Ja då är det en midsommar till utan de små. Hoppas för guds slkull att det är den sista.
En jag missade en artikel i GT igår http://gt.expressen.se/nyheter/1.2479299/beslutet-andrades-barnen-tvingas-kvar-i-nya-familjen
Även i Lidköpings tidningen http://nlt.se/startsidan/lidkoping/1.1261859-ny-dom-om-fosterbarnen-far-inte-komma-hem- handlar det om beslutet.
Ja hela domen byggde ju på en utredning som inte borde kallas utredning.Den de själva begärde komplettering i, den Bo Edwardsson inte ens ville kalla utrednign och den jag begärt rättelse i med 24 sidor med fel.
De som skall försvara/föra nämndens talan missar att ta in vittnen som stödjer deras framförande.
På radio Sju erkänner de att de borde ha gjort det http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=4570855
Likaså här http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4568262
På p4 extra sommar http://sverigesradio.se/sida/sok.aspx?q=p4+sommar d 24 juni på 58,40 var det en intervju med domaren och Nadja, hon som gjorde programmet på uppdrag granskning.
Domaren bara rabblade paragrafer och har inte förstått hur viktig den första anknytningen är. Hon menar att man inte behöver flytta banren för att de fått en anknytning i den nya familjen. Hon påstår även att de bott där ett år redan. Det är faktiskt bara 10 månader.
Om hon menar att ett barn får en full anknytning till andra på mindre än ett år, behöver man ju inte oroa sig eller ens fundera då man är tvungen att ta barn ifrån biologiska föräldrar?
Om anknytningen kan bytas ut så lätt. Varför låter man då i vissa fall barn stanna i viss missär bara för att anknytningen är så viktig?
Varför jobbar man då med hemflyttning och varför står det med i lagen om det går lika bra med någon annan efter mindre än ett år?
Om hon kan bedömma det utan utbildning vad håller då alla socionomer på med?
Om man tror att barn glömmer de som de har sin grundanknytning till på bara för att de bott i en ny familj och anpassat sig där under 10 månader, när de inte har något val så förstår man inte vilken betydelse grundanknytningen har. Se mitt inlägg d 27 april där en kvinna saknat sina första föräldrar (fosterföräldrar) i över 30 år. Inte förrän hon kom dit igen, kände hon att hon äntligen var hemma. Jag har fått flera sådana kontakter. Här påstår man, tror man att det skulle gå över på mindre än ett år.
I Hallands läns tidning http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1263675-namnden-tvekar-infor-overklagande-av-dom?articleRenderMode=extra säger de att de tvekar till överklagning. Lomander anser ju naturligtvis att den inte skall göras alls.
Men vad får barnen för upprättelse eller vi om man inte ens överklagar?
Om man först tar ett beslut, sedan när mamman överklagar är så dåligt förberedd att hon vinner och använder saker som är felaktiga bara för att man inte gjort rättelserna som jag begärt och lagen då kräver.
Skall man bara säga: ja, vi borde ha förberett oss bättre men nu skiter vi i det och överklagar inte utan det får vara som det är.
Nej stå för beslutet, överklaga och se till att vara förberedda för alla eventualiteter nästa gång. Ta in en jurist som kan och har tid att sätta sig in i bakgrund och som kan slå sönder försvaret som fortfarande bygger på ett vuxenperspektiv.
Jag lider med barnen och er familj. Min förhoppning är att soc överklagar till kammarrätten och även tillsätter en advokat till barnen som pratar med barnen och för deras talan. Barnens ombud ska vara just det och inte som nu vara vuxna till lags, så här borde det inte få gå till. Det är barnens bästa som ska vara styrande, inte vuxnas vilja. Det förvånar mig också att inte barnens pappas åsikter vägs in utan enbart mammans.
SvaraRadera