Trasdockor

Har läst en bok. Den heter Trasdockan.
Den är inte ny men jag har inte hunnit läsa den förrän nu. Den handlar om en flicka som utnyttjats sexuellt som barn. Förövaren var en läkare som sedan visade sig inte ens ha legitimation och jobbade på dispens åt socialen med barn.
Han tar ifrån henne alla runt om som skulle kunna agera lyckas få in hennes pappa på psyket hennes syskon på institution sedan lyckas han övertala myndigheterna att placera henna i Frankrike Pris där han börjar förgripa sig på henne.
Han tror i sitt skruvade huvud att han utsetts att föra in henne i vuxenvärlden och då hon protesterar anser han att det beror på att hon inte vågar bekräfta sin sexualitet och när hon inte vill medverka tar han det som blyghet. Han inreder t.o.m. et rum bara i syfte att utnyttja henne. Omgivningen gömmer sig bakom att hon nog var med på det hon stickade ju t.o.m. en tröja åt honom. Att det sedan var han som krävt det för att hon inte skulle hinna skaffa eller vara med kompisar är det ingen som lyssnar på.
Hon berättar senare för en annan läkare som går på förövaren men han inbillar sig att den klagande läkaren vill ha henne för sig själv och ser till att han inte får tillgång till henne så hon inte kan ta upp det igen.

Ingen kan beskriva eller ens förstå frustrationen över att inte bli tagen på allvar Förlusten då man upptäcker vad man förlorat. Litenheten då man inte har någonstans att vända sig. Besvikelsen över att ingen vuxen reagerar. Ilskan över att han inte ställs inför rätta.

Sår som aldrig försvinner, sår som man bara får lär sig leva med. Men bristen på upprättelse gör att det är svårt att gå vidare. Har man inte lärt sig något undrar jag. Just vikten av att få upprättelse är så viktig. Hon har försökt väcka problemet men få har velat lyssna, hur är det med alla drabbade i upprättelse utredningen de har påtalat i många år men först nu händer det lite. Jag och många med mig försöker tla om att det fortfaraden inte är bra att människor främst barn far illa men vi talar fortfaraden till stor del för tomma öron.

Fick ett nytt ärende idag. En kille och hans tjej som hotas med att bli av med sitt barn som inte är fött. Man vet alltså inte om de kommer klara det. Dt har inte gjorts några utredningar och det finns ju inte ens något att utreda eftersom barnet inte ens är fött. De hänvisar till att den blivande mamman blev arg för att de ville ta barnet. De menade att det var ett av skälet hennes humör, men vem skulle inte ha blivit det? Ett anant var att hon och killen är unga men det är inget skäl för att ta barn i sig. Det finns 15-16 åringar som klarar det ensamma och de är två. Ingen av dem är brottsliga eller ha gjort fel. Man skapar trasdockor. Barn som blir vuxna. Trasiga som inte håller ihop.
Har fått sätta vår ”braiga” advokat på det. Jag lämnar över alla ärende jag kommer i kontakt med och behöver det. Ett antal barn är redan hemma sedan han tagit i ärendena.