) Hoppas att det inte är så ofta och min erfarenhet och vad jag hört är de flesta väldigt proffsiga i detta.

    SvaraRadera