Lagar utan straffsanktion

Då skrivs det om Sigtuna där en mamma dödade sina två pojkar. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13663179.ab
Runt de aktuella barn hade det också kommit in anmälningar. Pojkarna kom inte tillbaka till skolan efter sommarlovet och det gick flera månader utan att något hände. Förskolan hade ringt för att fråga efter den minsta fyra åringen men ingen svarade.
Mamman hade nyligen blivit av med jobbet, de hade stängt av strömmen för henne. hon skickade inte tillbaka pojkarna till skolan efter sommarlovet och ändå var det så få som reagerar?

Artikeln fortsätter runt Sigtuna; Under åren 2000 och 2001 anmälde skola, polis eller anhöriga 178 barn som misstänktes fara illa, till socialen. Allvarliga saker som eget missbruk, föräldrars missbruk, brottslighet, våld mellan föräldrar.
Inte i ett enda fall inleddes utredningar.

Länsstyrelsen granskade eländet och kom fram till att socialen bröt mot lagen. Det påpekades att så här grava missförhållanden sällan upptäcks. Vad hände sedan? Blev det några konsekvenser? Det verkar inte så och de har ju helt tydligt fortsätt.

Det är vad som händer när det inte blir tydliga konsekvenser.

Ett av de stora problemen är ju att lagen ibland inte är straff sanktionerad. Det betyder att man har en lagtext men inget straff kopplat till om man bryter mot den lagen och då kan man alltså bryta mot den utan att det blir några konsekvenser.

Regeringsformen kap1§ 9 om att det krävs saklighet och opartiskhet ifrån myndighetspersonal är en. Det står alltså att man skall vara opartisk och saklig men det har vi hur många bevis för som helst särkillt i utrednignar att förhållandet inte är så men det händer inget om man bryter om den.

Likaså då det gäller socialtjänstlagens målparagraf §1 som handlar om att man skall frigöra den enskildes resurser. Allt som oftast flyttar man barnen och satsar resurserna där istället.

Visst det är många barn som behöver placeras och där det är helt rätt men ibland har jag tänkt att om man skulle sätta in lika eller bara hälften så mycket resurser och stöd som man sedan gör i familjehemmet så hade det kanske gått bra hemma också. Bara en sådan sak som att en ensamstående mamma kunde få hjälp med barnvakt eller avlastning ibland skulle kunna göra henne till en bättre, gladare mamma med mer ork istället för att oroas och vrida på varenda krona. Gäller naturligtvis även ensamstående pappor.
Dålig ekonomi har drivit många över stupet och slutligen resulterat i att man förlorar sina barn.